Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

Torsdag04.06.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Media

Från ”usel skribent” utan journalistiska planer till politikchef på Expressen

Publicerad: 9 December 2016, 14:28

Martin Ahlquist har lämnat Fokus för kvällspressen.

Foto: Andreas Elgstrand

Martin Ahlquist gick bakvägen till kvällspressen. För Resumé berättar han om starten med Fokus – och vad som händer när en "mossig printredaktör" möter Expressens "supersnabba 20-åringar".


Ämnen i artikeln:

Lars GrafströmMartin AhlquistKarin PetterssonFokusClaes de FaireExpressenJohan Hakelius

– Hej, du, jag måste in i studion. Kan vi försöka igen om en halvtimme?

SCB:s stora partisympatiundersökning damp precis ner i mediesveriges inkorgar. Martin Ahlquist, magasinet Fokus medgrundare, numera Expressens politikchef, måste rusa in i livestudion för att kommentera de färgglada staplarna.

Det är en stor medieapparat som sparkar igång på Expressen i samband med en så betydande nyhetshändelse. Facebook Live, webb-tv, print, mobilt och sociala medier – allt ska fungera ihop, och det ska gå snabbt.

Allt är nytt för 45-årige Martin Ahlquist, som har haft sitt nya jobb i snart två månader. Han har aldrig tidigare jobbat på en kvällstidning. Större delen av karriären har i stället handlat om förklarande nyhetsreportage på Fokus.

Texter som producerats först när nyhetsstormen har lagt sig.
– Jag har förvisso suttit i SVT:s nyhetspanel då och då, samt fått känna nyhetstempo på Ekot. Men där hade vi bara en kanal att förhålla oss till. Här blir det en helt annan grej, med flera målgrupper i olika kanaler, säger Martin Ahlquist efter att ha avklarat sin uppgift framför kamerorna.

Han tillägger:
– Jag är väldigt imponerad av mediehusets kunskaper om målgrupper, den digitala världen och sociala medier. Det finns de som är både tio och tjugo år yngre än mig och lär mig enormt mycket om vad som engagerar och inte, hur rubriker ska sättas och hur material ska presenteras i olika kanaler. Men gradvis börjar jag förstå tidningens dna, och snart kan jag börja sätta min egen prägel, inom dess ramar.

Martin Ahlquist har noll högskolepoäng i journalistik. I början av 90-talet undervisade han i nationalekonomi på Uppsala universitet och såg framför sig en forskarkarriär inom ämnet.
– "Show me the numbers" är presidentens standardkommentar i serien Vita Huset, som jag tycker är väldigt träffande. När man pratar om ett samhällsproblem så klargör siffrorna om det är stort eller litet, om det är angeläget för många eller för få. Däri finns en stor kraft som alltid har intresserat mig.

Men eftersom tjänsten inte var heltid höll han utkik efter något som kunde fylla ut schemat. Martin Ahlquist hade aldrig tänkt jobba som journalist och "var helt ärligt en rätt usel akademisk skribent" men när han hörde att affärsmagasinet Finanstidningen sökte en debattredaktör på halvtid, så skickade han ändå in en ansökan. Att vara på en redaktion och ägna sig åt samhällsfrågor lät helt enkelt lockande.

Han fick jobbet.
– På Finanstidningen var inställningen turligt nog att kunskap är viktigast och att skrivandet går att lära sig. Bara någon vecka efter att jag börjat fick jag i uppgift att skriva en jämförande artikel om den ekonomiska utvecklingen i de nordiska länderna. Sedan rullade det på.

De fem åren på redaktionen fick stor betydelse för Martin Ahlquist. Han hade inte bara en stark utvecklingskurva utan träffade också flera kommande samarbetspartners. Till exempel Tommy Borglund.

Tillsammans har de skrivit två böcker, en om ekonomijournalistik och en om medieetik, varav den senare just nu ligger hos förlaget.
– Runt 2002 konstaterade vi att det inte fanns någon utbildning i ekonomijournalistik och satte därför ihop en kurs. Bristen på egna högskolepoäng i journalistik har alltså inte hindrat mig att undervisa i ämnet. Men eftersom det inte heller fanns någon lämplig kurslitteratur så var Tommy Borglunds lösning att vi skulle skriva en bok själva.

