Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

Media

”Jag var en del av en åsiktsarmé”

Publicerad: 7 januari 2012, 21:24

Andres Lokko gör en nystart i Stockholm efter sex år i London.

Foto: Petra Hallgren.

Efter sex år i London tar Andres Lokko flyttlasset tillbaka hem till Stockholm. Dels för att han ska bli pappa, men också för att tiden för återvändo är ”nu eller aldrig”. För Resume.se berättar han om sitt gamla liv i ”mediesmeten”, tiden i London, utbildningskomplexet och ett svettigt korsförhör med Lou Reed.


Ämnen i artikeln:

Andres Lokko

Andres Lokko har tio dagar kvar i London och har fullt upp med att packa ihop det sista.

– Jag har varit borta jäkligt länge, så det känns både spännande och underligt. Jag vet inte om det är åldersfråga, men det känns verkligen monumentalt. På flera olika sätt har jag lyckats lämna livet som jag levde bakom mig.

Sin tillvaro i London beskriver han som radikalt annorlunda den i Stockholm.

– Där var jag mitt i mediesmeten vare sig jag ville det eller inte. Jag var en del av en slags åsiktsarmé inom vilken det blev en slags nödvändighet att tävla om vem som syntes mest. I synnerhet under andra halvan av 00-talet, när jag precis hade flyttat.

– Det handlade mer om att vara känd än att skriva bra. Vi som skrev personligt blev inte journalister utan profiler. Ens persona blev viktigare än texten och det tyckte jag inte om.

Profilhysterin har förändrats idag, tycker han. Bland annat eftersom dagstidningarna genomgå förändringar.

– Det som lockar är intressanta reportage och kolumnisterna. Vi vill inte längre betala för nyheter. Det är en naturlig utveckling. Tidningarna blir sakta men säkert mer litterära. Kanske hjälpte 00-talets kändishysteri och den tillhörande ängsligheten till att föra oss mot den här punkten.

– Tidningarna tävlade maniskt med bloggar för att göra ungefär samma sak. Internet kan tyckas oändligt men det är inte riktigt samma sak. Nu har tidningarna fått tillbaka sin självsäkerhet och redaktörerna vågar göra tvärtemot. Långa reportage gör sig bäst i papperstidning. Samma dragningskraft har kolumnisterna.

Och det är just rollen som kolumnist för SvD som Andres Lokko ska axla den första tiden i Sverige. Längre än så sträcker sig inte planerna. Än. Han erkänner att telefonen ringt både en och två gånger sedan han bestämde sig för att återvända.

– Det finns planer på att göra saker som jag inte kunnat göra i London, som radio och tv. Det förs diskussioner, men det är inget jag kan berätta något mer om än. Till en början är det bara SvD-uppdraget som jag har spikat.

Men så ska han ju också bli pappa för första gången. Det är det främsta skälet till att han flyttar hem.

– Mamman vill helt enkelt inte bo i London. Men samtidigt har flytten också att göra med att jag kommit till en viss punkt, som nog alla kommer till efter att ha bott utomlands i fem år. Man tappar så mycket. Man har vant sig så mycket vid den nya staden, bytt ut sin vänskapskrets och har fått nya rutiner. Det är nu eller aldrig, gör jag det inte nu, klarar jag det inte.

Det har i grund och botten att göra med en slags rivalitet Stockholm vs London, som enbart Stockholmarna känner av, tror han.

– Folk blir glada och lite ”vad var det jag sa”, när någon flyttar tillbaka till staden. Det beror nog på någon slags Stockholms-kaxighet. Många tycker Stockholm är världens bästa stad.

Hur skulle du beskriva tiden i London?
– Tumultartad rent privat. Men yrkesmässigt och i mig själv har jag hittat ett helt annat lugn. Man behöver inte alltid skrika och slå på stora trumman. Det blir faktiskt effektivare om man viskar och talar tyst. Jag behöver heller inte längre vara roligast i klassen, utan det går utmärkt att skriva om saker som intresserar mig.

Kan det vara så att det handlar om en mognadsprocess?
– Ja, jag var ju i allra högsta grad en del av medieprofilerna i Sverige. Jag blev en seriefigur som inte kunde ändra identitet. Därför var det skönt att om inte helt, så i alla fall rent fysiskt lämna Stockholm. Jag var inte längre en del av ankdammen. Det gör en stor personlig skillnad när man inte längre hänger i baren på Riche eller går på en enda publiceringsfest för en ny Sofi Fahrman-roman. Eftersom man inte längre syns, blir det istället texten som hamnar i fokus, och inte min jävla bild-byline.

