Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

Tisdag19.01.2021

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Media

Resumés redaktion minns 2020 ... från den ljusa sidan

Publicerad: 31 December 2020, 11:06

Allt var inte nattsvart 2020. Resumés medarbetare delar med sig av personliga betraktelser från året som snart är slut. Vi får följa med till ett hotell i Stockholms avkrokar, hem till Joakim Lundell och läsa om frenetiskt Tiktok-användande på rätt sida om gränsen.


Ämnen i artikeln:

Resumé

 

”Nostalgia isn't what it used to be”

Genom den dammiga luft som dunstar upp från asfalten skimrar ett drömskt dis från Zinkensdamm. Utanför fönstret pågår livet. Helt utan bevakning rusar Roger Ljung in på bortre stolpen och nickar in ett-noll för Sverige mot Kamerun på Jonas Therns frispark. VM kan börja. 241.000 tittar på sändningen och alla vet hur premiärmatchen kommer att sluta. För väljer man att sitta hemma framför skärmen när den svenska VM-sommaren 1994 repriseras just en sån här lördag så torde man ha vissa böjelser när det kommer till fotbollsstatistisk. Vi pratar om människor, företrädesvis en viss typ av män, som kan citera klassiska referat. Det är ingen drastisk fördom att det handlar om content som ligger en bra bit utanför de referenser som ingår i kunskapskanon där du som läser den här texten arbetar. Det är så det ska vara. När SVT hoppade på den nostalgivåg som började bära sig under coronaisoleringen var jag en av de som borrade lajvade det förflutna. Kanske handlar det om trygghet. Att veta hur matchen slutar. 

”Ett trauma tar bort gråskalan. Det delar vår tidslinje i ett före och ett efter… Om den får oss att fastna i det förflutna och undvika framtiden, är det ett problem. Eftersom ett undvikande beteende är en av de saker som gör att traumareaktionen dröjer sig kvar, sade Valentina Stoycheva klinisk psykolog och doktorand till New York Times i somras

Jag är hemma i nostalgin. Det sträcker sig över alla möjliga plattformar och genrer. Då och då har man försökt inviga andra i mina ”guldkorn”. Och trots att jag väljer mina offer med omsorg så uppstår nästan alltid samma konstiga stämning som när man hamnar snett in i en konversation. Folk vill liksom radera minnet av vad de nyss har blivit utsatta för och gå vidare i livet. 

En rad olyckliga omständigheter gjorde att vår läggning plötsligt blev lite mer accepterad 2020. Med teman som ”Tommy Söderberg på GIH”, ”Sportåret 1990” och ”Lillsved revisited” är podcasten ”Snett inåt bakåt” (med Oh-My-grundaren Christian Albinsson som en av programledarna) en av poddarna med högst betalningsvilja i Sverige. Coronautbrottet fick också internationella mediejättar att gräva upp reliker som ”Fraser” och ”Cheers”. 

Så under hösten skapade Varan-TV den mest framgångsrika svenskspråkiga kampanjen på Kickstarter någonsin. 7700 människor bidrog med sammanlagt 4,3 miljoner konor för att finansiera återkomsten. Humorkollektivet har gått från studenter till medelålders och det är inte få gånger som den ironiska generationen har dödförklarats sedan Torsk på Tallinn, ofta är tonen belåten. Pengarna från fansen betalades utan att en enda replik i manuset har skrivits. Det var idén och förväntan inför vad som kanske kan komma, med alla minnen och fantasier det skapar, som sålde Varan-TV.

Tanken på att lite av den anda som Varanteaterns humor representerade kan få en ny plats på 2020-talet nyanserar också bilden av Kulturvärldens kommersiella verklighet, vilka yttringar som har möjlighet att skapa en plattform och hur dagens finansieringsmodeller snabbt kan förändra valutakursen för någonting som vid första anblicken verkar bortglömt och daterat, men som i själva verket visar sig vara tillräckligt efterlängtat för att få existera.