Det var också på Finanstidningen han bekantade sig med Karin Pettersson och Martin Ådahl. Alltså de som hörde av sig med idén om "en svensk Newsweek". I fördjupande reportage skulle en ny tidning med titeln Fokus sammanfatta, förklara och gräva i veckans viktigaste nyhetshändelser.
– Det hade gått fem år efter att jag slutat på tidningen. Hon hade jobbat en period inom politik och han på Riksbanken. Själv befann jag mig på SR, som producent på Godmorgon, världen! och var därmed den ende som jobbade kvar inom media.

Martin Ahlquist minns tydligt tillfället då polletten föll ner.
– Länge förhöll jag mig bara till frågeställningen "ska jag hoppa på det här?". Men en dag, när jag passerade entrén till Radiohuset så vände jag på det: "Vill jag fortfarande passera den här entrén om fem år, på samma sätt som i dag?". Jag insåg direkt att svaret var nej och att en chans som den här inte kommer särskilt ofta.

På Martin Ahlquists initiativ fick de med Johan Björkman som finansiär – en enligt SvD:s omtalade reportage "Flykten från Fokus" cigarillökande, intellektuell och excentrisk finansman, som Affärsvärlden korat till svenska näringslivets mäktigaste person. Vid tiden utreddes han misstänkt för ekobrott – något han dock senare skulle komma att frias från.

Du föreslog Johan Björkman som finansiär för att han var den enda som var "tillräckligt galen" att ta sig an projektet. Trots att han utreddes för ekobrott. Hur vågade ni?
– Galen var bara ett av kriterierna. Han hade också själv erfarenhet av att vara ansvarig utgivare och förstod värdet av en självständig redaktion. Kombinationen av erfarenhet, djärvhet och pengar gjorde att det bara fanns ett namn på listan över lämpliga finansiärer. Vad gäller misstankarna så skulle de ju senare visa sig resultera i absolut ingenting. Ett antal nedlagda utredningar bara. Hanteringen av Johan Björkman kvalificerar knappast in som en av det svenska rättsväsendets stoltaste bedrifter.

2005 presenterade man Fokus för Mediesverige, tillsammans med Lars Grafström som vd. Det stod tidigt klart att tidningen skulle kosta en rejäl summa pengar. Enligt Resumés beräkningar omkring 50 miljoner kronor årligen. Sedan dess har tidningens bolag, FPG Media AB, ökat omsättningen för varje år – men likväl årligen gått med förlust. Sedan starten har det blivit hela 100 miljoner minus.

Såhär i efterhand, kan du fortfarande känna att ni gjorde rätt val av affärsmodell?
– Den här typen av nyhetsmagasin innebär veckoutgivning och därmed ett rätt stort behov av investeringskapital. Fokus ägare har visat enorm uthållighet. De har genom åren, vid flera tillfällen, prioriterat tillväxt före lönsamhet. Det gav oss tid att utveckla kvalitén så att det senare gick att ta mer betalt. Vi höjde prenumerationsintäkterna gradvis och 2015 var förlusten nere på tre miljoner kronor, vilket motsvarar ungefär 150 kronor per prenumerant. Så det är svårt att argumentera för att Fokus aldrig skulle kunna gå runt.

SvD:s reportage ger sken av ett något raserat Fokus efter att Martin Ahlquist, som den tredje av de fyra grundarna, slutat, innan Johan Hakelius tog över stafettpinnen. Martin Ahlquist beskrivs som "grundaren som stannade – tills ägarna krävde förändring."

Men hans egen version är en annan.
– I den mån det fanns påtryckningar så var det jag själv som stod för dem. I samband med bytet av styrelseordförande gjorde jag klart att jag inte tänkte stå i vägen om styrelsen önskade sig en förändring även i ledningen. Jag tyckte att det var naturligt att lyfta den frågan efter nästan nio år. Den nya styrelseordföranden var dock väldigt tydlig med att han vill att jag och Lars Grafström skulle vara kvar och leda den fortsatta utvecklingen.

Därmed låg beslutet hos honom själv.
– Jag kom efter en tid fram till att det var dags för mig att gå vidare, och dags för Fokus att få en ny publicistisk ledning. Jag kan i efterhand rent av känna att jag klängde mig kvar något år för länge. Det har varit ett privilegium att få göra Fokus och därför också väldigt speciellt att, slitet uttryckt, lämna sin lilla baby.

Något förvirrad klev han ut på arbetsmarknaden 2015.
– Jag hade ingen jäkla aning om vad jag skulle göra. Och man får inte så värst mycket hjälp från rekryteringskonsulter. De hade ganska dålig fantasi och föreslår mest varianter av vad man har gjort innan. Det var ju inte vad jag var ute efter.

