Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

Media

Jan Scherman: Älskade hatade Almedalen

Publicerad: 5 juli 2017, 07:28

Jan Scherman ger ett personligt perspektiv på Almedalen.

Foto: Andreas Elgstrand

Det klagas över att Almedalen är för dyrt, avsaknaden av "riktiga människor" och att näringslivet har tagit över. Jan Scherman tänker tillbaka på Olof Palmes tal från ett lastbilsflak och sina egna minnen från 1980-talets politikervecka. Det var inte bättre förr.


Ämnen i artikeln:

AlmedalenJan SchermanAlmedalen 2017

Älskade Hatade Almedalen. Så känns det varje gång. Dubbelt, schizofrent. Eller till och med manodepressivt.

Jag har ena foten i den symbiotiska gegga som alltid uppstår när media möter makthavare i ändlösa mingel med rosévin & bubbel under förevändning av några tusental olika seminarier och drygt en handfull politiska tal. Den andra skon försöker jag placera på fast mark med bibehållet och oberoende kritiskt tänkande. Ingen enkel balansgång. Det ska gudarna veta. Men det är Almedalens dubbelbottnade natur som jag tycker är själva grejen
.
Den här gången är det dock speciellt. Alltså mer speciellt än någon annan gång. Statsminister Stefan Löfven har fegat ur med någon slags populistisk pr-plan som ursäkt. Han vill träffa det riktiga folket och inte alla konsulter och "tyckareliten" som påstås ha invaderat Visby.

Sorry Löfven, vi som är här är också riktiga människor och dessutom övertygade demokrater. Det hade varit bra om du solidariserat dig med oss och visat att kampen för just demokratin nu är viktigare än någonsin. Det särskilt speciella i år är inte att du inte är här, utan att nazisterna fått plats att tala till väljarna om hur demokratin ska monteras ner, hur invandrare ska köras ut ur landet, hur journalister ska fängslas och hur arbetsläger ska inrättas för dem som inte gillar läget.

Det mycket speciella med årets upplaga av Almedalen blir därför att den kvarvarande störste partiledaren efter dig, enligt opinionsmätningarna, nu får axla ett slags huvudansvar för att ta frontpositionen mot Nordiska Motståndsrörelsen...ja, just det, han heter Jimmie Åkesson. Och hans parti brukar du ju påpeka har nazistiska rötter, vilket är sant.

Almedalen är alltså i sanning mycket speciellt i år.

Det mesta av resten är som vanligt. Till exempel koketterandet kring hur fel det är att åka till Almedalen: Det är lobbyisternas julafton. Det har blivit näringslivets Mekka. Det har utvecklats till ett åsikternas tingeltangel. Det är för mycket slutna mingel-partyn. Det är för mycket inne- och utelistor. Kändisarna har tagit över. Det är fler journalister än politiker. Det sänds för mycket tv och skrivs för många tidningssidor. Resten av Sverige kommer i skymundan.

Tillåt mig en enkel reflektion kring denna årliga kavalkad av kräkningar, som kan läsas på ledarsidor och andra tyckarspalter.

Ja, det är en korrekt iakttagelse att näringslivet trängt ut en ansenlig del av det politiska slagfältet. Även andra intresseorganisationer har erövrat mark innanför Ringmuren. Jag tolkar dock inte detta som ett utslag av att vinnaren är den som kan betala mest. Ser istället scenförändringen som ett uttryck för att de politiska partierna stelnat i sina arbetsformer och inte kommit på något bättre än att skicka hit en partiledare som står som en stel pinne och håller tal. En anti-stand-up-comedian-grej. Till och med Riksdagen är mer kreativ med sitt tält nere vid hamnen där man låter besökarna sätta knappnålar på en tavla som markerar demokratins olika märkesår. Mest knappnålar är det just nu vid året 1921 då den kvinnliga rösträtten genomfördes i praktiken.

Det är riktigt att bilförsäljarna kantar själva Almedalsparken. Här står en konceptmodell av en Mercedes och i närheten av DN:s stora paviljong tronar en ny kinesisk Volvo. Det må ju betraktas som kränkande att dessa fordon parkerats farligt nära själva talarstolen. Nu stod ju dock Palme på ett lastbilsflak när han höll det historiska första Almedalstalet 1968. Och det hände sig långt senare att självaste Göran Persson kom till platsen i en flott BMW i vilken han satt och småflinade. Men framförallt så var det inte bättre förr.

Jag minns inte hur det började då 1968 var ett annat märkesår för mig. Studentrevolten i Paris, kårhusockupationen i Stockholm och därpå följande vänstervåg som förändrade världen i nästan ett decennium. Men i Visby såddes just då ett frö till något som växte till en världsunik demokratisk mötesplats, och som definitivt förändrade det politiska samtalet i Sverige. Visby med sin Almedalsvecka är i sanning ett uttryck för den svenska modellen.

Jag började mina besök på 1980-talet och var här även 1986 då Ingvar Carlsson talade i Högklint efter mordet på Olof Palme. Då trodde många att Palmedalen, som det kom att kallas, aldrig skulle hämta sig. Men partiledarna återvände. Och det blev mer än bara tala. Först kom ett ekonomiskt seminarium. Sedan kom all ketchup ut ur flaskan på en gång.

