Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

Torsdag22.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Media

Grundade egen byrå vid 22: ”Missnöjet var min drivkraft”

Publicerad: 25 November 2016, 14:30

Ludwig Jonsson, medgrundare till Rodolfo.

Foto: Andreas Elgstrand

Ludwig Jonsson startade Rodolfo för att få jobba mer syftesdrivet – bara 22 år gammal. För Resumé berättar han om hockeykarriärens abrupta slut och hur det är att drivas av missnöje i en bransch med hybris.


Ämnen i artikeln:

RodolfoTracksterLudwig JonssonGullers

Han spelade för AIK, tränade åtta pass i veckan och gick hockeygymnasium. Ludwig Jonsson var mitt inne i en hård satsning i hockey och hade en lovande karriär framför sig. Men efter två hjärnskakningar i följd tvingades han plötsligt lägga skridskorna på hyllan.

Då uppstod ett tomrum.
– Det var fascinerande att gå från att träna varje dag till att inte träna alls. Jag blev tvungen att fylla luckorna med något annat.

Han bytte till Rudbecksgymnasiet i hemorten Sollentuna och hamnade i något av en entreprenörsbubbla.
– Det var extremt inne att vara entreprenör, göra saker på riktigt och driva bolag. Jag kunde identifiera mig med många delar, eftersom jag var så rastlös. Men rätt tidigt märkte jag att bubblan innebar mycket snack och liten verkstad, så den var inte riktigt något för mig. Även om den lärde mig mycket så började jag därför ta avstånd från den. Hörde nyligen någon säga "att dra igång en start-up är som att backpacka i Asien" och det är väl ganska talande?

Men istället för att själv göra verklighet av entreprenöriella idéer, så upptäckte han en fallenhet för att kommunicera dem.
– Tomrummet som uppstått efter hockeyn fylldes med ett stort intresse för kommunikation.

I dag driver Ludwig Jonsson kommunikationsbyrån Rodolfo som sedan starten för fem år sedan har tiodubblat omsättningen till 7,5 miljoner kronor, haft idel svarta siffror och under samma period gått från två till nio anställda.

Byrån är på många sätt en produkt av Ludwig Jonsson som svårimponerad person. Entreprenörsbubblan var bara det första i en lång rad av missnöjen med såväl utbildning som samhälle och arbetsliv, som ledde fram till idén om Rodolfo.

Han är nämligen sällan nöjd.
– Min sambo Sophie är nog väldigt trött på mitt gnäll, över att jag anser att mina armar är för smala, att bolaget inte går som jag tänkt eller att jag känner mig halvsjuk. Jag kommer nog aldrig att känna mig helt nöjd. Att vara missnöjd har varit lite av min drivkraft.

Ludwig Jonsson ifrågasätter undervisningen på både grundskola och universitet.
– Jag kan nästan bli provocerad av att allt bedöms med poäng och betyg. Sådant mäter egentligen inte vad eleven egentligen lär sig. Var är den hållbara utbildningen, som lär eleven för livet, och denne kan ha användning av ute i samhället?

– Jag gjorde ett tappert försök på en civilekonomutbildning, men att recitera lärarnas slides på tentan var inte en särskilt optimal inlärningsmetod för mig, så jag hoppade av.

Hans första, och hittills enda, jobb som anställd på en kommunikationsbyrå var som planner på Trackster. De lärde honom en hel del om mänskligt beteende och föste in honom på en Berghs-utbildning i marknadskommunikation. Men där och då upptäckte han också att branschen hade en snäv syn på kreativitet, och att den led av hybris.

På byrån mötte han Adam Lundberg – som kände precis likadant.
– Vi fann varandra ganska snabbt och möttes i missnöjet. Det gällde allt från hur reklambranschen organiserade sig, till den här övertron på sig själv som genomsyrade allt. Vi ville vara, och är fortfarande, en slags uppstickare och trivs med det. Ibland är vi nog lite jobbiga och provocerande, men tror någonstans den här branschen kan behöva det. Vi ville förbättra den och då föddes idén om Rodolfo.

Vad var det som ni tyckte var så himla dåligt med branschen?
– Det är en väldigt homogen grupp människor, som ser likadana ut, tänker likadant och ofta landar i samma lösningar. Vi går på samma ställen och gör projekt för att imponera på andra i branschen. Men det är inte bra. Vi måste bjuda in fler människor i den kreativa processen. Varje organisation får den innovation och kreativitet som den förtjänar.

Så de lämnade Trackster och startade tillsammans en byrå som de kunde forma precis som de själva ville. Rodolfos signum blev kollektiv intelligens, vilket innebär att kombinera och integrera en mångfald av perspektiv och preferenser i den kreativa processen.

I ett första steg började de jobba tillsammans med Psykologfabriken.
– Det var inte helt enkelt i början. Vi hade ingen mall för hur vi skulle använda oss av dem. Så det blev mycket labbande. Vi gjorde researchrapporter, de gjorde experiment och observationer – vi insåg ganska snabbt att hela byrån, och kanske framförallt jag, blev helt förälskad i psykologerna. Det var häftigt att få in deras perspektiv, som vände upp och ner på hur man såg på saker. Istället för att gå på magkänsla kunde vi göra experiment eller hänvisa till studier.

LÄS MER: Ny reklambyrå tar hjälp av psykologer

Hur speglar personalen på Rodolfo idén om mångfald?
– Om man tittar på organisationen så är vi alldeles för homogena. Även om vi jobbar aktivt med problemet i rekryteringen så är det svårt att få till. Men inför alla våra projekt bjuder vi in folk utifrån för att bredda perspektiven. Och ända sedan vi delvis förvärvades av Gullers så har vi ett kontinuerligt utbyte med dem och därmed fått ökad bredd och positiva generationsskillnader.

