Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

Media

Miljardären som tystar kritikerna

Publicerad: 28 maj 2008, 07:47

I en gammal ICA-butik på Östermalm ligger en av Stockholms bästa konsthallar. Men det är det nästan ingen som vet. För konstkritikerna som fått besöka utställningarna – har avgett tystnadslöfte.


Finansmannen Gerhard De Geer ligger bakom den exklusiva konsthallen. Foto: Jytte Nielsen/Scanpress/SCANPIX

Det är i det senaste numret av tidskriften Filter som historien om konsthallen Jarla Partilager berättas. Den handlar om Gerhard De Geer, en finansman som blev miljardär som bankir i Ryssland när de ryska statliga bolagen privatiserades.

En del av sin förmögenhet har han investerat i konst. Bland annat har han samlat på sig konst från den isländske konstnären Olafur Eliasson de senaste tio åren. I december ifjol visades en utställning för Stockholms konstelit. Enligt en uppgiftslämnare till Filter var utställningen värd runt 50 miljoner kronor. Det kan jämföras med Moderna Museets budget på 110 miljoner kronor 2008.

Men trots att det alltså rörde sig om en exceptionell konsthändelse har den gått allmänheten förbi. En förklaring är att konsthallen inte är öppen för alla. Man måste anmäla sitt intresse och bli godkänd för att få komma in.

Men en annan förklaring är att de konstkritiker som besökt utställningen inte skrivit en rad om utställningen. Enligt Filter var Ingela Lind och Milou Allerholm på DN på vernissagen i december. Men de skrev inte i tidningen om sitt besök.

Det gjorde däremot Clemens Poellinger på Svenska Dagbladet. När han kom till utställningen sa de ansvariga:
– Du måste respektera att detta är en privat tillställning, du är inte här som journalist.

Men tre dagar senare skrev han ändå en krönika om ”Stockholms hemligaste konsthall”.
– Jag skrev en liten grej, men tänkte egentligen skriva en större artikel. Det är ju en av de smaskigaste konsthändelserna i Stockholm. Det rör sig om magnifika samlingar.

Han berättar för Resume.se att gräddan av Stockholms konstvärld var där. Där ingår en rad kritiker – fast anställda och frilansare. Men trots det har rapporteringen om utställningen uteblivit.
– Även om kritiker inte är journalistutbildade så missade de ju totalt en jättenyhet. Men konstvärlden är lite osund. Det är Omerta, säger Clemens Poellinger.

Nu i helgen är det dags för ett nytt vernissage på konsthallen för ännu en utställning av Olafur Eliasson. Men det är inget Clemens Poellinger har koll på.
– Jag får inte deras utskick längre. På omvägar har jag hört att jag aldrig mer kommer att bli inbjuden till konsthallen.

Har personerna bakom konsthallen haft några synpunkter på din krönika?
– Inte ett ord. De är för fina för att bråka om det.

I Stockholm byggs det nu flera privata konsthallar. De flesta kommer att vara öppna för allmänheten och innebär därmed knappast något problem journalistiskt. Men det är inte omöjligt att det också kommer fler ”hemliga” konsthallar.
– I Stockholm är det en ny företeelse, men i New York och Berlin har det funnits länge. Jag tror att det är därför en del har svårt att hantera det.
– Det är ingen demokratisk rättighet att få se en privat konstsamling. Men det är klart att en privat samlare måste sola sig någon stans. Att visa upp samlingen för konstkritiker boostar egot.

Resume.se har utan framgång sökt Maria Schottenius, DN:s kulturchef.

Tobias Rydergren

Dela artikeln:


Resumés nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.