Kritiken mot medierna, polischefen som är en superkommunikatör och Jonas Eriksson x2

Jag hade precis publicerat fredagskrönikan när flasharna om lastbilskraschen vid Sergels torg började strömma in. Plötsligt kändes spaningarna om medie- och kommunikationsvärlden betydelselösa, i jämförelse med ett terrordåd, bara någon kilometer bort.

Jag har varit journalist i 27 år och har arbetat med flera stora nyhetshändelser. Jag jobbade på Expressen natten vid Stureplansmorden och Estonias förlisning 1994, jag minns ännu tydligt vad som hände och hur jag kände de nätterna.

Att vara på en stor nyhetsredaktion under sådana omständigheter är en stark och ofta jobbig upplevelse. Organisationen och enskilda människor sätts under oerhörd press. Man kan i tjänsten tvingas ta del av hjärtskärande historier och se bilder av döda människor (många gånger publiceras inte detta material). För att sekunder senare förväntas prestera och agera professionellt i sin yrkesroll.

För att allt ska fungera måste det finnas rutiner och en närmast militärisk befälsordning som träder i kraft i krissituationer. När det strömmar in många och ibland motstridiga uppgifter i ett pågående skeende med livepubliceringar ställs medierna inför svåra utmaningar. Mediernas publiceringar på nätet gör det hela betydligt mer komplicerat än vad det var 1994.

Som ansvarig utgivare måste man hela tiden fatta nya publiceringsbeslut. I fredags eftermiddag skickade Dagens Nyheter ut en flash om att det var skottlossning på Fridhemsplan i centrala Stockholm.

Hur tar man sig säkert hem till familjen var ju den fråga alla som jobbade i centrala Stockholm ställde sig under fredag eftermiddag. Att medierna rapporterade om skottlossning vid Fridhemsplan var en avgörande information för många, utan medierna hade man inte fått den. Efter ett tag dementerades uppgiften i medierna. I efterhand har polisen inte heller kunnat bekräfta att det faktiskt varit någon skottlossning. Men en utgivare måste fatta ett beslut där och då med de fakta man har tillgängliga just då.

Lek med tanken att medierna inte publicerat uppgiften om skottlossning, för att den inte kunnat beläggas tillräckligt väl, och intet ont anande människor omkommit i en skjutning som medierna känt till, men tigit om?

Direkt efter beslutet om den påstådda skottlossningen ställs medierna hela tiden inför nya publiceringsbeslut, det finns ingen tid att älta de beslut man redan har tagit. Verklighetens händelser kräver hela tiden nya utgivningsbeslut och åtgärder.
Efter något dygn lugnar allt ner sig. Då kommer eftertanken och recenserandet av hur medierna klarat sitt uppdrag. Vad gjorde man bra och vad hade man kunnat göra bättre?

Att polisen verkar ha lyckats gripa gärningsmannen tror jag i det här fallet har gjort att medierna och myndigheterna kunnat arbeta med sina respektive uppgifter i något slags samförstånd. Om polisen inte hade lyckats med det hade medierna nu varit inne i en mördarjakt och snart i ett ansvarsutkrävande av polisen. Det hade gett ett helt annat narrativ till hur vi hade uppfattat mediernas, och polisens, arbete.

Jag jobbade på Resumé som reporter den 11 september 2001, när planen kraschade in i World Trade Centers två torn i New York. Jag minns hur vi på redaktionen chockade och med darrande händer försökte liverapportera på webben om hur de svenska medierna bevakade terrordådet. Eller var det början på tredje världskriget?

I fredags eftermiddag valde Resumé att inte försöka livebevaka hur de svenska medierna skötte sig, det kändes meningslöst.

Vi bestämde också oss snabbt för att inte publicera våra vanliga långa intervjuer på sajten på lördag och söndag, känslan var att nationens intresse skulle vara riktat mot ett helt annat håll de kommande dagarna. Under helgen gjorde vi en enkät med svenska mediechefer om hur de tycker att de svenska medierna klarat sitt uppdrag i det initiala skedet.
Läs enkäten här.

Resumés nyhetsvecka har till stor del präglats av uppföljning och reflektioner kring hur medierna klarade av sin bevakning av terrordådet.
Det finns all anledning till att kritiskt granska medierna och deras agerande, även under krissituationer. Men jag tycker att det har funnits en orimligt aggressiv och i många fall okunnig kritik mot mediernas agerande under krisen. Det är alltid lätt att vara eftertänksam i efterhand. Kritiken kommer inte sällan från personer som själva sprider högst tvivelaktiga uppgifter i sina egna sociala medier. Ibland finns det politiska toner i kritiken mot medierna, de säger inte "sanningen" om bakgrunden till terrordådet. Dessa kritiker förstår inte, eller struntar i, att olika publiceringar görs med de fakta som fanns tillgängliga just då. Att i efterhand, med ett större faktaunderlag tillgängligt, kritisera vad som gjordes i en akut krisläge är inte särskilt konstruktivt, eller ärligt.

