”När jag började på KIT bestämde jag mig för att bli bäst”

Det var i ett rent lyckorus som Thomas Arnroth klev upp på Tidskriftsgalans scen och tog emot priset som Årets journalist. På sant rockstjärnemanér slängde han ut vinnarbuketten i folkhavet och bjöd upp till dans. Men i morse satt han återigen i SVT:s Gomorron Sverige och snackade tv-spel.
– Det är lite rosa moln och lite bakis. Jag har fått kärlek från så många, säger han i dag till Resumé.

Arbetsgivare till vardags är Bonniersatsningen KIT, där han varvar spelbevakningen med genomarbetade reportage om allt mellan himmel och jord. Tidigare har han jobbat för bland annat TT och Aftonbladet – men då i rollen som frilansjournalist.
– Jag var frilansat sedan 1984 eftersom jag inte ville att någon skulle kunna bestämma över mig. Men som frilans blir man allas slav. Det är som att vara hunden som inte får vara inomhus, utan sitter i hundkojan och kollar på alla inne i huset. De som får vara sjuka, göra ett dåligt jobb och ha AW tillsammans, säger Thomas Arnroth.

När KIT började bygga upp sin redaktion för knappt två år sedan valde han att söka sig dit. Utan att egentligen veta vad konceptet gick ut på förstod han att det var en unik chans i karriären.
– När jag började på KIT bestämde jag mig för att bli bäst. Att maximera vem Thomas Arnroth kan vara. Jag förstod vilka möjligheter som fanns. Men att jag skulle vinna pris har aldrig varit något jag siktat på.

Nu fick han plötsligt utrymme att förverkliga de artikelidéer som var svåra att sälja in och få betalt för som frilans. Här nämner bland annat intervjun med "Tjock-Steffe" och serien om datorspelsberoende. Sedan har det rullat på med en lång rad nytänkande och oväntade grepp. Dessutom har han fått utlopp för en annan talang: att rita serier.
– Här fick jag tid att ägna mig åt dem och göra det bästa möjliga av idéerna. Jag såg att det fanns möjligheter och Robert Brännström (chefredaktör, reds. anm.) lät mig göra dem. Det var som att ha varit instängd i ladugården och plötsligt få glimt på ängarna.

Juryns motivering till varför Thomas Arnroth vinner priser lyder:
"För att slå igenom bruset i dag krävs innehåll av hög kvalitet och format som engagerar, överraskar och sticker ut. Årets journalist levererar allt detta – och passar samtidigt på att döda myten om att långa texter inte passar digitala plattformar."

– Journalistik är som ett hantverk. Det ska vara 3000 tecken, ha två faktarutor, handla om ett givet ämne och vara lämnat klockan 14. Men vi på KIT har inte de begränsningarna. Det är både fantastiskt och frustrerande. Vi ska berätta på sättet som funkar bäst på Facebook, säger han.

Är det inte pressande att hela tiden tänka på hur det ska funka på Facebook?
– Jo det är klart. Men eftersom vi inte jagar klick så mäter vi inte så. Varje artikel ska på något sätt nå sin potential. Mina artiklar som fått störst genomslag har varit ganska enkla att ro hem. Andra historier har inte fått en tiondel så många läsare, men presterat sjukt bra utifrån vad de handlar om.

Däremot vänder sig Thomas Arnroth mot beskrivningen att han skulle vara någon stilist.
– Jag tycker om språk. Ord är viktiga. Jag tycker också att språk kan vara inkluderande eller exkluderande. Därför vill jag ta läsaren i handen, och tillsammans ska vi ta oss igenom historien på ett roligt sätt. Journalistik handlar mycket om att förstå och förklara saker. Om den är stilistik vet jag inte.

Hur kommer det här priset att påverka dig?
– Ingen aning. Just nu får jag bara ångest. Jag går från att skriva artiklar till att skriva artiklar som årets journalist. Jag vet inte hur han gör. Men jag är tävlingsmänniska och hoppas att jag ska kunna bli ännu bättre. Att jag fortsätter ge mig på knepiga frågor och är ännu modigare i sakerna jag vill förklara.

– Men det här hänger mycket samman med KIT. Jag hade inte kunnat göra det jag gör någon annanstans. Utan hjälp av Robert Brännström och redaktören Jenny Agö, tillsammans med teknikfolket hos oss, hade det inte gått.