När årets upplaga nu räknar in 4 100 seminarier så är det rekord, och det är som vanligt cirka 40 000 unika besökare. Nu har alla nordiska grannländer härmat Almedalen. Men Visby är störst även om danska Folkemötet på Bornholm försöker hävda att de vuxit om oss, vilket de gör genom att både dubbel- och trippelräkna sina besökare. En dansk skalle kan alltså vara många.

Som sagt, inte bättre förr. Men kanske roligare. Minns när sossarnas dåtida presschef Leif Gustafsson sent en kväll höll upp ett blänkande plastkort utanför Gutekällaren och ropade till alla närvarande cirka 15 journalister:
– Follow this card!

Vilket vi gjorde och därvid fick ett par gratis starköl. Betalningen utan kontanter kändes framtid. Var det i Visby det började?

Vi som mutades med öl blev dock inte mer berusade än framlidne vänsterledaren Lars Werner och hans partisekreterare Bo Hamnar, vilka båda guppade betänkligt i vattnet vid Kallbadhuset. Oftast under vattenytan. De återkom så småningom till bryggan. Sedan sa Lars Werner något om behovet av att sänka marginalskatten, flög vidare och stod inte att finna när hans övriga partiledning skulle hantera detta märkliga vänsterutspel som bara fanns i Werners tankevärld.

Jag kommer heller aldrig glömma Expressens legendariske fotograf Jan Delden som fick centerledaren Olof Johansson att gå rakt ut i havet med kostymen på och portfölj i handen. Allt för rubriken – Centerledaren på djupt vatten. I den reportageserien fick Delden även andra partiledare att våga vara roliga, sossen Ingvar Carlsson som klev upp på ett av de lägsta husen nere vid Strandgatan och satte sig gränsle på taknocken. Rubrik: Carlsson på taket.

Någonting har dock hänt i den partipolitiska delen av Almedalen, och då tänker jag på en sak där det var bättre förr. Detta var platsen för tunga politiska utspel, som faktiskt rörde om rejält. 1979 chockade Olof Palme de borgliga partierna genom att provokativt placera socialdemokratin i politikens mitt. Här gjorde den moderata politikern Ann-Marie Pålsson utspelet om pigavdraget. Här har tidigare mängder av nya politiska förslag presenteras. Den politiska kartan har ritats om. Och här gällde det att lyssna då det inte alltid förekom pressträffar före eller tal skrivna i förväg. En del partiledare pratade dessutom i långa stycken utan manus. Det hände att någon sa något spontant.

Allt detta i motsats till den verbala varmluft som idag pyser ut ur de av pressekreterare, talskrivare och politiska rådgivare formulerade predikningarna. Även när en Jan Björklund, en Jonas Sjöstedt eller någon annan partiledare ska bli personliga och även privata så blir det som stelbent högläsning ur bibelns apostlagärningar. Jag sa det tidigare – politiken har stelnat i sina former och dessutom avkönats från sina färger och personligheter. Andra tar därför större plats i den kokande Almedalsgrytan.

När vi ändå snackar om bibeln. Det där med månglarna som Jesus kastade ut ur templet. I år är klagokören högre än någonsin. Aftonbladet betalade för ett par år sedan 36 000 kronor i markhyra. Och i år är priset 195 000. Alla har drabbats av dessa ockerhöjningar. De flesta har hotat att hoppat av, vilket sedan ingen gjort.

Prisökningarna är förstås inte smickrande. Provocerande och i sin förlängning farliga. Men det är ju samma sak i lilla Båstad under tennisveckorna – chockpriser. På den tiden Vattenfestivalen härjade i Stockholm blev en varmkorv med bröd dyrare. På reklam- och tv-mässorna i franska Cannes kostar numera en café crème 200 spänn. Men där och då har jag inte hört någon som klagar. Det är förresten annat än markhyra som kostar i Visby. Influgna moderatorer tar bortåt 25 000 kronor för att ställa frågor i en halvtimme till en panel med experter. Och alla pröjsar glatt.

Den i andra sammanhang så hyllade marknadsekonomin brukar ju dessutom anses vara självreglerande. När priser blir för höga säger kunderna nej tack. Tips – kom inte hit till ön om det är så illa, och om det på riktigt känns för dyrt. Det vore att inge respekt. Nu är gnället bara hypokritiskt.

En fot i geggan. Och en på marken. Tycker att DJ-Battle i bästa fall kan beskrivas som det mest osvenska i kotteriets Almedal. Vinglande politiker som inte ens kan dansa nyktra och patetiska murvlar med otakt i både ben och armar är inte min grej. Men i dessa tankar om den viktiga demokratiska tummelplatsen Almedalen som snart funnits i ett halvt sekel tänkte jag inte vara varken moral- eller stilpolis. Det jobbet göres av så många andra.

Tänker, att om jag hade varit statsministerns PR-agent så hade jag lagt om den populistiska planen att inte besöka Visby och tagit regeringens plan till Gotland och i dess Almedal hållit ett brandtal för demokratin. Mot alla antidemokratiska krafter som tar sig allt högre ton i Sverige.

På Gotland bor det dessutom snart 60 000 människor. Här finns det företag och skattebetalare. Unga och gamla. De finns både innanför och utanför Ringmuren. Men då måste man kanske lägga in ett verklighetsbesök utanför Ringmuren i det politiska minutschemat. Jag tror det går. Om bara viljan finns.
Alltså – både älskade och hatade Almedalen.
Men för min del, mest älskade.

Jan Scherman
red@resume.se

Fredrik Thambert

Dela artikeln:


Resumés nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.