Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

PR

Centerpartiets mediestrateg: Politiker måste alltid vara beredda på livesändning

Publicerad: 4 juli 2016, 09:17

Karl-Johan Karlsson.

Foto: Andreas Elgstrand

Karl-Johan Karlsson var politisk stjärnreporter på Expressen i två mandatperioder. Sedan förra valet är han Annie Lööfs mediestrateg. Det är hans jobb att vänja politikerna vid att allt kan gå live och allt de säger kan få evigt liv på nätet.


Ämnen i artikeln:

Karl-Johan KarlssonAnnie LööfTimbroSVTExpressen

Karl-Johan Karlsson föddes i Kalmar och bodde några år i Bor utanför Värnamo. Han kunde blivit skolkompis med Annie Lööf om inte familjen flyttat till Alingsås när han var sex år. Efter gymnasiet pluggade han journalistik i Sundsvall och gjorde praktik på Meter med TV4:s granskade magasin ”Drevet”.
– Sedan fick jag jobb på SVT och avslutade inte journalistutbildningen.

Karl-Johan Karlsson har aldrig varit med i något ungdomsförbund eller parti. Politiskt är han självlärd:
– På journalisthögskolan startade jag en politisk, liberal blogg. Problemet var att jag inte kunde så mycket om politik, så jag satt sådär fem timmar och läste på och dubbelkollade alla fakta inför varje inlägg. Det blev ett sätt att lära sig politik.

2005 utlyste Martin Borgs på Timbro en tävling på journalisthögskolorna om att granska public service. Karl-Johan Karlsson visste knappt vad Timbro var, men satte igång att räkna på hur SVT skildrat valet 2004 mellan George Bush och John Kerry.
– Jag begärde ut varenda nyhets- och Agendasändning och fick en stor låda med videoband. Så plöjde jag igenom deras webb. Jag gjorde research på SVT:s ”experter” och fann att de var aktiva i Demokraterna, men det sa SVT inte till tittarna. Jag hittade hur mycket som helst.

Martin Borgs blev eld och lågor. Karl-Johan undrade försynt om han hade chans att vinna förstapriset på 6 000 kronor? ”Skit i tävlingen”, sade Borgs, ”du är den ende som anmält dig. Vi ger ut en rapport.”
– Jag fick skriva en debattartikel på Svenskans Brännpunkt med Johan Norberg, som jag beundrade efter att ha läst hans böcker. Det var snudd på idiotiskt att gå ut så med mina politiska åsikter på en blogg, redan på journalisthögskolan, med tanke på att jag ville bli politisk reporter. Men jag fick jobb på Aftonbladet, fast innan jag hann börja ringde SVT och ville ha bevakning av bloggarna inför valrörelsen 2006.
Sedan upptäckte SVT att de höll på att värva en kritiker och tog tillbaka sitt jobberbjudande.

– Jag blev skitförbannad och påpekade att jag just tackat nej till Sveriges största tidning. Så till slut fick jag jobbet på SVT. Efter valet ringde Expressen. Niklas Svensson hade slutat efter dataintrångsaffären och Cecilia Garme börjat frilansa, så de hade ingen politisk reporter. Jag var allmänreporter, men tog all politik jag kom över. Jag började samtidigt som regeringen Reinfeldt tillträdde, så det fanns att göra. Efter några månader fick jag fast jobb som politisk reporter och blev kvar i åtta år.

Till valet 2010 var Niklas Svensson tillbaka på Expressen med all sin energi och aptit på politiska avslöjanden. Men Karl-Johan Karlsson hade inga problem med konkurrensen om utrymmet:
– Niklas var välförtjänt väldigt högprofilerad, bland annat genom satsningar på webb-tv, men jag hamnade inte i skuggan av honom rent nyhetsmässigt, utan hade lika bra grejer. Jag fick hålla i den stora partiledarutfrågningen varje år och fick dessutom skriva krönikor, så jag ska inte gnälla. Men jag ska inte sticka under stol med att det var konkurrens om ettan ibland, när vi båda hade bra grejer. Vi kunde stå på varsin sida om nyhetschefen och prata i var sitt öra. Men bästa grejen vann, som det ska vara.

LÄS MER: Lämnar Expressen för Centern

När upptäckte du att du var centerpartist?
– Redan innan jag blev journalist, när jag hade den liberala bloggen 2004. Det var det året när Centerpartiet blev hippa i storstäderna och jag följde Fredrick Federleys blogg – sedan dess har jag röstat på dem.

