Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

PR

"Största hotet är Ghadaffis snipers"

Publicerad: 1 april 2011, 18:43

Hon växte upp i Göteborg, rymde hemifrån när hon var 15 och drog till Frankrike där hon startade en reklambyrå. Hon har drivit en pr-byrå i krigets Afghanistan i fyra år, hon bor normalt i Washington och har hus Rio de Janeiro. Nu är hon i Libyen för att slåss mot Ghadaffi – med pr som vapen. Möt det svenska pr-proffset Susanne Tarkowski Tempelhof, 27, i en stor intervju. – Det är bra, om än sent, att Sverige deltar med Jas-plan, säger hon till Resume.se.


Susanne Tarkowski Tempelhof med en rebellsoldat i Benghazi, Libyen. ”Jag är imponerad över rebellernas professionalism, dom har skapat ett mediacenter, tar väl hand om alla journalister som kommer, dom har en egen radiostation och nu en tv-station. Det är speciellt imponerande med tanke på att Ghadaffi har stängt av nästan alla kommunikations-möjligheterna”, säger hon.

”Det största säkerhetshotet är Ghadaffis snipers, dom har dödat folk från mediacentret med inhyrda snipers, från Colombia, sägs det”, säger Susanne Tarkowski Tempelhof till Resume.se.

Det är inte första gången Susanne Tarkowski riskerar livet i en krigszon.

Under fyra års tid drev hon en pr-byrå i Afghanistans huvudstad Kabul.

Nu – sedan två veckor tillbaka – är hon på plats i rebellfästet Benghazi där hon startat en pr-byrå för strategisk kommunikation, sponsrad av privatpersoner. På så sätt vill hon hjälpa rebellerna i Libyen att få ut information till omvärlden för att nå målet: regimskifte och demokrati.

För Resume.se berättar hon – via mejl – om sin uppväxt, sin blixtkarriär, sin starka drivkraft och sina upplevelser från världens alla hörn.

Hur har det gått för dig hittills på plats i Libyen?
– Allt går väl. Folk är hjälpsamma, välutbildade och effektiva här, alla hjälps åt, dom har gett mig kontorsplats inuti rebellernas media center och mycket assistans generellt. Säkerheten i Benghazi är bra, för att vara en rebellkontrollerad stad i ett land mitt uppe i ett blodigt inbördeskrig mellan dåligt beväpnade rebeller, en vansinnig diktator, och flera internationella försvarsstyrkor.

– Det största säkerhetshotet är Ghadaffis snipers, dom har dödat folk från mediacentret med inhyrda snipers, från Colombia, sägs det. Kommunikationsmöjligheterna är dåliga, det finns bara en stabil connection i hela staden, det går inte att ringa utomlands eller ta emot samtal från utlandet, och det lokala telefonnätet inom landet ar sporadiskt. Men överlag, så finns det en otrolig energi har, ett momentum…Jag tror det kommer att vara en fantastiskt del i Libyens historia, och jag är tacksam över att kunna vara här just nu när det händer och ta del av det och förhoppningsvis kunna bidra positivt I situationens utveckling.

Hur kommer det sig att du valde att göra detta?
– Jag träffade en kille i en bar som senare berättade att han kände den libyska före detta kungafamiljen och bjöd in mig på middag med dom, och andra människor I Washington, och så var jag indragen I hela Libyen-debatten precis efter att jag sålt mitt företag i Afghanistan och funderade pa vad jag skulle göra… samtidigt som situationen där, Ghadaffis angrepp mot befolkningen, blev allt mer galna… Så det blev ett naturligt val, helt enkelt.

– Innan Libyen kom upp så funderade jag mest på Yemen, Sudan, Somalia, osv. Men efter Afghanistan, sa känns Libyen mer motiverande, för det är en så liten, urban och relativt välutbildad befolkning med mycket natur resurser, så deras potential ar enorm. Dom skulle kunna bli som Förenade Arabemiraten (Dubai, Abu Dhabi), eller Qatar.

Exakt var har du basen för din verksamhet nu? Hur är läget där nu?
– Jag är i Benghazi just nu. Läget är spänt. Rebellerna går fram och tillbaka mellan Ajdabya, Brega och Raslanuf... Det är hårt. Kommunikationsmässigt sett är det intressant, jag är imponerad över rebellernas professionalism, dom har skapat ett mediacenter, tar väl hand om alla journalister som kommer, dom har en egen radiostation och nu en tv-station. Det är speciellt imponerande med tanke på att Ghadaffi har stängt av nästan alla kommunikations-möjligheterna.

