Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

Torsdag28.05.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Media

Journalisterna blundar med vänstra ögat för politiskt våld

Publicerad: 9 Maj 2014, 09:36

Peppe Engberg, Resumés fredagskrönikör.

Hur känner man igen en genial idé, frågade sig författaren John Kennedy Toole och gav själv det kongeniala svaret: På dumskallarnas sammansvärjning emot den. Janne Josefsson och redaktionen på Uppdrag Granskning måste ha förutsett mediereaktionen på deras program om det vänsterextremistiska våldet. Med en ryggmärgsreflex bekräftade Sveriges Radios programledare Ametist Azordegan programmets bärande hypotes: den svenska journalistkåren blundar med ett öga när det gäller politiskt våld. Det vänstra ögat.


Ämnen i artikeln:

Janne JosefssonUppdrag GranskningAmetist Azordegan

Veckans Uppdrag granskning var en uppföljning från föregående veckas program om det nazistiska våldet. Det programmet, liksom all annan rapportering om högervåld fick stor uppmärksamhet. "Det goda våldet" däremot uppmärksammas bara för kritiken mot programmakarna. Studio Ett, som gjort till sin nya publicistiska idé att runka om gårdagens nyhetsdebatter, valde den här gången att blunda helt.

I Dagens Arena väljer Daniel Mathiesen att betona olikheterna istället för den uppenbara likheten mellan höger- och vänstervåldet: "En granskning av högerextremismen behövs för att den är ett hot mot demokratin i sig. Därmed inte sagt att det är viktigt att markera mot grupper och individer som sätter den egna moralen över samhällets, som motiverar våldsdåd med ideologiska övertygelser. Gränsen mellan den demokratiska vänsterns folkliga förankring och den ljusskygga extremismen ska vara tydlig. Vänsterns visioner om ett annat samhälle ska förankras bland människor, inte genom molotovbomber och knivar. Men den nazistiska våldsideologin har andra rötter – och tar sig andra uttryck. Mellan 1999 och 2009 utfördes 14 mord med extremistiska förtecken, samtliga av personer ur den högerextrema miljön..."

Ametist Azordegan kallade Janne Josefsson för nazist. Foto: SR och SVT.

Jag tror att enögdheten leder fel
. Innihelvete fel och det är bara en tidsfråga innan vänstervåldet når samma densitet som högerextremisternas. Och Uppdrag Granskning pekar på en viktig orsak medieetablissemangets ovilja att ta vänstervåldet på allvar.

Revolutionära frontens
aktiviteter i Mälardalen är ett exempel, övergreppen har diskuterats mycket lite i riksmedierna. I en av veckans braskande rubriker läser vi att hoten mot våra politiker ökar. Brå noterar att det politiska våld oftast drabbar unga sverigedemokrater. Jaha, men har inte medierna trummat i oss att det SD och andra högerextremister som står för järnrörskulturen?! Jag har inte sett/hört en enda reflexion kring vilka vardagsvåldets verkliga värstingar är.

När det gäller terrorbekämpning har Obama och USA med rätta kritiserats för att det är oacceptabelt och kontraproduktivt att försvara demokratin med odemokratiska medel som tortyr, Guantanamo, drönare. Bara det faktum att Uppdrag Granskning kallar vänstervåldet för "Det goda våldet" borde vara en tankeställare för mediedemokraterna.

PS. Det hedrar Jonas Sjöstedt att han inser att han måste skaka lössen ur fanan – inte minst vänsterns historia visar att man bör välja sina kamrater med omsorg.

@ ÄNTLIGEN! PRIS TILL CHUCKEN
Chuck Berry
får äntligen Polarpriset. "Alla riff och solon som rockgitarrister spelat de senaste 60 åren innehåller DNA-spår som kan härledas till Chuck Berry", som det heter i motiveringen. Jag anar dock en konspiration: Juryn sätter ner foten för den senaste rötmånadsdebatten om rockmusik:  nån som heter Courtney Love tyckte att saxofonen inte hör hemma i rocken och plötsligt fick till och med public service något viktigt att slösa sändningstid på.

Åtminstone två dagar i rad fick ett antal representanter för den pratande klassen luft i Nordegren & Epstein –ett terapiprogram som för undertecknad blivit samma drog som Ring P1.

Ingen av deltagarna hade hört talas om Rudy Pompilli, som spelade sax hos Bill Haley redan 1955. Chucken har de förstås hört talas om. Men lyssnar de? Gör man det hör man LC Davis spela sax i klassiker som Roll Over Beethoven, Bye Bye Johnny, Nadine, Come on – och som en hälsning till alla historielösa: Too Much Monkey Business.

@ BJUD PÅ KOKT FISK I DISKMASKIN!

Eftersom vi redan är på ett gnälligt humör: Jag retar mig på att gröna människor har en så naturlig fallenhet för att ogilla ny teknik. Möjligen beror det på att jag är avlad av en utvecklingsoptimistisk ingenjör och en mor som använde häftapparat för att lägga upp mina ärvda brallor.
Under alla förhållanden älskar jag tekniknyheter. Som att micron är mer energisnål än den gamla spisen till och med när det gäller att koka potatis. Och att moderna diskmaskiner är bättre än vanlig handdisk.

På P1 Meny
hör jag nu att bästa sättet att koka ägg är att använda diskmaskinen. Äntligen! Stjärnkockarna har länge känt till att hönsägg blir en gastronomisk upplevelse om de får koka länge i en temperatur omkring 70 grader. Resten är historia: lägg äggen i tät plastpåse och kör dem tillsammans med disken på högsta programmet.

Egentligen är det ingen nyhet.

Hittade en
instruktionsfilm på nätet, som påminner mig om att jag redan för femton år sedan blev bjuden på kokt torsk i diskmaskin. Först i efterhand berättade min värdinna att hon rensat den stora firren och sedan rullat in den i flera lager tidningspapper. Av pedagogiska skäl körde hon maskinen utan disk. Ibland får man ta en sak i sänder.

Nu ska jag jobba
. Apropå modern teknik och utvecklingsoptimism ska jag först  läsa alla glada nyheter om Zalando, ekonomijournalisternas mest populära mobbingoffer i år. Skriv och berätta var du köper dina skor nu för tiden.

Peppe.engberg@gmail.com

Peppe Engberg

Dela artikeln:


Resumés nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.