Han lärde S hur man vinner val

"Det här är vansinnigt", tänker Jakob Ohlsson. Han är föga imponerad av krogen i den mörka källarlokalen och kan inte slita blicken från den uppstoppade katten med klänning i hörnet. Året är 2013 och till råga på allt är han i Farringdon, "den tråkigaste delen av London", eftersom han och de andra i Reform Act inte hade råd att åka till USA.
Men mannen som sitter framför honom skulle komma att berätta något som skulle förändra Jakob Ohlssons syn på valkampanjer. Han hade hört om Matthew McGregor på Blue State Digital förut, som Obamas "digitala attackhund" i amerikanska presidentvalet och senare brittiska Labours dito.
– Utifrån är det lätt att få en bild av att hans metoder för att skapa ideellt engagemang handlar mycket om tech. Men han talade nästan bara om det allmänmänskliga: Hur man pratar med människor med engagemanget som utgångspunkt, och hur man med små och respektfulla steg pushar folk till att engagera sig mer.

Jakob Ohlsson lämnade England med en klar idé om vad han ville göra. Han gottade ner sig i alla böcker som fanns om ämnet och snart stod han redo att applicera den på svenska valkampanjer. Målet val Socialdemokraterna.

Jakob Ohlsson har alltid varit en politiknörd. Han växte upp i en Nackavilla med en kristdemokrat till mamma (troligen, han är osäker) och en "typisk vänsterkommunist som blev moderat" till pappa. Båda läkare. Han fick ofta höra hur maktfullkomliga och vedervärdiga Socialdemokraterna var och hur staten satte sig på folket när partiet hade makten.
– Men jag kunde inte se hur lite högre skatter för de rika och bättre ersättning till arbetslösa skulle leda till ett DDR-samhälle.

Han hade, då som nu, en nästan manisk hållning till allt han tog sig för och på mellanstadiet var det politiska ideologier som gällde. Han gick till exempel ofta raka vägen hem efter skolan för att hinna se riksdagsdebatterna på SVT, lånade alla böcker han kom över om ämnet och insåg vid tolv års ålder att han var anarkisk.
Jakob Ohlsson skrattar åt sitt unga jag.
– Fatta vilken sorglig unge. Så jävla lillgammal.

Han ogillade partipolitikens inskränkta och begränsade ramar, och insåg att flyktingrörelsen var det enda sympatiska man kunde hålla på med. Som tonåring blev han därför asylaktivist och hjälpte papperslösa människor med uppehållstillstånd, boende, pengar och svarta jobb.
Men 2006 fick han en transformativ upplevelse. Anledningen? Alliansen vann valet – och han tog det personligt.
– De utförsäkrade folk och införde fas 3 och det var så sjukt omoraliskt. Så jag började förstå att "fan, jag har haft fel hela tiden" och insåg att partipolitik faktiskt är viktigt.

Men han gick inte med i ett parti. Istället vände han på klacken, upprörd som satan, tänkte "fuck det här", och flyttade till Kina.
– Jag hade en kompis i Shanghai som kunde fixa jobb åt mig som lärare om jag ljög om att jag är från Kanada. Så jag flyttade dit. En dag, efter ett år ungefär, gick jag uppför en kulle för att kolla på ett monument i Nanjing. Under den korta stunden torskade jag jobb, lägenhet och flickvän i ett svep. Först ringde min flickvän och sa att det inte funkade. Sen ringde hon upp igen och sa "ps, jag tar lägenheten". Strax därefter ringde min chef och gav mig sparken. Där finns ingen arbetsrätt så det betydde att jag slutade omgående. Så jag flyttade hem igen.

Tillbaka i Stockholm halkade idealisten in i reklambranschen. Det började med en fest där han, Tor Rauden Källstigen och Jacob Åström pratade om en hemsida som gjorde reklam för Nordkoreanska exportprodukter. Där föddes en idé om ett påhittat jeansföretag, Noko Jeans, som ville flytta textilproduktionen från Kina till Nordkorea. Ambitionen var att öppna upp landet mot väst. Idén nådde byrån Great Works som "hade blivit miljonärer och nog mest ville ha något coolt att visa upp för reklampolarna på krogen". Jakob Ohlsson var tacksam. För byrån investerade samtidigt som kontakter i Nordkorea nappade – och projektet var igång.

På vägen tjatade Jakob Ohlsson till sig en betald praktiktjänst på byrån och jobbade sedan med öl, mode och vitvaror i tre år, trots ett visst aktivist-motstånd som av naturliga skäl gjorde att reklamkarriären skavde något.

