Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera
Sök



Media

”Jag erkänner – jag är utrustad med två”

Publicerad: 16 Januari 2014, 21:52

Fredagskrönikören Peppe Engberg.

Fredagskrönikören erkänner att han är en man utrustad med två organ och straffas därför att betala dubbel licens. Men först om debattstil och vårt behov av Johan Staël von Holstein.


Ämnen i artikeln:

Lena MellinJohan Staël von HolsteinPeppe EngbergEva Hamilton

Fortsätter att agitera med äkta känsla (FOTO: Wikimedia Commons).

@ SAKNAR STAËL I PARTILEDARDEBATTEN
Lyssnar på partiledardebatten. Ganska kul, faktiskt. Ovanligt kul, tycker jag. Tyvärr av fel orsak: debatten tillfredsställde mina obskyra lustar och de mörkaste sidorna av min personlighet: cynismen.
Aftonbladets Lena Mellin sammanfattar debatten: "Nu börjar stora valtrixandet. Välkommen till halvsanningarnas högtid, valåret. Det är då påståenden rycks ur sitt sammanhang, siffror friseras och märkliga luckor uppstår...".

Kan tyvärr inte utrycka det bättre själv. Årets mest upplyftande Sverigeanalys står annars Johan Staël von Holstein för: "The Sweeds and the reverse frog syndrome!". Publicerat på Facebook och älskat av alla som fattar att man inte kan kliva ner i samma kalla Norrlandsälv två gånger.

Även om Johan använder en egen metafor för att belysa tillståndet i vårt arma land:

"You've no doubt heard the story of the frog in boiling water. If you drop a frog into boiling water, it immediately jumps out (or so the story goes). However, if you put a frog in a pot of room-temperature water, and then bring the water to a boil very, very slowly, the frog will stay in the water until it dies. It's an odd experiment that I have no intention of testing in my kitchen, but it's an apt metaphor for how people sometimes deal with slowly deteriorating situations. Sweden is experiencing the absolute revers situation and I'm the frog just frown in the boiling (in a nice way ) water...."

Även resten gör sig också bäst utan redigering. Det jag gillar med Johans förhållningssätt: Trots alla år han skällt på idéklimatet i Sverige, finns det fortfarande ingen cynism i orden. Inget av partiledardebattens trixande med halvsanningar. Johan, tack för att du finns!

Kul – om det inte vore sant.

@ ERKÄNNER – JAG HAR DUBBLA ORGAN
Någon humorist
har skrivit: "Att kräva TV-avgift för alla som har en dator är som att kräva underhållsbidrag från alla män för att de har utrustningen".
Kul, om det inte vore för att det är helt sant!

I "Den sanna historien om Pinoccios näsa" begår Leif GW Persson ett kärleksfullt lustmord på adelsläkten Hamilton. Jag vet inte om Leif använt Eva Hamilton som förlaga för sin Pyttan Hamilton, utrustad med "det typsikt hamiltonska förståndet". Det kunde han ha gjort, för under den kvinnligt förfinade och förvirrade ytan döljer SVT:s chef samma "daredevil" som enligt författaren är typisk för manliga Hamiltons.
Jag tänker naturligtvis på Eva Hamiltons listiga och oerhört framgångsrika lobbyarbete för att dra in våra datorer, iPads och smartphones i finansieringen av hennes TV-kanaler.

Inte minst hur hon med några smarta drag tvingat på oss egenföretagare att betala licens två gånger.

För så här är det: Som privatperson betalar jag TV-licens. Det gör jag gärna, även om jag anser att det är en apparatskatt som borde ingå i den ordinarie skatten. Public service behövs och den ska vi medborgare finansiera.

Men så tillkommer det här med skatt på min lap-top,

Här spårar det ur: Du som äger din dator privat behöver inte betala extra licens om du har TV-apparat hemma. Företag får betala apparatskatt på de anställdas datorer, eftersom i Eva Hamiltons värld är vi alla män, utrustade med organ som kan användas för att begå synd. Typ, titta på "Så ska det låta" på arbetstid.

Men så finns det människor som är eljest, mittemellan, lite queer sådär: enmansföretagare. Jag tillhör dem. Min lap-top och iPad och smartphone är mina arbetsredskap och ägs av mitt bolag, Peppe Engberg Produktion AB. Bolaget är inhyst hos en privatperson som heter Peppe Engberg, som även har en TV och därför betalar TV-licens.

Intressant, eller hur? Finessen om Eva Hamilton och Radiotjänst får rätt i domstol: idioten Peppe Engberg får betala sin licens två gånger.

PS. Eva, jag gillade dig långt innan jag visste att du ägde "det typiskt hamiltonska förståndet". Det här är naturligtvis inte ditt fel. Ansvariga är de politiker som Johan Staël von Holstein häcklar för att de snackar skit om att de älskar entreprenörer.

Det gör de inte. Enmansföretagen utgör 73,9 procent av alla företag i Sverige. Det betyder att det finns drygt sjuhundrasjuttio tusen (770.381) andra som riskerar att bli påsatta på samma otrevliga sätt som jag.

Vem ska vi rösta på i det kommande valet? Inte valtrixarna i alla fall. Jag vill ha nån som älskar mig lite men länge, som flickan sa.

Hanna Fahl dämpar min lust att prata skit (FOTO: DN).

@ HON HJÄLPER MIG ATT TÄNKA EFTER FÖRE
Apropå att vara en man med dubbla organ. När jag skriver det här kommer jag osökt att tänka på DN:s kulturkrönikör Hanna Fahl. Hon har nämligen, oväntat och oförskyllt, seglat upp som min favorit bland skribenter.