Symbolik: Var projektet till slut kommer att landa är oklart. Den tidigare beställaren SVT äger rättigheterna till varumärket som håvade in rekordsumman från frivilliga konsumenter. Patrik Sjöberg svär och gör en flopp ner i kanalen när Göteborg och Malmö byter plats. Jag vill bara skratta besinningslöst igen, även om det säger ganska mycket om hur lite jag har utvecklats som människa sedan jag var 13 år gammal.  

”Naturligtvis har vi en helt annan syn idag. Samhället har förändrats och det har ju även vi”, sade Varanteaterns David Wiberg till Di Weekend under hösten

Vi nostalgiker får stålsätta oss.

Andreas Rågsjö Thorell

 

Reimersholme Hotel

Sedan i mars har jag kontoret på Reimersholme. Det är en sömnig avkrok som är sammankopplad med Hornstull på Södermalm i Stockholm med en smal bro. En stillsam plats som har fått nytt hotell. Eller hotellet har alltid funnits men fram till förra sommaren var det mest övernattningsrum för baltiska byggjobbare och män som röker Prince. Förre hotelldirektören hade problem och fick checka ut. Driften överläts till ett gäng kulturarbetare. Ingen annan såg väl möjligheterna. Själva erkände de vid tillträdet att de inte hade någon som helst erfarenhet av hotelldrift eller restaurangverksamhet. Men de hade idéer. 

Hur skulle det gå?

Relevant fråga innan vi går vidare: varför en långa historia om ett hotell i Stockholms utkanter. Jo, för det här handlar om att förstå sin marknad, vikten av autenticitet i varumärket, att jobba med agila team, förstå intuition, word-of-mouth och UX i sin mest konkret form. Marknadsföring. Om frukten av att tänka annorlunda.

Till en början hyrdes hotellrummen på Reimers ut som vanligt och några kvällar i månaden blev det jazz i den minimala frukostmatsalen. Hos publiken, vi på ön, väcktes en förhoppning om att slippa behöva knata över bron upp till Hornstull för att ta del av stadens sus och dus. 

Sedan blev det mars, pandemi och karantän. Vi sände våra tankar till kulturarbetarna när vi tog lunchpromenaden förbi hotellet. Hotellrummen stod tomma och folk tittade på Netflix i stället för att spisa jazz i trång frukostmatsal. Om de etablerade hotellen coronaskakade i grunden borde det inte finnas en chans för ReimersholmeHotel ? Tänkte vi under lunchpromenaden. 

Men en dag stod det en begagnad rosa husvagn utanför hotellentrén. En serveringslucka var uppsågad och en skylt annonserade att här fanns enchiladas och burritos, sånt man vid Hornstull kallar streetfood, att ta med hem eller äta i utemöblerna som ställts ut. Den handritade skylten var inte i närheten av de där Instagramdesignade griffeltavlorna man kan se på kaféer vid Mariatorget. Menyn vid husvagnen var ritad med tusch på ett blädderblock. Trendspanaren skulle påstå att det här var ett exempel på inkluderande posthipsterdesign under pandemi. Kanske det men i det här fallet tror jag att man bara inte tänkte så noga. 

Det var april och en svag sol fick oss att tina upp. Vi ställde oss med tvekan i en coronadistanserad kö och framme vid luckan blev vi upplysta om att det skulle vara helgöppet. Och det skulle bli dj. Dj, på Reimers??!

Jo, på lördagen spelade lindyhopartisten Markus Rosendal R&B från tidigt 1950-tal. Det var nästan varm, kanske lite för mycket folk och där framför hotellentrrén fanns det för Reimers något så ovanligt som kändisar. Hon komikern med färgat hår som vann På Spåret och en av tjejerna i First Aid Kit. I husvagnen gick det att köpa sprit till kaffet och vi log för första gången sedan i februari. 

April blev maj och juni. Ryktet gick på stan om Reimers hotell. Fler kom dit. I det läget hade man kunnat anlita affärsutvecklare. Möblerat med loungesoffor, byggt upp ett utekök och en champagnebar. Och framför allt haft en ingång med vakt. 