Det följde ett år av spridda skurar. Han gjorde ett kortare inhopp som tillförordnad chefredaktör på tidningen Finansliv, blev delägare i det gotländska nyhetsmagasinet Horisont och tog tag i redan nämnda bokprojektet med Tommy Borglund.

Men det dröjde inte länge förrän Martin Ahlquist kontaktades av Expressen, som ett led av flera rekryteringar av erfarna journalister. Där klev han sedermera in som en "mossig printredaktör bland supersnabba 20-åringar", som han själv beskriver det.

Trots påståendet om att han inte ville göra en variant av vad han redan gjort, så är det i rätt stor utsträckning det han nu gör. Han är nämligen värvad för att möta en ökad efterfrågan på kvalitetsjournalistik.
– Expressen ska inte bara vara först på bollen – utan också vara bäst på att vara sist på bollen. Det ska fortfarande göra ont när vi inte är snabbast, men vi ska också ha den där sista, genomarbetade kvalitetstexten. De här texterna går dessutom väldigt bra och det är oerhört glädjande.

Men det kräver också tajming, menar Martin Ahlquist och använder den misstänkta gruppvåldtäkten på en rullstolsbunden kvinna på Gotland som exempel.
– Det blev en jättestor fråga, påverkade hela lokalsamhället och ledde till medborgargarden. Det var lätt att lockas in i att mata snabba vinklar, men istället skickade vi dit en politikreporter som gjorde ett ordentligt jobb på 9300 tecken. Det blev den mest klickade artikeln. Med rätt ämne, vid rätt tidpunkt har man publikens uppmärksamhet – och då efterfrågas den genomarbetade texten.

En kombination av en "mossig printredaktör" och "supersnabba 20-åringar" verkar alltså vara en rätt slagkraftig kombination.
– Ibland kan jag slås av en tanke: Tänk om vi hade haft Expressens kompetens kring paketering och dess kunskap om publik när jag var på Fokus.

En sammanslagning av Fokus och Expressen, hur låter det?
– (Skratt) Nja, de har ändå rätt olika journalistiska uppgifter. Med Fokus riktade vi oss mot en rätt initierad målgrupp. På Expressen ska vi nå miljoner varje dag. Men det är fantastiskt att det berättande nyhetsreportaget nu har plockats upp av tidningar som Expressen.

Tidigare i veckan stod det klart att även Fokus fjärde och sista grundare, Lars Grafström, slutar som vd. Han ersätts av Resumés förre chefredaktör Claes de Faire.

LÄS MER: Claes de Faire blir vd på Fokus

Martin Ahlquists 5 karriärtips

- Fundera på vad som är dina drivkrafter. Gör jag det här för att jag vill eller för att andra förväntar sig det av mig?  
- Ta längre tankepauser. Föräldraledighet främjar den långsiktiga karriären!
- Se människan. En verksamhet är summan av dem som jobbar med den.
- Gör inte detaljerade karriärplaner. Det blir ändå inte så.
- Lyssna inte för mycket på andras karriärtips.

Fakta / Martin Ahlquist

Ålder: 45 "(blev tvungen att tänka efter)".
Bor: Fridhemsplan, Stockholm.
Uppvuxen: Örnsköldsvik, Storuman och Östhammar.
Familj: Fru och två barn.
Tjänar: 805 600 (2015).
Karriär i korthet: "Undervisade i nationalekonom på Uppsala Universitet. Började som debattredaktör på Finanstidningen, fortsatte som reporter och slutade som nyhetschef. Samhällsekonomisk reporter på Sveriges Radio, Ekot, från 2000. Vikarierande korrespondent i New York, politikreporter och till sist producent på God Morgon Världen. Var en av grundarna av nyhetsmagasinet Fokus 2005. Chefredaktör från 2009 till 2015."
Utbildning: Magisterexamen i nationalekonomi, Uppsala.
Drömjobbet: "Just nu; Politikchef på Expressen."
Medievanor: "More is more. Ett sammelsurium av svenska och internationella sajter."
Musik: "Pinsamt dåligt uppdaterad, men gillar verkligen Frida Hyvönen."
Lästips: "Thomas Engströms Thrillerserie om den degenererade tidigare stasiagenten Ludwig Licht."
Rekommenderar: "Gotland under lågsäsong."

Mårten Färlin

Dela artikeln:


Resumés nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.