Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

Media

Konsten att ha fel på ett intressant sätt

Publicerad: 28 mars 2014, 09:52

Fredagskrönikören Peppe Engberg.

Det finns människor som har fel. Och så finns det människor som har fel på ett intressant sätt. Det har man fattat på Samsung. Det har även författaren Lasse Berg och journalisten och anglofilen Andres Lokko. Enligt danskarna har jag i alla fall rätt om befolkningsfrågan. Intressant.


Ämnen i artikeln:

Hans RoslingAndres LokkoPeppe EngbergFredrik Virtanen

@ DO IT FOR SWEDEN!
Om du fortfarande minns viktiga saker, så minns du att jag för någon vecka sedan hävdade att befolkningsfrågan är den bortglömda valfrågan. Alla tycker eller inte tycker om invandringen, men inget parti berättar vad de ska göra åt befolkningspyramiden. Har jag rätt eller har jag rätt? Läser att danska researrangören Spies insett att jag naturligtvis har rätt. Dags för svenska reklammakare att sluta pilla sig i naveln!

Bekämpar Krösa-Majorna med sig själv som vapen (Foto: Ordfront).

@ OM ATT HA FEL PÅ ETT INTRESSANT SÄTT
– Misslyckas snabbt. Misslyckas stort.
Men brain-storming blir bara hjärn-fisar-möten, kreativitet kräver koncentration och att man förmår binda ihop gamla punkter på ett nytt sätt.

Det sa Injong Rhee, ny FoU-ansvarig på Samsung på Telia Soneras Innovationsdag. Och han bör veta. Samsung är världens mest innovativa företag efter Apple, enligt Boston Consultung Group. För fem år sedan låg bolaget på plats 26.

Jag vet inte
om författaren Lasse Berg håller med Rhee, men jag tror det. Även han fattar att egna misstag ofta är intressantare än de sanningar man nån gång lyckats formulera. Inte för inte, har Berg i veckan fått mycket medieutrymme för sin nya bok om Kalahari.

Först var det gryning
över denna mänsklighetens vagga. Sedan kom skymningsläget – och nu är det dags för den tredje boken: "Ut ur Kalahari. Drömmen om det goda livet " (Ordfront).

Lasse Berg
är samhällsjournalistikens svar på professor Hans Rosling – en vagel i ögat på samhällsdebattens Krösa-Major. En utvecklingsoptimist som retar gallfeber på de mediala gråterskor som försöker inbilla oss att världen blir sämre och inte bättre för varje dag som går.

Berg kan verka
yvig, men koncentrerar i själva verket sin kreativitet på att hitta nya samband mellan gamla märken i terrängen. Den här gången använder han sina egna misstag som vapen mot fördomarna. Och efter sex decenniers reseskildringar är de väldokumenterade. När Lasse Berg återvänder till de fattiga människor han mötte på 60- och 70-talen, visar det sig att ingenting blev som dåtidens experter och debattörer förutsåg.

Inklusive han själv.

– Alla, även jag, såg bara problemen: fattigdom, miljöförstöring, överbefolkning.
Men allt gick inte åt helvete. Åtminstone inte för dem som ansågs ligga sämst till. Bara länder som slutit sig mot omvärlden, Burma och Nordkorea, har halkat hopplöst efter. Länder som ansågs obotligt fattiga – som Indien och Bangladesh – har idag ett växande välstånd som kommer fler till del.
Globaliseringen har förändrat människors världsbild och deras självuppfattning, konstaterar Lasse Berg.
– Blir man utskrattad av barn på den indiska landsbygden för att man har en urmodig mobiltelefon, då har det hänt nåt.

Poängen är inte
att Berg (och alla vi andra som hördes i den tidens doadoakör, inklusive nestorn Gunnar Myrdal) hade fel och att de som blundade för fattigdomen hade rätt. Kritiken mot utsugning och förtryck var lika rätt då som den är nu. Poängen är att Lasse Berg, till skillnad från många antiglobalister av olika kulörer, försöker hitta ett annat samband mellan de gamla referenspunkterna.

