Pascal Engman: ”Ärligt talat så mår jag skit”

Resumé når en något uppjagad Pascal Engman som vandrar ned för Kungsgatan. I dag släpps hans spänningsroman "Patrioterna" och boken ligger redan tvåa på Adlibris topplista. Men upphovsmannen mår ändå inte på topp.
– Jag går runt här som en jävla dåre. Jag hoppas att folk gillar boken men ärligt talat så mår jag skit, äger Pascal Engman och utvecklar:
– Jag har drömt om att släppa en bok sedan jag blev journalist. Men nu har jag en slags overklighetskänsla blandat med glädje.

Patrioterna har redan sålts till fyra länder: Norge, Finland, Nederländerna och Tyskland. Produktionsbolag har hört av sig med intresse att köpa filmrättigheterna.

Hur mycket har du cashat in?
– Jag får inte säga några summor, men jag har aldrig tjänat så bra på något hittills i karriären.

Förra hösten sa Pascal Engman upp sig från jobbet som reporter på Expressen för att åka till Chile och färdigställa boken. Han spenderade 1,5 månader i den lilla fiskebyn Chañaral de Aceituno med att skriva, dricka vin och spela fotboll med ett gäng vägarbetare. I december åker han tillbaka igen för att skriva klart uppföljaren.
– Det bor bara runt 100 invånare där. Det finns en fiskrestaurang, en bar där man sitter och dricker på dagarna, sen sätter man sig och skriver.

Boken är drygt 450 sidor. Det låter effektivt att skriva så mycket på så kort tid. Hur har du lyckats bli det?
– Expressen-skolan. Det är bara att vara tyst och skriva fort. Jag såg för mig hur jag hade Lars Johansson bakom axeln (Expressens nöjeschef) som sa "lägg ut".

Det var åren på kvällstidningen som gav uppslag till idén att skriva om hot och våld mot journalister. Men han poängterar att karaktärerna är fiktiva.
– Jag har tagit med mig min kunskap och publicistiska avväganden och hur en redaktion fungerar. Personerna är hämtade ur luften, men det som fick mig att skriva boken var alla hot som våra politiska reportrar fick ta emot. I synnerhet kvinnorna. Jag såg hur hatet blev allt värre och hur kollegor blev ledsna och rädda.

Pascal Engman drar en parallell till Nazityskland och propaganda mot judarna som föregick grymheterna i koncentrationslägren.
– Vad händer om människor börjar agera efter sina ord? Har du avhumaniserat någon i åratal ser du den inte längre som en människa, och då är det lättare att skada dem.