Men de hade antagligen inte råd. De var istället kreativa. Den rosa husvagnen parkerades om och blev aperol spritz–bar. Annan dryck och mat serverades från en blå container som i annat fall passat bäst i Västberga industriområde. I köerna till barerna pratade gästerna om känslan av Köpenhamn, till och med Berlin. Menyn var kanske begränsad och kötiderna för långa – men upplevelsen var unik. 

Sommar och Reimers blev badplats och hotellets uteservering fortsatte expansionen. Det spelades livemusik, ett gammalt förråd städades ut för att förvandlades till naturvinsbar och bredvid den blå containern arrangerades boulemästerskap. En destination för stockholmare. Jag vinkade till Linda på Komm flera gånger. 

Först i september stängdes uteserveringen. Inne i hotellet byggdes en bar med scen. Naturvinsbaren flyttade in i ett hotellrum en trappa upp. Bredvid en karaokebar. Reimers hotell hade nästan blivit vanligt. 

Sedan kom andra vågen. Den här gången fanns ingen vårvärme att sikta på och därtill blev det hårda restriktioner för krogarna. Nu borde det väl vara slut? Därtill – på Reimers hotell säger de att de inte fått någon form av ekonomiskt stöd. Vad som återstår är kreativitet. 

Nu har de ett hotell som ingen bor i, bokade artister med begränsad publik och en ny kock från Karibien. Och en innovativ lösning. Gästerna bjuds inte in till baren utan erbjuds en kväll på hotellrummet. Sällskapet får vara max åtta personer, helst färre, och serveras så att säga chambre separé. De bokade artisterna uppträder i hotellrummets dörröppningar. Det innebär att man bara får höra någon låt men å andra sidan är det exklusiva uppträdanden. Bäst är att festen fortsättaér efter klockan 22 eftersom det här är roomservice i stället för krogservering 

Nu vet jag inte om Hotell Reimersholme överlever vintern. Men jag hoppas verkligen det och inte bara för att min ö ska vara roligare att leva på utan för att man gärna vill att de som tänker kreativt är framgångsrika.

Billy Andersson

Bild 1/1  

Varför ska du träffa Joakim Lundell? 

Det var många som var uppriktigt förvånade när jag gjorde klart att jag hade bokat en intervju med den populära youtubern, tidigare känd som ”Jockiboi”, och var i färd med att bege mig till hans villa utanför Norrköping. Min åttaårige son var också förbryllad, men av helt andra skäl. I hans värld skulle jag inte träffa en tvivelaktig dokusåpaprofil från ”Kungarna av Tylösand”, utan en superstjärna på världens viktigaste plattform.

Reaktionerna påminde om dem som uppstod när vi våren 2019 placerade Bianca Ingrosso på omslaget till Resumé och utnämnde henne till en av Sveriges främsta varumärkesbyggare. Äldre förståsigpåare fnyste medan yngre personer i Biancas målgrupp jublade.

Det är när varumärken, företag eller yrkespersoner inte förstår att världen förändras som det blir riktigt farligt. Vad gäller både Lundell och Ingrosso finns en uppsjö siffror att tillgå, och de är hisnande. 

Joakim Lundells program ”Spökjakt” hade genererat flera miljoner visningar och tiotusentals kommentarer på Youtube innan det två år efter premiären plockades upp av ett traditionellt tv-bolag. 2020 var året då ”Spökjakt” dessutom klev in i tv-världens finrum som storvinnare på Kristallen-galan. Brytpunkten kunde inte bli tydligare.

Mötet med Joakim Lundell var trevligt och intressant (läs intervjun hos Resumés systertidning här). Hans driv, kreativitet och förståelse av målgruppens behov var imponerande. På Lundells uppfart stod en svart Lamborghini med nummerplåten ”KÄND” och den plåtade jag såklart och skickade till sonen.