Trots att Andres Lokko väl kan beskrivas som en mediejunkie, har det inte gått att hålla sig hel à jour med vad som hänt på hemmaplan, berättar han. Även det något som folk har retat sig på.

– Man missar vad som händer i Sverige, vilket folk skrattar åt och tror att jag larvar mig. Men det är inte sant, jag har verkligen ansträngt mig, men det blir svårt när man inte pratar om det. Mina engelska vänner intresserar sig varken för Håkan Juholt eller Rebecca & Fiona. När jag tittar på tv sätter jag inte på SVT Play, utan ser istället på BBC Question time, för att det är det som alla pratar om här.

Så vad tar du med dig från brittisk press?
– Jag kommer att behöva skaffa mig åtminstone tre prenumerationer på Brittiska tidningar på Ipaden. Det är väl hur klyschigt som helst att älska brittiska dagstidningar, men en markant skillnad där är att journalisterna har fler än ett expertisområde. Samma person som täcker det brittiska valet, kan skriva modekrönikor och samtidigt skriva fredagens ironiska skvallerspalt. Det finns en gränsöverskridenhet som jag beundrar. Det ger en större trovärdighet.

– Jag vet inte vad jag tar med mig rent praktiskt, men lärdomen jag drar är nog att läsa mer. Ju mer du läser, i synnerhet utländsk press, desto mer låter du dig inspireras och influeras, och desto mer har man själv att skriva. Skrivna intryck är superviktiga.

Det är så Andres Lokko själv har lärt sig och utvecklas som journalist. Att inte komma in på journalisthögskolan var ett stort misslyckande och är fortfarande anledningen till varför han föredrar kalla sig skribent framför journalist.

– Jag lider nog inte av ett akademiskt komplex, men av ett journalisthögskolekomplex. Jag tror fortfarande att jag snart måste sluta med här tramset och klippa mig och skaffa en utbildning, Mina flyktingföräldrar från Estland tjatade alltid om utbildning och hur viktigt det är för att kunna bli vad man vill. När jag inte kom in på journalisthögskolan gav jag upp drömmen över en natt. Jag började istället plugga till lärare.

Den var den goda vännen tillika mentorn Jan Gradvall som dock fick honom på andra banor.

– Han sa att om jag kan skriva lika bra som jag kan uttrycka mig i tal, så skulle jag bli en bra journalist. Han lyckades tjata sig till att jag började skriva om popmusik i tidningen Träffpunkt. Det ledde i sin tur till att Aftonbladet ringde och frågade om jag ville skriva för dem.

Sedan dess har det bara fortsatt. I fjol firade Andres Lokko 21 år som skribent och gav ut av sina samlade texter i bokform.

Vilken är din mest minnesvärda intervju?
– Den både svettigaste och mest lyckade gjorde jag med Lou Reed för tidningen POP. Han avskyr allt som har med journalister att göra, men är samtidigt en så kallad pressartist, som är beroende av dem. Det är ett stort dilemma för honom. Vi skickade i alla fall en reporter till New York för att träffa honom. Efter intervjun ringde han och grät, bokstavligt talat. Det enda Lou Reed gick med på att prata om var hans nya bas.

Det blev inget av den intervjun.

– När Lou Reed senare kom till Stockholm fick vi en andra chans. Jag drog det kortaste strået och fick åka och träffa honom. Han satt i ett hörn med mörka solglasögon på. När jag ställde den första frågan sa han bara ”what makes you think I would talk about the things i love with someone like you?”. Kanske för att jag är jätteintresserad, svarade jag. Därefter blev jag under tjugo minuter gestapoförhörd av honom om musik. Jag kunde alla frågor utom en, där jag förvånat sa att wow, det visst jag inte. ”Good, that was a trick question”. Jag vann! Det visade sig för övrigt sedan att han var en uppsluppen och jättemysig person.

Och hur blev artikeln sedan då?
– Det minns jag faktiskt inte, men det var helt klart en arbetsmässig seger. Därför kommer jag aldrig att glömma den.

Amina Djemili

Ämnen i artikeln:

Andres Lokko

Dela artikeln:


Resumés nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.