I veckan råkar hon skriva om "Dubbelsnoppsmannen", men det är bara min förevändning att flanera förbi henne. Det är inte ämnet, utan förhållningssättet som jag gillar med Hanna.

Det spelar ingen roll om Hanna Fahl skriver om ringmaskar eller om att pizzan blir vår ingång till framtiden. Det blir lika tänkvärt varje gång och innan jag börjar gnälla som en Johan Croneman, behöver jag vägledning:

Belinda Olsson har i veckan fått mycket gratis-PR av sina journalistkollegor, som också gillar att säga "fittstim". Redan en ytligt okulär besiktning visar att debatten kring hennes TV- serie om feminism redan kukat ut, som vi sa innan alla blev feminister.

Därför väntar jag med spänning att få läsa Hanna Fahls analys. I väntan på det kan du platta till dina fördomar redan nu, genom att läsa hennes krönika "Det har varit en jobbig vecka, full av sekundärskam över andras klavertramp" från november 2012. Så tycker jag också. Numera.

Idrottsgalan är ett långdistanslopp med kniv och gaffel och en linneservett (FOTO: P Engberg).

@ ÅRETS LÅNGDISTANSLOPP: IDROTTSGALAN
I veckan avlöpte årets kombinerade 10-kamp, Maratonlopp med kombinerad triathlon och dans på slak lina: Årets Idrottsgala. Åtminstone för oss som är börjar förberedelserna redan efter 16:00 genom att vimla och himla, titta på andra smokingklädda män och långa kvinnor i små kläder, hedra kronprinsen med sällskap och lösa årets frågesport innan TV-kamerorna slås på fyra timmar senare.

Det är tungt,men någon måste göra jobbet och arrangörerna Stephan Rimér och Peter Lundin borde få både Jerringrpis och pris för Årets Prestation inom Logistik. Inte minst för att de fick alla testosteronstinna herrar att sitta ner och äta och dricka under fem och en halv timme.

Maten hade visserligen en lugnande effekt. För att tala kvällstidningsvenska : Här är STJÄRNORNAS meny som DU inte fick se i TVå.

Förrätt: Marinerad MSC-märkt rödräka på ungstorkad tomat, blodgrape och apelsin. Dessutom: Tonfisk med yozu, soja och paprika, Salladslökpannkaka med svärdfiskceviche med smak av kimchi och en syrlig och pepprig ostronsoppa med 68-gradigt ägg samt crisp.

Vitt vin: Ravenswood Vintner's Blend (USA), baserad Chardonney vilket förklarar smak av ekfat, tropisk frukt och melon.

Varmrätt: Högrevtortas på surdegsbröd med syrad rödrök och cheddar + oxfilé chimichurri serverad med avbränt potatispuré, ljummen spetskålscoleslaw oh regnbågsmorötter. Till det en röd Ravenswood gjord på Zinfandel, med mjuka tanniner och lång eftersmak.

Dessert (en halvtimme innan du får se härligheten på TV-skärmen): Vit chokladcheesecake med hallonsorbet, italiensk maräng, halloncoulis, kanderade apelsinskal, ingefära med apelsinsirap och ingefäraflarn. Kaffe och avel (Black Velvet för mig).

När du stängt av
TV:n öppnar baren och alla får åter något målmedvetet i blicken. Lite vill som bekant ha mer. Markerade närvaro på Efterfesten och sedan rundade jag och min gamla Brommagranne Thomas Duner, själv eventfixare, av vårt långa träningspass med en enkel hummersoppa och en flaska husets på Sturehof. Har aldrig sett så många smokingklädda gäster på idrottsstjärnornas hemmakrog.

Jag tror vi alla kände oss som vinnare.

PS. Hjärnan fick motion också. Obligatorisk frågesport ingår i menyn: Vet du vilken gren som INTE deltog på OS i Stockholm 1912: 1) Tyngdlyftning, 2) litteratur eller 3) brottning? Du skrattar och tror att du är mindre däst och mer litterärt påläst än jag?  Rätt svar: Tyngdlyftning.

Hampus Rosenqvist har byggt en kyrka för oss som dyrkar köttbullen (FOTO: P Engberg).

@ ÄNTLIGEN! KÖTTBULLEN FÅR SIN EGEN KYRKA
Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Södermalm är inte en stadsdel. Det är en egen världsdel! Livet här blir som en enda lång semester. Eller om man flanerar och vill se det som ett jobb: Här skulle Picasso kunna gå och lägga sig tidigt!

Vår senaste upptäckt: Köttbullen har fått sin egen kyrka.

"Meatballs – for the People" heter Bockholmsgruppens nya butik på Nytorgsgatan 30 (458 långa steg från Medborgarplatsen, för dig som inte bor här). Butiken är inhyst i en före detta kyrka, vilket ger rymd och utrymme för storslagna tankar.

Här kan du köpa alla sorters bullar du kan tänka dig – och inte tänka dig ( inklusive fiskbullar på grädde med smak av Thailand).

Nästa vecka
tar Hampus Rosenqvist & Co ett nytt steg närmare himlen: Från och med 20 januari öppnar man krog med alla rättigheter. Men beställ plats i tid. Här finns bara ett bord med 12 platser.

Vi ses där! I väntan på premiären har jag bunkrat upp några smakprover. Idag blir det nog älgköttbullar till lunch...eller kalv.

PS. Jag gillar Picassos princip:  Man ska vägra att gå och lägga sig innan man lärt sig något nytt under den dagen. Nu har du lärt dig något nytt om Söder. God natt! Vi ses nästa fredag. Skriv och berätta något till peppe.engberg@gmail.com

Peppe Engberg


Dela artikeln:

Resumés nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.