Burma var ett
av de få länder Gunnar Myrdal trodde på.
– Det visar att man ska vara mycket försiktig att förutspå framtiden, påpekar Berg. Det märkliga är att det har gått bra för många länder oavsett politiskt system. I vissa länder har utvecklingen dirigerats fram av staten, i andra av marknaden. Men resultatet är detsamma. Hans slutsats är lika plågsam, som den kräver att vi läsare försöker bidra till att hitta ett nya samband:

– Frågan om vilket som är viktigast, demokrati eller marknadsekonomi, verkar vara felställd.

De stackars afrikanerna
är gråterskornas favoritoffer. I "Ut ur Kalahari" slår Lasse Bergs följe med Anders Borg och svenska företag som är övertygade om att det är den afrikanska medelklassen som kommer att stå för kapitalismens stora ekonomiska lyft under 2000-talet.

Men! Eftersom Lasse Berg spårar efter eget huvud, pekar han på en faktor som liberala ekonomer inte så ofta nämner:
– Ja, Afrika är lite på gång. Men länderna där saknar ofta en stark stat, den försvann med kolonialisterna.
Marknadsekonomi plus en stark stat? Låter som en mental utmaning för många av oss.

Buskis om den unga medelklassen.

@ SÖDER OM VERKLIGHETEN

Svenskans evigt melankoliske anglofil Andres Lokko skrev intressant i veckan. Jag tycker att han har fel, men han har fel på ett intressant sätt.

Lokko redogör
för kritiken mot den twittrade Tory-partiets ordförande Grant Shapp, som torgfört annonsen: "Bingo! Cutting the bingo tax and beer duty to help hardworking people do more of the things they enjoy."

Underförstått:
Vi och dom. Vi här uppe söker röstboskap och vi har  fattar att bingo och bärs är vad den engelska arbetarklassen vill ha. Folkförakt, ja visst. Hoppas det straffar sig.
Men det är i övergången till den svenska verkligheten som Lokko tappar mig. Han skriver:
– Bingo och spel är kanske inte en riktigt lika utbredd förströelse här som i Storbritannien. Och "dom" i Sverige föredrar väl ett helrör i tv-soffan framför en pint på puben? Men skulle vi köpa en annons som löd ungefär så här?: "Nu blir det rea på helrör och Gula Blend! Allt för att hårt arbetande svenskar ska kunna njuta av det dom gillar mest! Mycket nöje önskar vi i Nya Moderaterna.

Så här långt har Lokko rätt:
Det är mycket vi och dom. Eller mer intressant: vi:et finns inte längre. Sant, men ur led är tiden: Problemet i den svenska debatten är inte föraktet för arbetarklassen. Problemet är att de flesta tycks ha missat att gårdagens arbetarklass är dagens breda – och unga – medelklass. Det är därför S och V utan att blinka försvarar Rot men förnekar Rut, att de vet att deras väljare skrattade igenkännande åt Solsidan men inte förstår varför ingen känner igen sig i Kanal5:s buskis "Söder om Folkungagatan".

Alltså,
för att göra en uppdaterad Lokko av Lokkos monokelbärare: "Nu blir det sale på latte och smartphones! Allt för att hårt arbetande hipsters ska kunna njuta av det dom gillar mest! Mycket nöje önskar vi lite äldre vänsterkrönikörer."
Skratta inte.

PS. Fredrik Virtanen skriver intressant om Kanal5:s vrångbild. Men han har bara rätt och får därför läsas för sig. När jag skriver det här ser jag honom lämna kvarterskrogen Honey på Folkungagatan, han är upptagen med att fingra på sin smartphone. Möjligen åt även han korvstroganoff med rivna morötter.

@ VECKANS RUBRIK: Vänster blir höger
Det var bättre förr.
Särskilt för oss som tänder på rubriker. Inget nu aktiv nyhetsankare kommer i närheten av gamla godingar som Sigge Ågrens: "Svart hjärta lika rött som vitt" (apropå den första hjärttransplantationen i Sydafrika). Men ibland hittar en hårt arbetande vardagshjälte rätt bland pinnarna. Veckans självklara favorit:  "Vänsterback blir högerpolitiker". Erkänn att du inte kan låta bli att fingra på länken här...

Nu ska jag jobba hårt.
För i kväll vill jag sitta vid havet och ljuga. Skriv till mig om dina intressanta misstag: Peppe.engberg@gmail.com

Dela artikeln:


Resumés nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.

Se fler branschtitlar från Bonnier News