Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

Media

Jag har trampat en småstad på tårna

Publicerad: 15 november 2013, 11:14

Claes de Faire, chefredaktör på Resumé.

FREDAGSKRÖNIKA. I förrgår skrev jag en text där jag jämförde min hemstad Motala med en alkoholiserad 55-åring. I dag är jag på Motala Tidnings löp. Man trampar inte en svensk småstad på tårna ostraffat.


Ämnen i artikeln:

Claes de Faire

Med slutorden ingen bryr sig om en svensk småstad avslutar jag en ett blogginlägg på framtidensmotala.se. När frågan kom var jag övertygad om att de trodde jag skulle skriva något annat. Kanske något om naturen eller den fina nya bron över Vätterviken.

Det gjorde jag inte:

Jag kan inte säga att jag och Motala någonsin har haft några starka känslor för varandra. Jag var för lång, högljudd och udda i staden under en uppväxttid då alla var kusiner med varandra och det fanns koder som jag aldrig riktigt lärde mig och som hade stor betydelse för hur livet i Motala skulle levas.

Nu är det 15 år sedan jag flyttade från Motala och som en avlägsen släkting ser jag på min barndomsstad med ömhet. Jag noterar förstås hur mycket sämre allt har blivit. Jobben försvinner och husen förfaller. Gluggarna i fastigheterna kring torget blir allt fler och villaområden som tidigare hade minitiuöst skötta trädgårdar ser allt mer förfallna ut. Motala kommuns pr-byrå har en annan tes och uppmanar mig att skriva på temat "staden som tog sig ut krisen" i samband med den stora broinvigningen för ett par veckor sedan.

Det tar tid men för mig var det nog efter 10 år som Motala slutade att vara hemma. Istället för att se på er med all förmildrande omständigheter ser jag på er med främlingens storögda förvåning. Därför måste jag leverera ett beskt besked:

Ingen utanför kommungränserna bryr sig om i fall ni överlever.

Och uppriktigt sagt, även om något verkar vara på rätt väg är det de stora förbättringarna som lyser med sin frånvaro. Ibland får jag känslan av att ni är en stad som är glada för att Motala inte mer besöksanpassat, att det finns en stolthet i att staden inte är mer företagsvänlig eller att invånare inte ska kunna bo närmare vattnet än de gör. Hur ska man annars kunna förklara att Varamobaden är en av Sveriges bäst bevarade hemligheter och som har ett totalt omodernt och rent av undermåligt erbjudande till besökande? Eller att företag efter företag lämnar Motala och att kustremsan kring kommunen inte är mer bebyggd?

Ingen saknar Varamon eller oroar sig för om Motalaborna har jobb eller inte. Ingen rikspolitiker bryr sig. Ingen utredning tar notis. Ingen.

Det är upp till er att försöka göra Motala så attraktivt som möjligt. Så angenämt för andra att söka sig till. Det finns en företagsekonomisk term som appliceras på bolag som ska säljas: Dress the bride.

När ägaren ser över företaget och ser till att det är i så bra skick som möjligt. Där har Motala misslyckats. Gravt. Som utomstående undrar jag varför ni inte är litet mer rädda om er själva och varför ni inte tar tag i era problem?

Motala är en nedgången, överviktig, lätt alkoholiserad och uppgiven 55-åring. Som visserligen har hjärtat på rätta stället och ett fördelaktigt, om än lätt bedagat utseende. Hållningen är inget vidare, inte heller andedräkten. Det behövs inte ytterligare en återställare. Det behövs en helt ny livsstil. I mitt yrke gäller konkretion.

Här är min att-göra-lista till Motalas ledning:

#Rekryteringsprogram för att hitta 200 nya skattedugliga höginkomsttagare.

#Livskvalité i form av boende är en av Motalas potentiella fördelar. Presentera ett sjönära boende och marknadsför erbjudandet i kranskommunerna. Torpedfabriken i Agneshög, kuststräckan mot Vadstena och mot Lemunda är exempel på platser där ett hundratal nya attraktiva bostäder skulle kunna rymmas. Samma sak med spännande alternativa lösningar som båthus som kan attrahera människor som vill leva på ett annorlunda sätt.

#One stop shop. Vänd organisationen i kommunen så att företagsfrågor hanteras av en ansvarig som har mandat att ta konkreta beslut om nyetablering vid ett och samma möte. Detaljplanen måste uppdateras så att logistikcenter och hotellnäring ryms vid centrala platser. Den personen måste ses som en hjälte internt.

#Onlinekluster. Industritåget har gått och kommer aldrig igen. Organisera Motalaföretagens onlineerbjudande och koppla samman det med relevant utbildning. Där finns en tillväxtmöjlighet och en möjlighet för Motala att profilera sig som en onlinestad.

#Sjukhus. Ingen människa vill flytta till en stad som har bristfällig vård och skola. Satsa på grundskolan och på en dygnet-runt-öppenakut.

Men – kom ihåg – ni gör som ni själva vill. Det är ingen som bryr sig om en svensk småstad idag. Det är den brutala sanningen.

Det hann inte gå många timmar förrän reaktionerna lät vänta på sig. Själv tyckte jag inte texten var så märkvärdig. Följer man statistik ligger inte Motala i topp när det gäller goda framtidsutsikter.

Men man trampar inte en svensk småstad på tårna. Det finns en gräns för allt och uppenbarligen gjorde jämförelsen med en gubbe på dekis susen. Visst, några glada tillrop fick jag allt men även annat:  

"Säger det här också: Jag brukar respektera andras åsikter. Men detta var det dummaste jag läst på väldigt länge.

Grym arrogans och överklass......så man vill spy. Men han blir väl också vuxen en dag...även om det inte är helt säkert.

Oj, oj, det var nog synd om honom när han bodde i Motala och det verkar han inte ha kommit över än. Jag flyttade ifrån Motalatrakten för 24 år sedan och de första åren kände jag nog som de Faire, att Motala var surt och trögt och att det inte fanns någon framåtanda. Nu när jag är "hemma" tycker jag att det är tvärt om och Motala står nu för något bra,där det händer saker, och i alla fall på sommaren kan jag bli lite avundsjuk på er som bor där.

Jag kan bara konstatera att han har fel när han skriver: " Ingen utanför kommungränserna bryr sig om i fall ni överlever." Jag bryr mig. Motala kommer alltid vara "hemma", min hemstad, fast vi flyttade för över tio år sedan."

Men frågan kvarstår. Hur ska en svensk småstad överleva och vem bryr sig egentligen om det som händer utanför tullarna, de tre största städerna eller – möjligen – de största regionala städerna. Stockholmare är smartare än lantisar är ett berömt citat från moderaternas gruppledare Anna Kinberg Batra. Själv brukar jag – medvetet provokativt – hävda att alla smarta Stockholmare har flyttat hit från mindre städer.

Samtidigt tror jag att småstäderna har allt att vinna. Bara de
verkligen vill.

Jag bryr mig, trots allt.

Claes de Faire

Ämnen i artikeln:

Claes de Faire

Dela artikeln:


Resumés nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.