2010 vann alliansen valet igen. Och Jakob Ohlsson flyttade till Kina. Igen. Men det blev bara några månader den här gången, och ingen förskräcklig upplevelse på någon kulle i Nanjing.
– Jag lärde mig ändå sjukt mycket på Great Works. Och när jag kom tillbaka till Stockholm drog jag, Jacob Åström och Adam Agnaou igång en byrå, Målet var att jobba med någon på vänsterkanten, och med samhällsfrågor. Alliansen fick bara inte vinna igen.

De kommande åren togs de första stegen med Reform Act, tillsammans med Reformklubben. Jakob Ohlsson såg hur skickliga företag som sysslade med kundvård var på att engagera sina medlemmar. Hans maniska jag hade fått nys om kampanjmetoder och läste allehanda böcker och tidskrifter om kampanjmetoder i USA, och insåg att svenska valkampanjer var märkvärdigt eftersatta.

De kom i kontakt med kampanjbyån Blue State Digital, som hade hjälpt Obama att vinna båda sina val, vars representanter de träffade i den sunkiga källarkrogen i London 2013. Byråns metod är enkelt sammanfattat följande: Samla in så mycket information som möjligt om kärnväljarna på gräsrotsnivå, nå ut till dem enligt genomtänkta steg. Slutligen: Värva så många som möjligt till kampanjarbete. Människors vilja att engagera sig ideellt är kärnan. Digital information är verktyget. Med informationen kan man dessutom effektivare anpassa kampanjer och budskap efter väljarnas preferenser.

Reform Act fick genom ett avtal med Blue State Digital rätt att använda BSD-tools, en typ av kundrelationssystem (CRM) för politiska kampanjer. Med systemet på fickan blev byrån, efter en testrunda i kyrkovalet, vald till att jobba med både Socialdemokraterna och SSU inför valet 2014.Socialdemokraterna vann. Det var en bitterljuv upplevelse för Jakob Ohlsson.
– Det kändes inte som att vi lyckades. Vi lyckades med supporterrekrytering och användarresan från online till offline: Alltså att få in dem på Facebooksidan, bygga vidare på relationen och sedan få dem att bli dörrknackare. Det funkade bra. Men jag kände inte att vi vann valet eftersom det är högermajoritet i riksdagen. Vi kan mer. Om man tittar på svenska folkets värderingar och åsikter, så borde många fler ha Socialdemokraterna som förstaval.

Reformklubben och Reform Act, som i dag står tillsammans under bolaget Reform Society, och rent partipolitiskt jobbar de endast med "progressiva partier", aldrig med högerextrema partier eller andra partier som kan tänka sig att samarbeta med ett sådant parti. De har uppdrag inte bara i Sverige, utan även ute i Europa. 2017 hjälpte man till exempel Nederländska gröna vänsterpartiet Groenlinks att gå från 4 till 16 mandat i parlamentsvalet.

De samarbetar fortfarande med Socialdemokraterna i mer avgränsade former, men det återstår att se hur samarbetet ser ut inför valet 2018.
– Jag har hamnat på rätt ställe. Hade jag vetat att man kunde ha det här jobbet som barn så hade jag gjort allt för att bli det. Vi har förvisso snott det mesta, men har ändå fått uppfinna en svensk version helt på egen hand. Det känns ganska häftigt.

Fakta / Om Jakob Ohlsson
Ålder: 31.
Bor: Skogskyrkogården.
Uppvuxen: Umeå och Nacka.
Familj: Världens bästa mamma, pappa och syrra.
Tjänar: 553 203 (2015).
Karriär i korthet: Hur ska man beskriva det, typ titlar eller?
Utbildning: Privatlektioner i kinesiska och idéhistoria A, fick jobb tidigt.
Drömjobbet: Samma som nu men ännu mer internationella uppdrag och större valkampanjer.
Medievanor: Omni, Politico, Campaigns & Elections, läser mest nischade nyhetsbrev.
I lurarna: Just nu dansk trap, gillar annars karaokevänliga ballader och kängpunk.
Lästips: How to Win Campaigns.
Rekommenderar: Att inte sitta stilla när vår livsstil, värderingar och demokrati hotas av extremhögern.

Jakob Ohlssons 5 karriärtips

1. Engagera dig ideellt.
2. Hör av dig till alla som kan mer än du och fråga om deras bästa tips.
3. Våga vara ärlig mot dig själv med vad du inte kan så att du kan bli bättre.
4. Försök att vara snäll mot dem du arbetar med.
5. Säg upp dig om folk inte lyssnar på dig.