”Går det att vispa ihop en omelett på jätteägget som sprack?”

Det är oklart om Peter Hjörne läste Fritiof Nilsson, han borde ha gjort det, eftersom farfar Harry och författaren var jämngamla och bördiga från Hässleholm. Framför allt borde han ha lärt av Piratens visdomsord: "Små hönor ska inte värpa stora ägg, då blir de lätt slarviga i rumpan."

Harry Hjörne var den strävsamma grafikern som blev publicist och lyckades förvärva Göteborgs-Posten. Sonen Lars var snäll och fick ärva. Sonsonen Peter var traktorförsäljaren som lyckades fördärva.

Det i göteborgskt lillebrorskomplex grundade storhetsvansinnet började i Lindesbergsgruppen, en informell samling liberala publicister. Där var Nerikes Allehandas direktör Lennart Ohlsson-Leijon tongivande och hade tidigt tankar om en konsolidering av landsortspressen. Han blev Peter Hjörnes mentor och senare ordförande i Stampen.

Det började med korsvisa inköp i Vestmanlands Läns Tidning, Nerikes Allehanda och Hallandsposten under 2000-talets första år. Men det stora språnget togs med köpet av Centertidningar i oktober 2005. Stampen, VLT, Mittmedia och Nya Lidköpingstidningen betalade 1 815 miljoner kronor för tio små lokaltidningar. Ungefär en miljard föll på Stampens lott.

Maud Olofsson myste som Maja Gräddnos över att nu leda världens till storleken rikaste parti. I kulissen log den sluge partisekreteraren Jöran Hägglund, som lyckats sälja på en nivå som chockade ekonomer och samtidigt förhandla sig till presstöd från staten för förlusttidningarna.

Några år senare slog Stampens vd Tomas Brunegård till med ett fientligt övertagande av VLT. Ytterligare en miljard lånades upp samtidigt som ekonomikrisen slog till. Stampens skulder överträffades bara av goodwillberget, alltså de överpriser som koncernen betalat. Hela korthusbygget godkändes år efter år av PWCs revisorer med hjälp av fantasifulla bedömningar av framtida intäkter.

Peter Hjörne lånade sig rik och köpte sig stor. Han ägde tidningar och tryckerier när smartphones började säljas i Sverige. Stampen behövde digitaliseras och dotterbolaget Stampen Media Partner började desperat köpa på sig ett spretigt knippe bolag. Men satsningen gav ingen vinst och bolagen säljs nu billigt. Goodwillnedskrivningar går hårt åt det egna kapitalet.

I flera år knakade Stampens imperiebygge under skuldbördan. För två år sedan tog bankerna i praktiken över. Peter Hjörnes kompisar sparkades ur styrelsen, koncernchefen Tomas Brunegård sparkades och koncernen pantsattes. Bankerna försökte en slags rullande rekonstruktion med hårda sparkrav, avbetalningsplaner och strypsnara i form av korta dyra lån.

Men Stampens klena kassaflöden åts upp av räntorna och koncernen klarade inte av betala tillbaka den utbetalda moms som skulle skickas vidare till tryckeriet VTABs kunder. Trots bristfällig och vilseledande information från Stampen har det stått klart en tid att koncernen inte skulle klara sommaren. Dagens besked var väntat, nu återstår att se om det går att vispa ihop en omelett på jätteägget som sprack.