Kontroversiella förslaget: Regeringen får makten över SVT:s satsningar

I förra veckan godkände regeringen Public Service-utredningens första delbetänkande – slopad tv-avgift och en helt ny skattefinansiering. Propositionen lämnas denna vecka till riksdagen för beslut efter valet. Bakom förslaget stod alla åtta riksdagspartier. Hur SD kommer att agera är osäkert, då partiet gjort en helomvändning under senare tid och riktat skarp kritik mot att finansieringen ska lösas först och innan man bestämt hur public service-uppdraget ska utformas. Och nu kommer alltså det steget i den andra och sista delrapporten från Public Service-kommittén som blir offentlig först när den överlämnas till kulturminister Alice Bah Kuhnke om cirka tre veckor.


Public Service-utredningens slutrapport är en diger lunta på 312 sidor, därtill nästan 50 sidor i bilagor. Resumé har tidigare berättat om innehållet i de preliminära skrivningar, som förelåg för en dryg månad sedan, och det mesta följer det upplägget. Nu finns fler detaljer och några helt nya idéer.

Till nyheterna hör upplägget av den omdiskuterade förhandsprövningen. Public service fick i sitt senaste avtal med staten från 2010 krav på sig att anmäla nya och större satsningar för att dessa skulle bedömas om de ingick i uppdraget. Till dags dato har ingen ny satsning anmälts till Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vilket uppfattas som ytterst provocerande av konkurrerande tv- och radioföretag. Därför föreslår den nya Public Service-utredningen att förhandsanmälan till MPRT ska kunna göras av medieföretag, som konkurrerar med public service-bolagen. Så långt är allting logiskt, men när jag läser slutrapporten har den formella hanteringen av förhandsprövningen dock fått behålla en ytterst kontroversiell utformning. Så här skriver utredningen:

"Berörda intressenter ska hos Myndigheten för press, radio och tv kunna begära att en ny tjänst eller en väsentlig ändring av befintlig tjänst hos något av public service-bolagen ska förhandsprövas. Om myndigheten utifrån en sådan begäran bedömer att en förhandsprövning är nödvändig ska det genomföras en sådan enligt riktlinjerna för detta. Om regeringen efter genomförd förhandsprövning inte godkänner en tjänst om redan lanserats ska bolaget upphöra att erbjuda tjänsten."

Hoppsan! Plötsligt får regeringen ett direkt inflytande över programverksamheten!

Jag läser om och om igen. Men det står svart på vitt att regeringen fattar det avgörande beslutet. Det betyder att om SVT vill göra ett helt nytt och stort programprojekt och det anmäls av utomstående medieföretag och satsningen förhandsprövas så är det alltså regeringen som säger ja eller nej. Jag frågar en rad personer med kunskap om utredningens arbete varifrån denna idé kommer. Men ingen har något svar, mer än att det stått så tidigare och ingen brytt sig om det, då alla insåg att förhandsprövningen i den gamla formen skulle bli en papperstiger. Hur är det möjligt att den insiktsfulle utredningsordföranden, Sture Nordh, låtit en sådan sak slinka igenom nu när förhandsprövningen ska bli en riktigt kraftfull tiger?

Det inger mig oro att någon överhuvudtaget kommit på en sådan idé som känns hämtad från Ungern eller Polen, där man oförblommerat inför regler för att kontrollera public service i sina respektive länder. Men här hemma i Sverige?

I den förra rapporten där politikerna enades om att föreslå en tvingande skatt som ersättning för den tv-avgift som finns idag kom också krav på åtgärder för att minimera statsmaktens möjligheter till påverkan. Flera förslag presenterades, bland annat att ingen ledamot i styrelserna till de tre bolagen ska få rekryteras från regeringen, departementen eller riksdagen. Något sådant hinder finns inte idag. Det nya förbudet ska gälla både politiker och tjänstemän.

Det nya regelverket är tänkt att också omfatta den så kallade Förvaltningsstiftelsen för SVT, SR och UR. För att ytterligare säkra public service-bolagens självständighet ansåg flera partier att det vore bra att utreda om inte public service borde grundlagsskyddas. Och så öppnas nu alltså en bakdörr med fritt fram för regeringen att direkt påverka programutformningen. Snacka om statstelevision!

