Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

Lördag15.08.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

PR

Pr-konsulten som gömmer Liza Marklund

Publicerad: 15 Januari 2009, 12:10

Det är på sin pr-agent Niclas Lövkvist inrådan som Liza Marklund tackar nej till att framträda i intervjuer. Jannes Josefsson är inte den ende som fått nej. Redan i början av oktober försökte Filters chefredaktör Mattias Göransson få Marklund att lägga korten på bordet. – Jag förstod redan då att det skulle bli ett jävla liv när boken släpptes, säger Mattias Göransson.


Ämnen i artikeln:

Liza MarklundMonica AntonssonMattias GöranssonGömdaNiclas Lövkvist

Mattias Göransson, chefredaktör på Filter.

Tidningen Filters chefredaktör Mattias Göransson försökte redan i oktober få en intervju med Liza Marklund.
Det var i samband med bokmässan i Göteborg i höstas som Mattias Göransson för första gången kom i kontakt med innehållet i "Mia - Sanningen om Gömda" av Monica Antonsson.

Enligt Göransson presenterade förlaget Blue redan då flera smakprov på innehåll ur den kommande boken.
– Jag förstod redan då att det skulle bli ett jävla liv när boken släpptes, säger Mattias Göransson.

Han kontaktade Niclas Lövkvist första veckan i oktober. Göransson var tydlig med att han ville göra en ”tung och gedigen intervju” där Liza Marklund själv skulle få lägga korten på bordet, som han uttrycker saken:
– Jag förklarade tydligt för Niclas Lövkvist att jag trodde att det skulle bli ett jävla liv. Och att det smartaste hon kunde göra vara att tala ut, en gång för alla.

Enligt Göransson tolkade Lövkvist förslaget som ett ”erbjudande” och bad att få komma tillbaka med svar.
En vecka senare fick han beskedet att Liza Marklund och förlaget inte tänkte kommentera. Samtidigt skickade Lövkvist över ett skriftligt uttalande från förlaget där beslutet att inte kommentera motiverades med hänvisning till att källskyddet riskerade att röjas.
– När jag då förklarade att jag inte trodde på den taktiken, förklarade Niclas Lövkvist  lakoniskt: Vi får väl se vem som får rätt. Sedan var det inget mer med den saken.

Filter publicerade i november en artikel om innehållet i Mia - Sanningen om Gömda. Enda kommentaren från Liza Marklund i texten är uttalandet som skickades ut i oktober.
– Samtidigt citerade jag Lövkvist, som sagt att det var en genomtänkt strategi att inte kommentera.

Göransson tror att den som tog beslutet att inte kommentera ”chansade” på att det skulle bli lika tyst om Sanningen om Gömda som det blivit om Elisabeth Hermons bok Vingklippt – sanningen om stiftelsen Paradiset som kom i våras, även den på förlaget Blue.

Även den kritiserar starkt sanningsbegreppet i Marklunds berättande. Hermon drev själv stiftelsen Trossen som skulle hjälpa hotade kvinnor till skyddade boenden. Men en kritisk artikelserie som Marklund skrev för Expressen i början av 90-talet utmålade Trossen som en bluff.

I intervjuer i våras sade Hermon att inget av de avslöjanden som Marklund presenterar i artiklarna hade kunnat beläggas och att polisutredningar lagts ned. Hennes liv hade förstörts av artiklarna, förklarade hon,
Och Marklunds bok Paradiset beskrev Hermon som ett försök att svartmåla henne mer artiklarna som underlag.  
Marklund bemötte då kritiken med att Paradiset var fiktion.
– Det var ingen som sa flaska om Vingklippt när den kom. Boken dog. Men när den andra boken kom bubblade det lite mer. Du klarar dig en gång med lite tur, men inte två, säger Mattias Göransson.

Även när han skickade en faksimil av texten i Filter till flera av landets stora kulturredaktioner räknade han med det skulle leda till citat.
Men det var mer eller mindre tyst.
– Jag tror att anledningen var att många redaktioner värderade Sanningen om Gömda utifrån sina vanliga ögon, det vill säga bokens litterära kvalitéer, inte från innehållet. Och litterärt är den inte särskilt bra, dessutom utgiven av ett litet förlag. Det var ingen som bedömde boken utifrån läsarna, och Gömda är fanimej tvåa efter Bibeln för den kvinnliga läsekretsen i Sverige.  Jag är verkligen rätt trött på debatten om bloggarna kontra traditionell media, men i det här fallet håller jag med om att bloggarna per definition är läsarna.

Niclas Lövkvist.

Niclas Lövkvist håller inte med Göransson om att Piratförlaget och Liza Marklund valde tystnaden som strategi.
– Det kommenterades ju via pressmeddelandet, det vill säga att vi inte kunde kommentera detaljer i en bok som ingen av oss varken hade sett eller läst. Och som dessutom skulle innebära att hon riskerade att röja källor. Det är ju ett klart uttalande, säger han.

Han understryker att ingen på förlaget fick tillgång till boken Sanningen om Gömda förrän bokas skulle släppas strax före jul. Att det fanns en möjlighet för besökarna på Bokmässan i höstas att del av innehållet, säger han sig inte känna till.
– Det har jag aldrig hört tala om, vi försökte också få tag på manuskriptet som Mattias hänvisade till. Piratförlagets advokat Peter Ahltin kontaktade också förlaget flera gånger för att tillgång till manuskriptet, för att veta vad vi skulle kommentera, säger han.

Men Liza Marklund hade väl ändå redan i höstas kunnat gå ut med samma kommentar som hon lämnat de senaste dagarna, det vill säga att boken endast baseras på en sann historia?
– Det är något man kan säga med ett historiskt facit. Men då visste vi ju inte vad boken innehöll.

Vem tog beslutet att göra det skriftliga uttalandet i höstas!
– Piratförlaget – på min rekommendation och advokat Peter Ahltins juridiska bedömning.

Anser du i dag att ni borde ha agerat annorlunda, med tanke på händelseutvecklingen?
– Med tanke på de problem som fanns i hanteringen, måste man rätta sig efter juristerna rekommendationer. Det vi gjorde i höstas gäller fortfarande, det vill säga att inte rucka på källskyddet.

Det har ju också skett en förskjutning i sanningsbegreppet, Liza Marklund har ju gjort en halv pudel genom att nu säga att boken baseras på en sann historia?
– Det är alla rörande om överens om att vi borde ha skrivit från början, med tanke den debatt som blivit.

Men det hade ni ju kunna göra redan i höstas – utan att röja några källor!
– Vet du vad jag tror: Jag tror aldrig att den frågan någonsin ställdes.

Men även om frågan inte ställdes så hade ni ju kunnat framföra den?
– I förlagsvärlden skriver man en sann historia även när det handlar om en roman, och detta har aldrig varit annat än en roman. Då vet också alla att det baseras på en sann historia. Men det är uppenbart att andra inte gjort den tolkningen.

Det finns ju exempel från senare tid där sanningsbegreppet i romaner diskuterats, Per Gunnar Evanders ”I min ungdom speglade jag mig ofta” för några år sedan.
Är det rimligt att låta läsaren göra sanningsbedömningen i en ”sann historia”?

– Jag håller med om det borde stått ”baseras” på en sann historia, och det är möjligt att vi borde ha sagt det tidigare.

Fotnot: Idag har Mia Eriksson, huvudpersonen i Gömda, visat upp dokument för Expressen för att bevisa att hon beviljats asyl i USA.

Peter Willebrand

Dela artikeln:


Resumés nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.