Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

Onsdag28.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Media

Panikmoralen går ut över dina barns lärare

Publicerad: 17 April 2014, 10:46

Fredagskrönikören arbetar på ön 140 lärare inte fick åka till.

Den grävande journalistiken har övergått i moralpanik som går ut över offentligt anställda. Därför får lärare inte åka på kurs för 5714 kronor – men en miljardär ordna firmafest för 30 miljoner, rasar fredagskrönikören från en ö i Medelhavet.


Ämnen i artikeln:

Jan SchermanPetter StordalenPeppe EngbergPeter Eriksson

När hade din firma konferens senast? Vet du vad den kostade? Tycker du att 5.714 kronor låter dyrt eller billigt för fyra dagars konferens?
– Billigt! Det tycker jag med och då håller säkert med mig om att mediernas moralpanik skapat ännu ett offer.

Eller snarare 140.

Läser i tidningen att en rektor har fått på moppe för att hon ville ta med sina lärare på en personalkonferens som kostade just 5.714 kronor per hen.

Problemet? Rektorn hade tänkt att fyradagarskonferensen skulle hållas på en ö som ligger lika långt från Afrika som det europeiska kontinenten.

Just det, allt ligger i rubriken: "Mallorcaresa panikstoppas".

"Det handlar om alldeles för mycket pengar", säger grundskolechefen Carina Hallqvist till Dagens Nyheter. "De pengarna kan användas på bättre sätt. De får lägga pengarna på kompetensutveckling någonstans i Sverige i stället".

Så pass, till vilken kostnad då?

Jag tror att det skitsnack. Jag tror att det kodordet "Mallorca" som fått paniken att blomma ut hos grundskolechefen. De 140 lärare är bondeoffer i den nymoralism som vi journalister plågar våra offentliganställda med.

"Det är svårt vara offentlig tomte", skrev Jan Scherman i en krönika i DI (25 nov 2013) där han häcklade den moralpanik som medierna hetsat fram när det gäller vår gemensamma sektor. "En jullunch får kosta 180 kr per anställd, enligt nya riktlinjer från Näringsdepartementet. Hmm, tänker jag. Julbordspriserna i Stockholm varierar.

Jag ser ett klassiskt svenskt för 425 kronor. Utanför storstaden fyndar jag i Nyköping för 375 kronor. Jullunch för 180 kronor återfinns dock inte i utbudet...", skriver Scherman. Och fortsätter: "Jag längtar efter statsråd, verkschefer och andra offentliga makthavare som inte böjer sig för andras enskilda misstag. Och som vågar uppmuntra sina hårt slitande medarbetare med positiv påföljd i form av mer arbetsglädje. Chefer som tar strid för att det behöver finnas glitter också i det gråa", skriver Scherman och pekar på att den privata tomten är så mycket mer generös.

Han kunde ha berättat hur mycket personalfesterna på TV4 kostade under hans tid, men det behövs inte. Hans poäng är sylvass: Journalister har drivit fram en moralpanik som drabbar dem som kämpar hårdast och får minst beröm. De 140 lärarna på Sturebyskolan skulle inte ens ha personalfest. De skulle åka på utbildningskonferens.

De får stanna hemma – ska de ha konferens blir det förmodligen dyrare.

Men vem bryr sig.

Vems fel det är? Svar: Mediedomstolen! Det började en gång i tiden med Britt-Marie Citrons grävande kring kommunalpamparnas spritresor. Det var bra journalistik, men ett delar sig i två: Det var länge sen det så kallade grävandet blev en tröttsam genre, en degenererad version av det Watergatekomplex som färgat svensk journalistkår i 40 år.

Och Scherman har rätt. Den privata tomten har amnesti. Minns all medial uppskattning den norske miljardären Petter Stordalen (med rätta) fick i den rosa affärspressen, när han satsade 30 miljoner kronor på en firmafest för personalen på hotellkedjan Nordic Choice.

"Är det värt att lägga 30 miljoner på det här? Ja, jag tror det om man ska skapa en företagskultur där de anställda vill ge allt måste den byggas underifrån och upp. Även om det inte är någonting man lär sig på Harvard ger partyt avkastning på sikt", konstaterade Stordalen och gav alla visionslösa chefer en lektion i hur man skapar sammanhållning och resultat på en arbetsplats.

PS.1: Att jag är särskilt upprörd över lärarnas uteblivna resa beror på att jag råkar vara på Mallorca när du läser detta. Jag unnar alla att resa hit, inte minst lärare. Här finns inte bara havet och vinet, utan berg och kultur. En historia, präglad av förhistoriska iberier, fenicier, romare, förlista kinesiska sjöman, judar, greker, pisaner, aragoner, vandaler och inte minst morer. Kort sagt den kulturblandning som står högt på dagordningen för lärare.

George Sands hade verkligen rätt i att Mallorca är ett grönt Schweiz under Karibiens himmel med Orientens högtidlighet och tystnad – något våra barns lärare kan behöva efter ett stojigt år i ett klassrum, eller hur?

Särskilt för en kostnad på 5.714 kronor. Min resa kostar mer än, pengar mitt privata företag betalar eftersom jag ska jobba. Det har jag gjort nu.

PS.2:
Allt hänger ihop här i spalten. När jag nått hit i texten ringer Jan Scherman från Arlanda. Han har varit i New York på jobbresa. Han hann till och med skriva en avslöjande krönika om varför han bett KU-ordföranden Peter Eriksson om ursäkt för TV4:s beslut att avveckla den form av kommersiellt finansierad public service man lovat upprätthålla. Väl använda resepengar, alltså.

VÅREN ÄR HÄR. Krönikören är på Mallorca, men våren har kommit till hans gamla jaktmarker på Hornsgatspuckeln. Anrika Puck café byter om till ljusa vårfärger – och kallar sig inte längre Puck utan Tårtan. Glad påsk!

@ Nej, JAG LÄNGTAR INTE EFTER SVENSKA KÖTTBULLAR

Apropå den smala gränsen mellan arbete och nöje: Jag träffade i veckan Runar Søgaard i Cadierbaren på Grand Hotel. Det var givande, stimulerande! Förmodligen tillhör du dem som tror att Runar sitter hemma i villan och skjuter rådjur. Mediedomstolen dömer som vi vet inte människor för att de skyldiga, utan för vad de anklagas för och man avtjänar aldrig sitt straff.

Runar är en duktig chefsutbildare och han sa en sak jag inte tänkt på:
– Det sägs ofta att människor lider av att de tar med sig jobbet hem. Jag hävdar att det finns ett större problem, nämligen att inte minst chefer tar med sig hemmet till arbetsplatsen.

Så är det naturligtvis, Instagram och Facebook skulle inte överleva om inte miljoner arbetstimmar spenderades på privat socialiserande. Inte minst alla dessa meddelanden om vem vi ätit och druckit med. Mat är det nya sexet. Hemlagad  mat är en av de tre saker svenskar saknar mest när de reser utomlands i arbetet.

Det visar en enkät
från Regis, som är en global leverantör av flexibla arbetsplatser. Det betyder att mat är viktigare än t ex levnadsstandard och husdjur. Mig har Regis som vanligt inte frågat. Jag saknar katten mest. Men det kan bero på att jag just avslutat en lunch med nyfriterade boquernes, ett fat jamon iberico de bellota och en rykande het foccacio, kycklinglever med vitlök.
– Lite mer rosévin? Tack gärna.

Skriv och berätta var du arbetar i påsk.

peppe.engberg@gmail.com

Peppe Engberg

Dela artikeln:


Resumés nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.