Men Karl-Johan Karlsson har vetat länge att han skulle in i politiken:
– Sedan jag var 13 år. Politiken är en spännande värld. Jag har alltid haft mycket åsikter och velat vara med där det händer och där man kan påverka. Första artikeln skrev jag i Hvitfeldskas skoltidning Lyran 1998, det var första året jag fick rösta. Jag gick igenom partiernas program och rekommenderade Moderaterna. Men redan 1993, när jag var 14, skrev jag till Carl Bildt och rekommenderade dem att tvätta bort snobbstämpeln och bli mer folkliga.

Så det var du, inte Per Schlingmann, som tog bort pärlhalsbanden?
– Hahaha, jag var i alla fall före. Och jag skrev samtidigt att Moderaterna måste gå mer mot mitten. Jag tyckte att det kommunikativt var idiotiskt med deras överklasstämpel när frågorna rörde så många fler.

Fick du något svar?
– Nej. Jag kanske skulle påminna Bildt någon gång…

Vad innebär ditt jobb som mediestrateg?
– Att försöka skapa en positiv mediebild av Centerpartiet, bland annat genom att sälja in nyheter, skriva debattartiklar, medieträna och krishantera. Och jag är ansvarig för partiets krishantering. Vi går igenom mediebilden på morgonen och bestämmer vad vi ska hugga på och vilka egna frågor vi kan vara proaktiva med.

Hur är relationen till de politiska reportrarna nu?
– Jag har mycket mer kontakt med dem i dag än när jag själv var reporter. Vi har väldigt bra kontakt och snackar samma språk. De använder mig och jag använder dem.

Men när någon i partiet gjort dumheter och ni måste skadebegränsa?
– Ja, ibland hamnar vi på total kollisionskurs. Det händer att journalister som inte känner min bakgrund försöker köra enkla knep som jag direkt genomskådar. Jag har förståelse för journalisterna och svär aldrig över dem, även om jag förstås inte alltid är nöjd med deras alster. En god relation med media är grunden för allt bra pressarbete, så jag väljer mina strider med en stor portion eftertänksamhet.

Hur har den politiska journalistiken förändrats på tio år?
– Tabloidiseringen är påtaglig. När webb och mobil är viktigare än pappret måste alla, även SvD och DN, dra in sina klick. Det påverkar nyhetsrapporteringen, som blir snabbare, mer lättuggad, mer personlig, mer sensationsinriktad och personfixerad. Det blir mer kvällstidning, helt enkelt.

– Men trots all konkurrens från sociala och alternativa medier krävs det ändå att traditionella medier är med på tåget för att det verkligen ska smälla till. 2016 har varit en revival för traditionella medier, med både Kommunal, Romson och Sahlin. Kaplan började på nätet, men utan gammelmedia hade inte heller han tvingats avgå.

Måste ni medieträna partifolket mer nu?
– Ja, jag åker runt i distrikten och medietränar. Jag säger att de hela tiden måste vara beredda på att få en livesändning i ansiktet efter kommunstyrelsemötet. Det är nya tider även för dem.

Har inte politiker och reportrar för lite distans till varann?
– Tvärtemot vad många hävdar menar jag att om du lyckas komma hem och grilla och dricka öl med en partiledare är du en jävligt bra journalist. Då har du guldläge. Politikerna vet ändå att du alltid är journalist. Och förstår de inte det behöver de medieträning.

Karl-Johan Karlsson
Ålder: 37 år,
Bor: Alingsås (dagpendlar)
Yrke: mediestrateg i Centerpartiet
Familj: Flickvännen Emma och två katter
Tjänar: Ska inte klaga
Fritid: Politik, träning, god mat och finöl. Ofta i den ordningen.

5 korta

Roligaste partiledaren?
Göran Hägglund, men det säger väl alla.
Elakaste då?
Göran Persson,
fantastiskt arrogant.
Bästa scoop?
Arkelsten-affären
Flesta löp?
Håkan Juholts
korta tid som S-ledare.
Reportrar med respekt?
Tomas Ramberg, Owe Nilsson, Karin Eriksson, K-G Bergström, Janne Josefsson,
ja, jag skulle lätt kunna nämna något dussin till.

Leif Holmkvist

Reporter

leif.holmkvist@resume.se

Dela artikeln:


Resumés nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.