Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

Måndag26.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Media

”Många tidningar har lekt Gud med mitt liv”

Publicerad: 3 Februari 2012, 15:13

Kikki Danielsson.

Foto: Mikael Sjöberg/Expressen/Scanpix.

Kikki Danielsson har sålt 3,5 miljoner skivor, varit med i Melodifestivalen nio gånger och segrat två gånger, med "Bra vibrationer" och "Dag efter dag". Nu är hon tillbaka i schlagersamanhang – som krönikör i en bilaga för Melodifestivalen i Aftonbladet. För Resume.se berättar hon om relationen till kvällspressen, rubrikmakare och sitt twittrande.


I veckan kom nyheten att Kikki Danielsson blir schlagerkrönikör i Aftonbladet. Resume.se tog tempen på schlagerdrottningen inför dagens premiär av schlagercirkusen.

Hur känns ditt nya jobb för Aftonbladet?
– Jag ser inte det här som ett jobb, utan mer som en ära att de vill höra lite om mina åsikter och gamla berättelser och eventuellt hemlisar från de nio gånger jag varit med i tävlingen.

Vad får du betalt?
– Får man betalt för sånt här?

Har du fått fler erbjudanden?
– Jag har fått en hel del erbjudanden, men jag tycker det räcker med en tidning.

Har du skrivit artiklar eller krönikor tidigare? Vad ska du skriva om?
– Vad jag kan minnas har jag inte tidigare skrivit varken krönikor eller artiklar. Men jag har otaligt många gånger varit sugen på att skriva nån besk insändare, när jag blir förbannad på något. Eftersom jag inte hört en enda låt, och många av deltagarna har jag aldrig sett eller hört, kommer jag inte att skriva om det. Jag kommer att ge lite peppning, goda råd, berätta lite om saker som hänt under de gånger jag själv varit med.

– Jag kommer definitivt inte att såga någon, eftersom jag inte hört låtarna eller artisterna. Det har blivit mer och mer "coolt" att dissa vissa artister av så kallade recensenter. För mig känns det mer som en tävling mellan recensenter om vem som kan komma med det elakaste påhoppet. Totalt "o-coolt" respektlöst och avsaknad av empati. Egoism för att hitta värsta nedvärderande fraserna för att imponera på konkurrenterna är sandlåda! Vad har du för relation till kvällspressen? De har ju skrivit en del elakheter om dig genom tiderna.

– Jag har ingen större respekt för kvällspressen, men samtidigt ska jag inte dra alla över en kam och generalisera. Många journalister är helschyssta och skriver det jag sagt, men så kommer det en rubrikmakare in i handlingen, vars uppgift är att göra en braskande och säljande rubrik. Många tidningar har lekt Gud med mitt och mina barns liv. Där har det inte funnits någon som helst moral, empati eller respekt för hur det drabbar oss. Om inte min berättelse är tillräckligt säljande, spetsar någon på den tidningen till mina ord, så att det BLIR en säljande story. Jag har många gånger frågat mig: Har dessa journalister och rubriksättare inga barn? Skulle de vilja läsa skiten om sig själva, det de skriver om offentliga människor?

Hur har det känts efter alla påhopp från pressen?
– Jag känner mig hjälplös. När det väl står någon förvrängd rubrik på en löpsedel, är skadan redan skedd. Jag ställer sällan upp på intervjuer med skvaller- och kvällspress, eftersom de har misshandlat mig i så många år. Det värsta är, att folk ute i landet tror på det som står, och det medför att jag ibland får anonyma hatbrev där någon tagit till sig en förvrängd artikel totalt. Ibland står det i nån tidning:" Kikki säger....", och så har ingen från den tidningen varit i kontakt med mig.

Berätta lite om ditt twittrande, hur började du?
– Mitt skivbolag Sony Music tyckte att "du måste ju hänga med och börja twittra". Jag visste inte ens vad twitter var. I början trodde många på twitter att det var någon som utgav sig för att vara jag. I stort sett twittrar jag nästan varje dag jag är hemma. Jag är fortfarande överväldigad över den kärlek och stöd som väller över mig från twittrare. Känner mig inte lika ensam längre. Jag stöttar och ger råd till andra där jag kan. Jag har nog gjort en något längre livsresa än de flesta på twitter. Underbara goa killar och tjejer, mycket bus och skoj men även allvar ibland. Många har sagt att självklart ska dom läsa min krönika inför varje deltävling och peppar mig.

Varför planerar du att flytta från Bollnäs?
– Jag söker mig tillbaka till mina rötter i Osby. Bollnäs är en lagom stor stad och det mesta finns här, men för mig är det en opraktisk utgångspunkt resmässigt. Måste oftast byta tåg i Gävle, och närmaste flygplats är Arlanda.

– I Osby finns min biologiska bror och de som finns kvar av min släkt. Min syster bor i Hörby. De flesta tåg stannar i Osby. Flygplatser: Kristianstad, Växjö, Sturup och Kastrup. Sen har jag min adoptivsläkt i Älmhult, ca 2 mil norr om Osby. Sen alla gamla vänner. Lätt tyvärr att tappa kontakt, när 75 mil ligger mellan oss. Mina barn är vuxna och har egna liv, så jag känner mig ganska ensam här och obehövd. Trist men sant.

Hur ser framtiden ut?
– Det kan ingen svara på. Man får vara glad om man har en morgondag. Livet kan förändras på några sekunder. Men fantisera och drömma kan man göra. Jag har varit i musikbranschen i 40 år (firar jubileum i år) och jag känner för att göra lite andra saker mer än att bara sjunga. Hålla föredrag om till exempel fosterbarn och andra viktiga saker; kvinnofrågor. Jag vill bo nära naturen, ha lite fler djur kanske, odla rosor och morötter.

Erika Siljendal

Dela artikeln:


Resumés nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.