Fredrik Svedjetun

 

Bild 1/1  

Tiktok blev mitt främsta tidsfördriv 


Jag röker inte. Jag snusar inte. Men drygt en månad innan nyårsafton 2020 laddade jag ner Tiktok. 

Vad som först var tänkt som en nedladdning i researchsyfte inför en artikel blev till mitt främsta tidsfördriv under pandemiåret 2020. En tillvaro präglad av social distansering visade sig nämligen vara den ideala grogrunden för kreativt innehåll på nätet. 

Tiktok är som Instagram, Snapchat och Facebook – på steroider. Här samlas barn, gamla, gen Z, Ica-handlare och influencers för att producera videor med bisarra experiment, söta djur, matlagningsvideor och titthål in i deras vardag. Allt till ljudet av musik och ofta ett narrativ. Det är som smågodis för hjärnan. 

Några månader in i pandemin konstaterade jag för mig själv, med hälften självdistans, hälften ångest, att jag var beroende av det snabba och stimulerande innehållet på den kinesiska medieappen. Att se en hel film började kännas outhärdligt. Min hjärna ville hellre tugga i sig 15 sekundersklipp av en papegoja som badade i ett handfat. 

För några veckor sedan fann jag lösningen. Det går ju att ställa in tidsbegränsningar för appar på telefonen. Jag gav Tiktok en generös ram på max 30 minuter per dag. 

Tyvärr upptäckte jag samma dag att nämnda gräns går att skjuta upp med 15 minuter.  Om och om igen, ligger jag nu i min säng om kvällarna och skjuter upp min egensatta Tiktok-gräns med en kvart åt gången. Boken jag hoppades på att läsa klart innan nyår har skjutits in under sängen, där den enbart får sällskap av dammråttor. 

2020 går till historien som ett annorlunda år, med få oberörda. Som tur var har de digitala möjligheterna tagit vid, när vi inte längre kunnat dela samma rum. Tidigare år satte Tiktok nytt världsrekord i antal nya användare under ett kvartal, en användarbas som fortsatt att växa. 

Av Internetstiftelsens årliga rapport att döma är jag långt ifrån ensam om min situation.  Svenskarnas användande av sociala medier har ökat under året. Samtidigt har vi blivit mer missnöjda över vår egen skärmtid. Och mest missnöjda är kvinnorna. I år uppger mer än åtta av tio att de inte är nöjda med hur mycket de sitter klistrade vid en skärm. Det kan tyckas deprimerande, men ger mig också hopp. För om jag ska ta mig ur detta beroende krävs det antingen att någon kastar min mobil i en brunn, eller att vi tillsammans ifrågasätter och begränsar vår egen användning av sociala medier. Förhoppningsvis bjuder 2021 även på underhållnings utanför skärmen, som gör beslutet lättare att ta.  

Julia V. Caesar

Hyrflickvan.se – en av årets smartaste kampanjer

Bild 1/1  

När coronapandemin bröt ut i Sverige där i mars gissade i alla fall jag att viruset skulle kväva i princip alla andra viktiga diskussioner. Men såhär när 2020 snart ska läggas till handlingarna kan man konstatera att så inte riktigt blev fallet. Black Lives Matter-protesterna, presentationen av Palmeutredningen och den nya debatten om vad som egentligen hände när Estonia förliste är tre exempel på händelser som på sina olika vis satt sin prägel på de här månaderna och som gör att 2020 faktiskt inte på något sätt känns om ett förlorat år, som man ju hör folk kalla det ibland. Men jag tänker även på den debatt om sexköp som blossade upp när medieprofilen Paolo Roberto greps efter en bordellrazzia i maj. Kanske underligt att nämna det i ett sammanhang som handlar om ljusglimtar. Men jag tycker ändå att diskussionen om männen bakom sexköpen – och inte minst de människor som utsätts av dem – får ses som en sådan. Just för att den är så nödvändig. Mörkret i ämnet gör att det ofta hamnar i den mediala skuggan. 