Till exempel har Rodolfos styrelse fått ett tillskott i form av en 56-åring. Ludwig Jonsson är 27.

Vid tidpunkten för byråstarten var han inte mer än 22 år gammal.

Hur har den ringa åldern påverkat? Har ni saknat erfarenhet?
– Jag har inte upplevt att det har varit ett problem. På sätt och vis var det nog positivt att vi hade en "otvättad" bakgrund och kunnat jobba rätt ohämmat. Vi har verkligen gjort som vi själva vill. Men visst har det funnits stunder när vi varit naiva. I efterhand kan jag också känna att vårt missnöjda problemfokuserande nog gick lite för långt. I dag ligger engagemanget mer på lösningsorientering.

Har du några stalltips till andra unga som funderar på att starta egen byrå?
– Gör det inte, är min spontana tanke. Men å andra sidan, med tanke på hur kul jag oftast har, så är det klart att man ska göra det. Men det är viktigt att identifiera en stark drivkraft – tänk igenom varför du vill göra det. För oss har missnöjet med branschen hjälpt oss enormt mycket när vi har haft en svacka.

Har du haft en karriärplan?
– Delvis, eftersom jag nog alltid tänkt att jag ska starta eget. Jag har insett att det är svårt att göra förändringar som anställd på ett befintligt företag, så ett bolag har än så länge varit ett bättre format för mig.

I enlighet med Ludwig Jonssons ambitioner så består Rodolfos kundbas till stora delar av företag som jobbar med utbildning eller samhällsförändring.

Marknadsföringslösningarna är ofta syftesdrivna. I en kampanj för att uppmärksamma teknikutbildningar lobbade de för en definitionsändring av begreppet nörd i Svenska Akademiens Ordlista – och lyckades. För att få fler att studera på Linnéuniversitetet har de spridit information om samhällsutmaningar, till exempel ökad psykisk ohälsa, som behöver studenternas lösningar.

I dag är de knappast ensamma om värderingstung marknadsföring. Det är ett tecken på branschens mognad, menar Ludwig Jonsson.
– Jag älskar utvecklingen just nu. Det startas initiativ för att integrera människor från förorten i branschen genom Sthlm Open, och sen har vi Guldvågen. Vi är inne i ett väldigt positivt skifte.

Bör alla bolag och byråer jobba med att lösa samhällsproblem?
– Såhär, all kommunikation behöver naturligtvis inte handla om stora samhällsförändringar eller vara syftesdriven. Men jag tycker att alla åtminstone har ett ansvar för att spegla samhället på ett ansvarsfullt sätt, med till exempel sund representation.

Den typen av reklam, som Unionens kampanj Mansplainingakuten, har fått utstå mycket kritik på sistone, från människor som inte håller med om värderingarna som förmedlas. Hur ska man göra för att nå de här människorna?
– När man gör syftesdriven kommunikation så skapas troligtvis friktion eftersom det med största sannolikhet finns en motpol. Det är väl också det som gör det intressant? Att Mansplainingakuten blir nedringd av män som ska förklara att det är fel känns ganska väntat och bekräftar ju egentligen bara deras tes. Kritiken blir ju därför en del av strategin.

Det blev aldrig någon hockeykarriär för Ludwig Jonsson. Men föreningslivet har format honom – och lever kvar på mer eller mindre sunda sätt.
– Det var nog bra att det blev som det blev, och att jag hittade till kommunikationsbranschen. Men erfarenheten från lagsport präglar mitt sätt att leda; jag mår som bäst när jag ser folk utvecklas och skapar därför förutsättning för att det ska ske. Det är väl kanske inget nytt, men jag tror generellt att företagsklimat kan lära av lagsport.

– Sen tenderar jag att dra klyschiga hockeyliknelser på kontoret. Det uppskattas kanske av hälften. Men den andra hälften fattar nog ingenting eller tycker det är superlamt. Jag kan sakna hockeyn, men mer på grund av omklädningsrummet och känslan av att vinna en match tillsammans än en vass skridskofint.

Ludwig Jonssons 5 karriärtips:

- Var en snällis, det lönar sig.  
- Våga misslyckas.  
- Alla är kreativa, så lägg tid på att träna upp din kreativa överstegsfint.  
- Gör sånt som du/ni är bra på. Tacka inte ja till precis allting.  
- Våga ta hjälp och omge dig med bra folk, då brukar det mesta att lösa sig.

Fakta / Ludwig Jonsson

Ålder: 27 år.
Bor: Mariatorget, Stockholm.
Uppvuxen: Sollentuna, Stockholm.
Familj: Sambon Sophie Lokko, två systrar, mamma och pappa.
Tjänar: 574 100 kronor (2015). "Troligtvis mer än många av mina gamla klasskamrater, men mindre än många andra i den här överbetalda branschen."
Karriär i korthet: Creative planner på Trackster och grundare av Rodolfo.
Utbildning: "Berghs SoC, ett försök till civilekonom på SU och socialpsykologi på Högskolan i Halmstad."
Drömjobbet: "Lärare. Har tankar på att skola om mig längre fram."
Medievanor: SvD från pärm till pärm på helgerna och samlade sidor i min Feedly.
Musik: "Hoppades verkligen på den frågan. Just nu; Tingsek, BJ The Chicago Kid och Solange."
Lästips: Simon Strands Facebook.
Rekommenderar: Apollo har ett koncept som heter Styrkeveckan. Då åker man till Spanien och lyfter vikter 4 gånger om dagen tillsammans med Toro från Gladiatorerna. Det gjorde jag med min vän och psykolog Niklas Laninge. Rekommenderas starkt!

Mårten Färlin

Dela artikeln:


Resumés nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.