Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

PR

Räddade kärnkraften – utan dyra konsulter

Publicerad: 7 juli 2017, 10:22

Ringhals hotades av förtida nedläggning, men med den överenskommelsen som politikerna i Energikommissionen nådde tror Vattenfall att kärnkraften kan leva vidare 25 år till.

Liberalernas utspel om att skrota effektskatten kändes utsiktslöst. Men under industrin och kraftbolagens påtryckningar räddade politikerna kärnkraften. Vattenfalls kommunikation skedde nästan helt utan pr-byråer.


Ämnen i artikeln:

Public affairsMiljöpartietLiberalernaVattenfallAlmedalen 2017

Med härdsmältan i Fukushima 2011 och en rödgrön regering efter valet 2014 såg det mörkt ut för kärnkraften. Regeringsförklaringen slog fast målet om 100 procent förnybar energi. Kärnkraften skulle bära sina egna kostnader. I den första rödgröna budgeten höjdes effektskatten med 17 procent. Vattenfalls vd Magnus Hall slog bakut i Dagens Industri. Det var inte sista gången.

I mars 2015 tillsatte regeringen Energikommissionen med representanter från samtliga riksdagspartier. Här blir effektskatten ett slagträ, bromsa eller påskynda en förtida avveckling av kärnkraften? Det finns uppgifter om att energibolagen slog sina påsar ihop för en gemensam kampanj, vilket tillbakavisas av Vattenfall. Faktum kvarstår att den alarmistiska tonen kom att prägla energibolagen och basindustrins retorik de kommande månaderna.

Liberalerna gick in Energikommssionen med kravet att slopa effektskatten. Partiets energipolitiske talesperson Maria Weimer träffade en bredd av intressenter, från kraftbolagen och Svenskt Näringsliv till representanter från miljörörelsen. En kritisk punkt i förhandlingarna kom i januari 2016. I flera artiklar, främst i Di, varnade Vattenfalls ledning för nedsläckning av hela den kärnkraften och miljardförluster för staten. Kärnkraftens lönsamhet var vikande och stod nu inför kravet att samtliga reaktorer måste installera så kallad oberoende härdkylning senast 2020.

– Här var kraftbolagen väldigt tydliga med att kommunicera riskerna och insikten om att effektskatten var ett hinder fick bredare förankring. Det var knappast en nyhet att kärnkraftsaktörerna hade problem med lönsamheten, men den omfattande medierapporteringen pekade på hur bråttom det var för Energikommissionen och energiminister Ibrahim Baylan att komma till en lösning.

Från att till en början ha haft små chanser att få igenom slopad effektskatt krävde Liberalerna den 8 januari ett krismöte med regeringen. Partiet hotade att lämna Energikommissionen om kärnkraften inte räddades, något de senare också skulle göra.

Fyra dagar senare gick basindustrin ut med samma krav på slopad effektskatt sedan Vattenfall varnat för fler avvecklingar. Men de höjda rösterna om att rädda kärnkraften kom inte bara från industrihåll. Den 20 januari kommer även LO-.ordföranden Karl-Petter Thorwaldsson med samma krav.

I början av april, med två dagars mellanrum, gick kraftbolagen Vattenfall och Uniper ut i DN respektive SVT och varnade för att de inte de inte kommer göra de investeringar som krävs om inte effektskatten tas bort. 9 april skriver Eon och Vattenfall en gemensam debattartikel i DN med ett ultimatum:

"Läget är akut för kärnkraften till följd av effektskatten, som omedelbart helt behöver tas bort för att det ska finnas någon chans att driva de återstående sex reaktorerna efter 2020."

I takt med att det blev allt mer bråttom för Ibrahim Baylan stegrades argumenten. "21 000 jobb hotas" enligt Fortum och Vattenfalls vd varnade i Di för "kostnader på 150-200 miljarder kronor".

Den 10 juni 2016 presenteras energiöverenskommelsen. Effektskatten slopas i två steg med start 2017.