Det togs även fasta på i kommunikationsvärlden i en av årets kanske smartaste och starkaste kampanjer signerad Glory Days. Den fiktiva hemsidan Hyrflickvan.se låg live under en helg i oktober och riktade sig till män som ville hyra en flickvän genom så kallad sugardating, en metod som riskerar att locka unga in i prostitution. På sajten registrerade sig männen med sin ålder, område samt önskad ålder på tjejen. Inne på hemsidan möttes förövarna av ett omvänt budskap om att det är olagligt att köpa sex: ”Du är nu på väg att begå ett brott om du tänker betala eller på annat sätt ersätta någon för sexuella handlingar”. Under de dagar kampanjen gick försökte 808 män hyra en flickvän på hyrflickvän.se. 130 av dem letade efter minderåriga. 

Från det ena till det andra. Jag vill också passa på att flika in en totalt annan typ av ljusglimt: Jag blev så glad av Vings nya varumärkesidentitet. Både för det modiga i att byta utseende i en kristid, som ju framför allt slagit otroligt hårt mot hela reseindustrin. Det kräver mycket mod att lämna det gamla trygga bakom sig när instinkten kanske snarare är att krypa ihop i ett hörn och invänta bättre tider. Men också för att Vings nya utseende inte alls faller in i det populära (och därför lite tröttsamma) Klarna-ledet. Istället har det något slags retroskimmer över sig, som får i alla fall mig att fantisera om en gammal god charterresa till ett art deco-inspirerat hotell på en solig strand med randiga parasoller. Att få drömma om bättre tider var precis vad jag behövde just nu.

Amanda Törner

Bild 1/1  

Resebolagen och kärleken

”Bor i Flysta, det är tyst här nu. Saknar er. Efter regn kommer sol”.

”Åh😔  Kryssningssugen så de skriker om det!” 

”Jag tycker att ni är toppen alltså <3. Jag ska se till att ni överlever efter Covid-19”.

Tre citat hämtade från resebolagens kommentarsfält i sociala medier. Jag fullkomligt älskar alla tre, men läs det sista igen. Här har vi alltså en privatperson som ska ”se till” att ett flygbolag överlever efter Covid-19. Det är ingen liten hatt hen tar på sig – resebolagen är de som har drabbats allra hårdast av pandemin – men just därför är det så genuint. Just därför blottlägger det personens oförblommerade kärlek till – ja, ett varumärke. Inte till själva resmålet eller ens till ett resmål utan till själva varumärket som tar personen till resmålet.

Jag tror inte att hen som skrivit det sista citatet är den som är naiv. Jag tror att det är jag som är det. Jag har själv rest mer än de flesta i min ålder och själv aldrig någonsin värderat ett varumärke framför ett annat (om de inte befunnit sig i ytterkanterna av komfort). Pris, plats och omständigheter som mellanlandningar och avresetider har varit det som avgjort, allt ganska snabbt värderat via sajter som supersavertravel.se och flygresor.se.

Svenskarna utmärker sig för många saker. Framför allt älskar vi att gnälla på det monopolliknande varumärke som påverkar majoriteten av vår tågtrafik. Därför kan man lätt få uppfattningen att när en pandemi kommer och ställer till det för resorna (med allt vad det innebär i form av inställda flyg, frysta semesterkassor och avbokade drömmar) har gnällspikarna julafton. Och visst har vi sett missnöjda resenärer, som inte fått tillbaka sina pengar och som inte varit nöjda med bolagens bemötande. Men när vi i juni tittade på hur resebolagens varumärken påverkats av coronapandemin stod det klart att tonaliteten i sociala medier var mer positiv än negativ. Ja, man kan ju radera sådant man inte vill ha där, men ÄNDÅ. Kärleken flödade, bokstavligt talat.

Jag har fått äta upp mina fördomar. Och lärt mig något så klyschigt som att i de djupaste av mörker finns också ljuset.

Yasmine Winberg

 

 

 

Redaktionen

Reporter

red@resume.se

Ämnen i artikeln:

Resumé

Dela artikeln:


Resumés nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.