Förslaget har helt uppenbart skakat om den parlamentariska Public Service-kommittén. Alla partier har reserverat sig i frågan, men på lite olika sätt. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet vill slopa förhandsprövningen helt och hållet. De andra vill slopa regeringens roll som överdomare och istället låta MPRT bestämma med överklagandemöjlighet till förvaltningsdomstol. Trolig utgång blir att förhandsprövningen klubbas igenom, men att regeringens roll stoppas. Min bedömning är dock att osäkerheten är relativt stor i hur denna tvist slutligen kommer att lösas, inte minst för att SD:s hållning inte är kristallklar. Partiet andas skepsis till förhandsprövningen, men är partiet berett att ansluta sig till den röd-gröna frontens direkt avvisande linje?

När det gäller finansieringen finns en kvarvarande och central fråga utöver skatten och det är hur mycket anslagen till SVT, SR och UR ska tillåtas öka. I sista stund smög sig ett nytt förslag in, vilket innebär en första uppskrivning av de drygt 8 miljarder det handlar om med 4 procent och sedan under resten av tio-årsperioden med 2 procent per år. En klar majoritet säger nej till första årets 4 procent och vill ha siffran 2 procent hela perioden. Det är mest Vänsterpartiet och Rosanna Dinamarca som går på den generösa linjen. Moderaternas Olof Lavesson vill pruta ännu mer och skriver i sin reservation att den sponsring som förekommer i SVT måste begränsas ytterligare. Och att de pengar som de tre bolagen betalat till Radiotjänst i Kiruna för hanteringen av tv-avgiften inte ska få behållas av SVT, SR och UR. Det handlar om cirka 160 miljoner om året. Public service har i långa PM krävt kraftfulla uppskrivningar av de pengar de anser sig behöva, men alltså fått nobben på nästan allt. Även KD vill begränsa sponsringen.

I övrigt innehåller slutrapporten om public service i stora drag det som Resumé har avslöjat redan tidigare. I sammanfattning ser huvuddragen ut så här:

- SVT ska fokusera på rörlig bild och på sina tjänster online - inte skriva fristående artiklar. Utredningen har uppenbarligen tagit intryck av den massiva kritik som kommit från flera tidningskoncerner, att SVT expanderar på nätet med text som enligt kritikerna slagit hårt mot de lokala tidningarna. På samma sätt ska SR fokusera online på radio.


- Public Service uppdrag innebär enligt utredningen att materialet ska göras tillgänglig på i princip alla plattformar. Men det får enbart ske i form av kortare "teasers" och länkar till de egna distributionsplattformarna. Detta utvidgar uppdraget till publiceringar på till exempel Facebook, Youtube med flera. Men även här ser SVT:s kritiker ut att få gehör – publiceringarna ska alltså begränsas och det material som läggs ut på externa plattformar ska också kunna användas av SVT:s konkurrenter.


- Public Service-kommittén vill också skärpa ansvaret för lokala satsningar, vilket innebär att public service verksamhet ska ha som mål att byggas ut till kommuner som idag saknar självständig publicistisk verksamhet.

I denna slutrapport framgår det också att Public Service-kommittén misslyckats med att tydliggöra definitionen av vad public service är. Det har cirkulerat en rad olika försök att få till ett större fokus på kärnområden som nyheter och andra samhällsprogram, dokumentärer, drama och svensk familjeunderhållning. Men allt detta har hamnat i papperskorgen och kvar finns nu mest formuleringar som funnits i den här typen av utredningar sedan början av 2000-talet. Jag kan inte dra någon annan slutsats än att utredningen kapitulerat, vilket i det nya läget med en tvingande skatt kommer att uppfattas som direkt provokativt mot EU.

Det handlar om att övergången från licensavgift till tvingande skatt blir, som det heter på EU-språk, ett "direct government aid". Statsstöd är regelmässigt otillåtna, vilket innebär att den nya skatten måste anmälas hos EU för sitt godkännande. Den ska notifieras, som det heter. Den nya skattemodellen kan leda till förhandlingar med EU där till exempel public service-uppdraget kan behöva förtydligas. Liksom hur kontrollen av att public service ska förstärkas med reella sanktionsmöjligheter. De experter jag talat med bekräftar risken för att EU kommer att intervenera och driva krav på ytterligare skärpningar av public service-uppdraget för att godkänna skatteförslaget. Dit hör till exempel Ulf Bernitz, professor i europeisk integrationsrätt.