– Politikerna har gjort ett fantastiskt jobb i Energikommissionen och gett oss de förutsättningar vi behöver, sa Vattenfalls chef för kärnkraftsutveckling, Mats Ladeborn. under en paneldebatt Swedish Energy Days.

Enligt Resumés källor har Vattenfalls kommunikations- och pressorganisation riktat om strategierna de senaste åren. Konsultbudgeten är betydligt skralare än de miljardbelopp bolaget lade på kris- och mediehantering under Elisabeth "Pyttan" Ströms tid som kommunikationsdirektör. Då hade det statliga bolaget en budget på uppemot två miljarder kronor per år för kommunikation. Enligt SvD:s källor betalade man JKL tio miljoner kronor om året, bara för att ha dem stand-by vid eventuella kriser.

Byrån var tidigare djup involverad och jobbade med medierådgivning åt Vattenfalls koncernledning. Liksom historiskt ska JKL:s övergripande budskap ha varit att vara ytterst restriktiv i kontakten med media, vilket också präglade organisationen fram till att brunkolsaffärerna i Tyskland uppdagades. Att lägga locket på gjorde att bolaget tappade i initiativ, menar tidigare kommunikatörer på Vattenfall som Resumé har varit i kontakt med. JKL har fastats ut och Nordic Public Affairs, som också har hjälpt Vattenfall, ska inte heller varit med i arbetet mot Energikommissionen.

– För oss är det en kostnadsfråga. Vi bedömer det också mer effektivt att sköta arbetet själva i stället för att köpa tjänster, säger kraftbolagets chef för public affairs Oskar Ahnfelt som nyligen återvände efter en vända på Hallvarsson & Halvarsson. Han tillbakavisar att den tidigare arbetsgivaren varit inblandad.

Har ni samarbetat med de andra kraftbolagen i frågan, era utspel har sett ganska lika ut?
– Det har inte funnits någon dold uppgörelse eller organiserad kampanj i frågan. Det är ju ingen hemlighet att vi har gemensamma utmaningar med andra aktörer och gör samma riskbedömning med effektskatten gällande den framtida energiförsörjningen. Men ledamöterna har också fått information från påverkansaktörer med andra intressen.

– Vi tror inte att framtiden efter 2040 kommer att bestå av kärnkraft, men vi har fått gehör för vår analys att vi ska vara försiktiga med en för tidig avveckling. Kompromissen om ett helt förnybart elsystem 2040 är något vi stöder.

Hur har er strategi sett ut?
– Vi har varit tydliga med vad vi tycker och tydliga med att lyfta fram riskerna.

Vad har er kommunikation haft för betydelse?
– Det får du fråga politikerna.

I Energikommissionen följde Miljöpartiets energipolitiske talesperson Lise Nordin kärnkraftsindustrins aktioner mot ledamöterna och inte minst i media.

– Det har varit starka lobbykrafter, även om ingen har hört av sig till mig personligen. Men det är så klart inte osannolikt att andra i kommissionen blivit uppvaktade. I medierna däremot har kärnkraftaktörerna varit väldigt förekommande med alarmistiska budskap om att kärnkraften kommer tvingas stänga ner i fall effektskatten blir kvar.

– Man kan säga att effektskatten har använts som en snuttefilt av industrin och vissa partier. Detta trots att kärnkraften är olönsam, även utan effektskatt. Frågan om effektskatten fick orimligt mycket medialt utrymme och stor betydelse i förhandlingarna. Det har varit förstorade budskap och högt tonläge.

Påttryckningarna från kärnkraftsvänligt håll gick inte obemärkt förbi. Med det sagt ser Lise Nordin inte lobbying som en nyckelfaktor till att energiuppgörelsen slutade med att effektskatten slopas i två steg.

Vad hade då lobbying för betydelse?
– Det gav en kraftig uppbackning för de borgerliga partierna från kärnkraftsindustrin. Vi var på ett flertal seminarier med kärnkraftsaktörer och senare var argumenten från flera politiker många gånger påfallande lika industrins.

Andreas Rågsjö Thorell

Webbredaktör

andreas.thorell@resume.se

Dela artikeln:


Resumés nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.

Se fler branschtitlar från Bonnier News