Medierna kommer alltid att få kritik, hur de än agerar. Vilket är helt i sin ordning. Det är så det ska fungera i en demokrati. Att vara utgivare är inte att fatta beslut som ingen kritiserar, det är att kunna hålla en tydlig linje och stå upp för vad du publicerar.
De sämsta publiceringarna har inte medierna stått för. Istället har det på sajter som Flashback och i sociala medier som Facebook och Twitter cirkulerat skakande bilder på skadade och döda människor. Som verkligen kan kränka människors integritet, bilder som de seriösa medierna ofta tar del av när de samlar in information, men väljer att inte publicera.

Där kan man tala om totalt ansvarslösa publiceringar.

Medierna klarade sin tuffa uppgift rimligt bra. En del kritiker tycks glömma bort att det är vanliga människor som jobbar på medierna. Som under stark tidspress ska beskriva saker som handlar om liv och död för, i vissa fall, en chockad miljonpublik.
Det är väl som skidkungen Ingmar Stenmark sa: "Hä löns inte å förklar för den som int begrip".

***
Här är några av artiklar Resumé gjort om efterspelet till terrordådet under veckan:

Så här har medierna jobbat med obekräftade uppgifter.
Det här gick bra och det här gick dåligt i bevakningen av terrordådet.
De svenska förstasidorna efter terrordådet.

Många imponerades av polischefen Stefan Hector. Här är två artiklar om hur han arbetade med kommunikationen under krisen:

Polischefen hyllas som superkommunikatör efter terrorattacken
Intervju: Så lugnade polischefen Sverige

Läs mer om Facebooks ansvar för att bilden på den döda 11-åringen spreds på sajten:

Så här skriver Expressens kulturchef Karin Olsson om mediebevakningen av terrordådet.

Så här skriver Expressens chefredaktör Thomas Mattsson.

Lyssna gärna på radioprogrammet Medierna i P1 om hur medierna klarade att rapportera om krisen.

Resumés mediebloggare Unn Edberg konstaterar att när det verkligen gäller så vill ingen ha alternativa fakta.

***
Många har läst och gillat Leif Holmkvists dokument spelet bakom sajten Realtid och tidningen Metro. Det finns en risk att man missat det på grund den massiva bevakningen av terrordådet. Här kommer en chans till att hitta reportaget.

***
TT:s vd Jonas Erikssons var tidigare chef för Canal Plus, numera C More. Han har en namne i fotbollsdomaren Jonas Eriksson, som även var delägare i ett företag som köpte och sålde tv-rättigheter till sport. Med dessa båda Jonas Eriksson i telefonboken ringde jag vid ett tillfälle fel, jag trodde att CMore-Jonas var fotbolls-Jonas. Detta är en av Jonas Erikssons (TT-Jonas) favoritanekdoter, han drar den alltid när vi ses. Du kan lyssna på den här, i Journalistförbundets podd.

***
Med risk för att blir lite tjatig: New York Times dagliga podd the Daily är fantastiskt bra. Är man det minsta intresserad av utrikespolitik är den ett måste.
Lyssna här.

***
Resumés Fredrik Svedjetun har blivit pappa till en dotter. Stort grattis till hela familjen, mamma och två storebröder.

***
Jag är imponerad av Jonas Eriksson som fotbollsdomare, han är lätt en av världens bästa domare. Det är mycket kul att snacka fotboll med honom, han har koll på typ alla spelare i alla lag. Med det sagt: Atletico Madrid fick en straff som borde ha varit frispark i mötet med Leicester City i gårdagens Champions League-match.
Lyssna på Jonas Erikssons sommarprat här.

***

Resumé Insikt har påsklov, nya tag nästa vecka!

***
I dag går jag och äldsta dottern på Dramaten för att se "Bråttom Bråttom" där texten är skriven av Mattias Fransson och Sven Björklund från humorguppen Klungan. En sak man upptäcker som förälder: Dagens barnkultur är sjukt mycket bättre än när man själv växte upp. En del föräldrar försöker få sina ungar att se massa barnprogram de själva såg under uppväxten. Jag försökte se om serien "Fablernas värld" för några år sedan, det var outhärdligt. Gå vidare föräldrar. Gå vidare bara. Det blir bättre för alla.

***
Påskens läsning på Resumé: På långfredag har vi träffat SVT:s vd Hanna Stjärne, som bland annat avslöjar hur hon tänker kring både sin egen SVT:s personals säkerhet. På påskafton möter du Garbergs copywriter som snart romandebuterar, Jöns Hellsing, i #helginterjun. I #karriärsöndag, har vi intervjuat Staffan Erfors, Metros chefredaktör. Och på annandag påsk kan du läsa en intervju med Olle Langseth på byrån DDB som dök ner i darknet och kom tillbaka med en Guldäggsnominerad kampanj för Daidalos.

***
Glad påsk!