Skälen till ett EU-ingripande är uppenbara och handlar om att licensen var ett frivilligt system kopplat till innehav av tv-apparat. Ingen apparat – ingen avgift. Även tittande på dator blev i rättsligt utslag befriat från tv-licens. Den nya skatten ska betalas av alla, oavsett om man tittar på tv eller inte. SVT har dessutom kvar kommersiell finansiering i form av sponsring i begränsad omfattning. Det lär inte hjälpa att några ledamöter i kommittén nu i reservationer vill begränsa sponsringen. Och eftersom Public Service-kommittén tycks negligera sitt ansvar med en tydligare definition av vad de tre programbolagen ska producera för innehåll, så att de inte stör och påverkar de mediebolag som arbetar kommersiellt, blir det regeringen som nu får ta tag i den heta Bryssel-potatisen.

Detta är dock inte allt. Det är helt uppenbart att det nu blåser upp till strid om public service. Den största attacken kommer inte helt oväntat från SD, som i en lång reservation riktar skarp kritik mot hela upplägget. I den första etappen stod SD:s kulturpolitiker Angelika Bengtsson bakom upplägget och tågordningen med skatt först och sedan innehållet i uppdraget. Men redan på SD:s valkonferens i mitten på mars gjorde detta parti en helomvändning. Mattias Karlsson, deklarerade att han inte stöder den tvingande skatten då SVT och SR under åratal "systematiskt motarbetat och missgynnat SD vid sidan av att vara allmänt vänstervridna". Därmed blev SD:s representant i utredningen, Angelika Bengtsson, totalt överkörd. Och nu återfinns den nya linjen i SD:s långa reservation, författad av samma Angelika Bengtsson.

I denna rallarsving kritiserar SD att Granskningsnämnden inte fungerar och dagens modell för kontroll av att public service sköter sitt uppdrag är verkningslös. Det finns inga kraftfulla sanktionsmöjligheter, och därför borde denna fråga utredas i särskild ordning. Grundprinciperna om opartiskhet och saklighet anser SD missbrukas konsekvent. I reservationen får också hela upplägget, med skatteförslag först och sedan utredning om uppdragets innehåll, svidande kritik. Ordningen borde varit den motsatta.

Till detta kommer ett särskilt yttrande där SD markerar att public service-bolagens breda uppdrag inte ska omfatta saker såsom jämställdhet eller etnisk mångfald. Däremot ska det med eftertryck gälla uppgiften att spegla hela Sverige, stad och land och nationen Sverige.

Läget påminner till någon del om kalabaliken i Bender. Karl XII lyckades ju dock undkomma. Vad som överlever i förslagsfloran för public service är dock inte lika enkelt att förutspå. Hela frågan om statens inflytande över mediemarknaden med styrningen genom tillståndsgivning till SVT, SR och UR kom i slutet av förra veckan plötsligt i en ny dager då Resumé kunde avslöja att Telia förhandlar om att köpa hela Bonnier Broadcasting med TV4, CMore och MTV3 i Finland. En affär på 10 – 12 miljarder.

Den nya public service-skatten ska ge de tre bolagen minst 8,5 miljarder om året. Bonniers tv-verksamheter omsätter ungefär lika mycket. Det blir totalt en statlig medieverksamhet på drygt 16 miljarder – en gigant i Sverige och i Norden och ett av de största mediekonglomeraten i Europa.

Telia ägs till cirka 37 procent av staten, som är den drivande och dominerande ägaren. Ledamöterna i Public service-kommittén blev, med förlov sagt, tagna på sängen. När jag pratar med ordföranden i riksdagens kulturutskott Olof Lavesson vill han inte kommentera om detta påverkar kommitténs slutsatser. Däremot säger han följande:
– Det är bra att Konkurrensverket ska utreda affären om förhandlingarna mellan Telia och Bonnier går i mål. Och jag anser bestämt att om köpet blir av så måste staten se över hela sitt ägande i Telia.

Slutsats: Telia-TV4-affären kommer att bli ett hett ämne för hela den svenska mediepolitiken, inkluderat hur public service ska utformas från 2019 och tio år framåt. Därtill så ger dagens nyhet om Public Service-kommitténs slutrapport extra bränsle. Och frågan är om inte mediepolitiken för första gången tar sig in som en valfråga då det nu berör både privatekonomi genom en skatt, kulturpolitik genom frågan om vad SVT, SR och UR ska syssla med och de politiska konflikter som uppenbaras. Och så industriella frågor i spåren på storaffären mellan Telia och TV4 där statens roll i förhållande till de privata mediebolagen kan komma att hamna i fokus.

Jan Scherman
Diversearbetare och friljansjournalist som bland annat jobbar för Resumé. Tidigare vd på TV4 och affärsområdeschef TV på Aftonbladet.