Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera
Sök



Media

”Pricksäkert om Stampens uppgång och fall”

Publicerad: 25 September 2017, 08:12

Victoria Dyrstad, Fredrik Lundin, Victoria Olmarker, Lisa Lindgren, Sven-Åke Gustavsson i pjäsen "Tidningshuset som Gud glömde".

Foto: Ola Kjelbye

Tidningsekonomi är både svårt och trist, men Gertrud Larsson lyckas med "Tidningshuset som Gud glömde" på Göteborgs Stadsteater göra Stampens haveri både begripligt och ruskigt roligt, skriver Resumés Leif Holmkvist.


Ämnen i artikeln:

Leif HolmkvistGPPeter HjörneGöteborgs-PostenStampenTomas Brunegård

Med en research värdig Uppdrag granskning visar Gertrud Larsson att det inte var ett oförskyllt öde som plötsligt drabbade Stampen förra våren och ledde till att skattebetalare, leverantörer och frilansare genom rekonstruktionen tvingades skänka familjen Hjörne 1100 miljoner kronor, lika mycket som två års statsstöd till hela den svenska pressen.

Gertrud Larsson ser Peter Hjörnes storhetsvansinne växa ur ett göteborgskt lillebrorkomplex och Bonnierhat (det var Felix Bonnier som en gång grundade GP). Hon har uppenbart lusläst bokslut, farfar Harry Hjörnes "Äventyr i tidningarnas värld", Anders Westgårdhs svåröverträffade panegyrik "Avstampet – en tidningskoncerns uppgång och framgång" och kanske Anderz Harnings "Tidningslorden".

Jag har bevakat GP och Stampen för Pressens Tidning och Resumé sedan Berlinmuren föll, men avstått från att kommentera mina egna nyheter i andra medier. Journalister bör undvika att intervjua varann, det finns kunnigare personer att fråga. Men efter milda påtryckningar från min chef beslöt jag att göra ett undantag för radioprogrammet Mediernas Tonchi Percan. För att vara lite förberedd listade jag de fem värsta bovarna i Stampendramat och ordnade dem i en stigande skala:

1. Pappa Lars Hjörne trodde på evig kärlek när han gifte sig med Pehr G Gyllenhammars syster Anne och hade därför inte äktenskapsförord. När han skiljt sig och på 1980-talet ville ge GP till sonen Peter räckte aktierna inte till en majoritet. Därför skapades Stampen som lånade pengar för att köpa GP, gradera rösträtten och tillförsäkra Peter makten. Stampen blev tungt belånad från start.

2. Lennart Ohlsson Leijon var styrelseledamot i Stampen i ett kvarts sekel, Peters mentor och tongivande i Lindesbergsgruppen, ett dussin liberala tidningsdirektörer som pratade strukturaffärer vid groggbordet. Han var upphovsman till Stampens vansinnesfärd till konkursens rand.

3. Tomas Brunegård, pingstvännen och flygaren som drömde om att leda ett börsbolag, tog vägledning av Gud inför affärsbeslut och bestämt sig för att bli stenrik före 50-årsdagen, drev Peter Hjörne framför sig mot kraschen. Hans hybris och flygkåthet för tankarna till Ikaros.

4. Stampens styrelse bär det yttersta ansvaret för alla dåliga beslut, men där satt nickedockor och pensionerade kompisar till Peter Hjörne som folkpartiets Margita Björklund, blöjdirektören Jack Forsgren och reklamgurun Sven-Olof Bodenfors, som fick miljoner i bonus och arvoden.

5. Revisorerna Håkan Jarkvist och Magnus Götenfelt från Pwc som godkände glädjekalkylerna när Stampen bytt till IFRS-redovisning för att koncernen inte klarade linjär avskrivning av goodwill utan att gå i graven. Att dessa lagens väktare godkände att Stampen intäktsförde moms som tillhörde tryckerikunderna och delade ut pengarna till ägare och ledning är nära nog kriminellt.

Peter Hjörne själv då? Jo men det är klart att han som huvudägare kunde ha stoppat hela vansinnesresan. Varför han inte gjorde det kanske pjäsen ger svar på.

Så hade jag tänkt. Men som Raskens Ida sade när grisen dog i oktober ska man aldrig grunna ut något i förtid. Tonchi Percan frågade inte så mycket om det, vad jag svarade lär jag väl få äta upp i Medierna på lördag, och det var ju tråkigt. Det blir sällan roligt när Stampen och jag möts.

Roligt blir det däremot när Gertrud Larsson fokuserar Stampens elände kring paret Peter och Tomas. Satir är svårt, ämnet smalt och hon står stadigt på fakta hela första akten. Ändå haglar skratt och spontana applåder. Man kan ana en viss skadeglädje hos det kulturintresserade Göteborg inför mäktiga GP:s taffligheter. Av hårfärgen i publikhavet att döma kan man anta att många minns "Manifeststriden" mellan GP:s kulturchef Karl Beijbom och den radikale teaterchefen Peter Oskarson på 1980-talet, då Lars Hjörne till sist dömdes i Högsta domstolen för upphovsrättsbrott.

Nej, nu blev jag tråkig igen. Det är inte skådisarna på Stadsteatern:
Victoria Olmarker är lysande som Peter Hjörne, kaxig i den lite för stora kostymen, men vek innanför skalet och jagad av farfar Harrys vålnad, träffsäkert gestaltad av Sven-Åke Gustavsson.

Lisa Lindgren gör den gränslöse Tomas Brunegård gudomligt svekfull och hejdlöst rolig när hon i den skruvade andra akten förvandlas till exorcist för att råda bot på ekonomins elände.

Fredrik Lundin går fortfarande på Teaterhögskolan i Malmö, men gör en rad roller, inte minst Bergmanparafrasen "Tidningsdöden" som "länge gått vid Peters sida" och spelar sudoku om livet eftersom denne inte kan schack.
Victoria Dyrstad är också teaterpraktikant som ger dagsaktualitet genom den vildsinta vampyren Alice Teodorescu som sätter tänderna i det göteborgsliberala ledararvet.

Tidningsekonomi behöver inte vara tråkig. Stadsteatern gör en pricksäker rekonstruktion av en tidningskoncerns uppgång – och fall.

LÄS MER: Ett urval av Leif Holmkvists granskning
Analys: För vem är Stampens resultat positivt?
"Därför behöver Stampen mer pengar – och det är bråttom"
Domen: Stampen är värdelöst
"Skatteverkets ja till Stampen sänder konstiga signaler"
Peter Hjörnes lön under krisåret: 10 miljoner kronor
Därför talar allt för en konkurs för Stampen
Likheten mellan Stampen och Grekland

Leif Holmkvist har granskat Stampen i många år för Resumés räkning. Foto: Johan Såthe

Leif Holmkvist

Reporter

leif.holmkvist@resume.se


Dela artikeln:

Resumés nyhetsbrev