Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

Media

Håkan Olofsson: Välkomna till landet Ungefär

Publicerad: 1 oktober 2018, 07:37

Håkan Olofsson

Utvecklingen tar inga fångar. I landet Ungefär är allt billigt, rentav fritt om man får tro Chris Anderson, men inget är särskilt bra, skriver Håkan Olofsson om mediernas framtid.


Ämnen i artikeln:

CabombaHåkan Olofsson

Alibaba, den kinesiska konkurrenten till Amazon, har utvecklat ett program som kan skriva 20 000 rader reklamtext på en sekund. Det är mer än vad alla levande copywriters på planeten kan åstadkomma. Eller för den delen Björn Ranelid.

Texterna är kanske inte direkt briljanta, men de klarar redan Turing-testet, vilket ärligt talat är mer än man kan säga om många reklamskribenter.

Men om man backar bandet (förutsatt att du vet vad ett band är) så började skutan sjunka redan för 30 år sedan. Då någon gång försvann sätterierna.

Typograferna var de (eller dem som man numera säger) som visste allt om typografi. Bokstäver flyttades, rader kortades, rätt mängd luft fyllde mellanrummen för att ge texterna syre. En duktig typograf kunde göra underverk för läsförståelsen. Men det kostade därefter. En ynka brödtext, stor som en grabbnäve, kostade femtusen kronor.

När formgivarna fick datorer med grafiska program behövdes inte sättarna längre. Resultatet blev visserligen inte riktigt lika bra, men oj vad pengar man sparade. Fonter kunde antingen finköpas eller fultankas, lite beroende på budget och samvete. Snart fick sättarna göra grafikerna sällskap på historiens sophög. Reproföretag och tryckerier följde efter. Men utvecklingen stannade inte där.

Korrekturläsare är en lyx som ingen tidningsägare vill kosta på sig längre. Tryckfelsnisse – en illa sedd slyngel som alla undvek, är idag som vilken kollega som helst. Horungar (men det får man väl inte säga i det här landet längre) kallades en kort tid ensamrad, men heter numera Siv (respon-siv) och har blivit en del av vardagen.

Det stannar inte där. Ingen tidning med en controller i ledningen vill egentligen betala för det som TV4 kallade kostnadsmassa, det vill säga journalister och fotografer.

Istället fylls redaktionerna med praktikanter och vikarier som för ett marknadsmässigt pris (gratis) försöker göra något begripligt av material som produceras av motorer, spindlar och logaritmer.

Kommersiella fotografer som länge överlevt på raden: plus material, är också utan fungerande affärsmodell i en digital värld. Mediebyråerna ligger lika risigt till.

Visserligen kan duktiga analytiker skapa bättre mediepaket än någonsin något program. Å andra sidan vill de ha lön tolv gånger om året för att fylla i sina excel-ark. Med programmatic kan uppdragsgivare köpa medier både snabbare och enklare än någonsin en mediebyrå. Visserligen kanske inte fullt lika optimalt, men ändå.

Utvecklingen tar inga fångar. I landet Ungefär är allt billigt, rentav fritt om man får tro Chris Anderson, men inget är särskilt bra.

Kvar blir en blek kopia av världen, kanderad med glutamat och Piffi allkrydda. Framtiden är ett kalejdoskop fyllt med mellanmjölk. Och allt är kinesernas fel.

Håkan Olofsson, varumärksstrateg på Cabomba, Trout & Partners.

Alex Hartelius

Ämnen i artikeln:

CabombaHåkan Olofsson

Dela artikeln:


Resumés nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.

Se fler branschtitlar från Bonnier News