Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

Onsdag28.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Media

”Jag vill berätta om varför folk är rädda för varandra”

Publicerad: 21 Januari 2012, 22:15

Niklas Orrenius.

Foto: Scanpix.

Hyllad för sin bevakning av främlingsfientlighet och intolerans. Nu är Sydsvenskans politiske reporter Niklas Orrenius aktuell med reportageboken ”Sverige forever in my heart". – Många målar många upp mångkulturella Malmö som helvetet på jorden, en bild som många Malmöbor inte alls känner igen sig i, säger han till Resume.se.


Ämnen i artikeln:

Niklas Orrenius

Niklas Orrenius är betraktad som en skicklig reporter, med en god förmåga att lyssna och lyfta fram människors åsikter i dagsljus. Vissa ser honom som en journalist av klassiskt snitt, med en anspråkslöshet som kan få honom att framstå som oberörd. Tidskriften Arenas förre chefredaktör Per Wirtén har vid ett tillfälle beskrivit honom med orden ”kall som ett glas isvatten”.

– Min fru blir alltid förvånad varje gång det skrivs om min goda lyssnarförmåga. Men i mitt yrke har jag en privilegierad roll, man har verkligen tid att sitta och lyssna.

– Sen citerar jag på ett speciellt sätt, exempelvis folk som tvekar. Allra bäst blir det när man slipper ställa frågorna själv, då blir det som mest autentiskt och levande.

Orrenius har under flera års tid fått stor uppmärksamhet för sin omfattande bevakning av främlingsfientlighet och intolerans. Sedan 1997 är han anställd som politisk reporter på Sydsvenskan. Just nu är han aktuell med nya boken ”Sverige forever in my heart – reportage om rädsla, tolerans och migration”
– Boken består av publicerade reportage, som ju fått flest läsare bland sydskåningar. Men förlaget ville sammanställa och ge ut dem.

Angående förväntningarna på boken är han blygsamt hoppfull, men vill lyfta fram och förklara intolerans och fientlighet hos människor.
– Jag hoppas självklart att många ska läsa den, jag vill berätta om varför folk är rädda för varandra. Exempelvis målar många upp mångkulturella Malmö som helvetet på jorden, en bild som många Malmöbor inte alls känner igen sig i.

Han förklarar hur intresset till ämnet följt honom sedan ungdomen och tidigt fångade hans uppmärksamhet.
– Jag tillhör en generation som växt upp med och sett hur invandring förändrat samhället. När jag var tonåring brändes en flyktingförläggning brändes ner i Kimstad, nära min uppväxtort Motala. Då började jag på allvar fundera på hatet mot det annorlunda och varifrån det kommer. Intresset förstärktes när jag flyttade till Skåne, där det fanns en debatt med hårda ord mot invandringen, där många politiker drev en anti-invandringspolitik. Det var också under denna tid som Sverigedemokraterna började bygga upp sitt parti.

Trots den uppmärksamhet och erkännande han fått för sina reportage och böcker, vill han inte måla upp sig själv som en påverkande faktor.
– Jag går inte runt och känner mig viktig, mitt arbete är ju på en regional tidning. Men politiker har hört av sig flera gånger efter att ha läst mina böcker eller artiklar.

På frågan om dagens journalistik inte belyser främlingsfientligheten tillräckligt, ger Orrenius ett delat svar.
– Både ja och nej, det beror på hur det görs. Ibland kan jag uppleva för mycket prat som blir innehållslöst. Men när jag gjorde den senaste boken upptäckte jag att attacker mot flyktingförläggningar – som jag tänkt på som ett 90-talsfenomen – fortfarande är vanliga. Men sådana attacker tar sig numera sällan utanför lokaltidningarna, de blir inte längre riksnyheter. Det är som med hemlösheten som på 90-talet fick stort utrymme, nu är det inte alls lika många reportage om fenomenet. Vi vänjer oss vid det och det anses inte vara news längre.

Likt många andra journalister med politisk extremism som bevakningsområde, har han flera gånger blivit utsatt för hot av varierande grad.
– Jag har fått hot från flera håll. Min artikel om en lärare som fick sparken för sina sympatier för Sverigedemokraterna ledde till hotbrev från vänsteraktivister. Men på sistone är hoten mest från rasister. Bland de senaste hoppades en person att jag skulle bli överkörd av en lastbil på specifikt tre ton (skratt)

Orrenius har tidigare medgett att han i början av 2000-talet stundtals lät sina egna åsikter färga bevakningen av bland annat Sverigedemokraterna. Idag har han lättare att hålla isär delarna.
– Jag försöker hålla rent, att inte låta mina privata politiska åsikter påverka journalistiken. Min lojalitet som reporter ska ligga hos storyn.

Med ett späckat schema medger han att det kan vara svårt att separera jobb och fritid.
– Men har jag en bra story kan det finnas en väldig befrielse att fokusera på jobbet, exempelvis när jag och fotografen Åsa Sjöström var och arbetade i Kenya.

Vad gäller läget på mediemarknaden, tycker han att journalistiken håller en god standard, men att besparingspaketen snart måste upphöra.
– Jag läser extremt mycket bra journalistik just nu. Jag tror inte på myten om guldåldern, där allt var bättre förr. Visst finns en oro, pengar måste finnas för att betala duktiga journalister, nedskärningarna är i längden inte hållbara.

Ämnen i artikeln:

Niklas Orrenius

Dela artikeln:


Resumés nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.