När tror du att Ghadaffi faller? Vem/vilka är lämpliga att ta över?
– Det ar omöjligt att veta när Ghadaffi kommer att falla, jag vill inte ens spekulera om det. The Transitional Council/The Transitional Government ska tillföra stabilitet fram tills att det blir fred och invånarna välja sina ledare och sin konstitution på ett demokratiskt sätt. Den/dom som folket röstar på är den/dom som är lämpliga att ta över.

Vilka sponsrar din verksamhet? Vad har du för kunder?
– I mitt förflutna så har jag mestadels sålt till regeringar, framförallt olika militärer, men också till andra internationella organ, ibland till hjälporganisationer och internationella företag.

Finns det någon politisk agenda bakom?
– Jag har ingen personlig politisk agenda, men jag har ett ‘moraliskt framework’ – jag skulle aldrig arbeta mot USA:s intressen, och jag skulle aldrig ta ett uppdrag från någon som motarbetar USA:s intressen. Jag är lojal mot USA och NATO och deras strategiska intressen. Amerikanska militären gav mig förtroendet och resurserna för att utföra projekt när jag kom till Afghanistan som jag aldrig ens hade kunnat drömma om tidigare i fråga av storlek, kreativitet och politisk vikt. Jag är tacksam för att dom gav mig den chansen, och inte bara accepterade mig, utan även lyssnade på mig och implementerade flera av mina idéer, trots att jag var ung och relativt oerfaren, och varken American, Afghan, eller militär. Jag har en djup lojalitet mot ett väldigt selektivt antal människor och regeringar.

Berätta om din verksamhet och vad du vill åstadkomma och hur du går tillväga.
– Jag vill fylla det informationsvakum som finns i världen om Libyen, både om den aktuella situationen, och mer djupliggande faktorer. Många undrar – vilka är rebellerna? Hur viktiga är the tribes? Kan the Council fylla power-vakumet när Ghadaffi faller? Hur inflytelserika är dom radikala AQ/ Muslim Brotherhood-elementen i oppositionen? Kommer pro-Gaddafi-elementen alieneras från samhället när Ghadaffi faller? Kan det riskera att på sikt skapa en ”insurgency”? Hur skulle befolkningen reagera om landet splittrades? Vad har folk för förväntningar på den nya regeringen i fråga om lagar, friheter, infrastruktur och social services? Och många fler frågor…

– Sådana här saker kan man bara förstå i djupet genom genom en mix av kvalitativa och kvantitativa forskningsmetoder. Det finns ingen annan som gör det nu, trots att det ar extremt viktigt for att informera militära och politiska beslut angående Libyen, och det kommer att bli ännu viktigare efter att Ghadaffi faller och landet måste fungera igen.

– Jag tror också mycket på icke-kinetisk krigsföring i.e. ‘soft power’ – exempelvis en sak som kostar betydligt mindre än flygbomber är jamming devices for att jamma Gaddafis tv och radiosändningar, eller bygga system for att befolkningen ska kunna komma online och informera varandra om vad som händer I olika delar I landet, osv. Soft power utesluter inte på något sätt ‘hard power’ – men det kan komplettera och i vissa situationer vara ett alternativ.

Du verkar ha en enorm drivkraft, varifrån kommer den, hur förklarar du den?
– Jag är influerad av min familj, dom är invandrare som kämpat hårt för att lyckas, dom är starka förebilder, både mina föräldrar och farföräldrar. Mina föräldrar sa alltid till mig ‘Man kan allt man vill, ingenting ar omöjligt’ när jag växte upp. Dom gav mig också en väldigt bra intellektuell formning, tvingade mig alltid att tänka kritiskt, förstå alla perspektiv, försöka analysera så objektivt som mojligt, det har hjälpt mig mycket.

Hur gick det för dig i Kabul? Hur länge var du där och hur upplevde du tiden där?
– Det är svårt att sammanfatta nästan fyra år i en paragraf…. Extremt intensivt, extremt givande och extremt krävande. Allt är väldigt extremt där. Dom började bygga ett land från ingenting, nästan som medeltiden I många områden. Så det fanns alltid otroligt mycket att göra och att bidra med. Väldigt manga intressanta och givande människor på sådana ställen också, från lokala afghaner, till diplomater, militärer, politiker, journalister, osv… intensivt socialt liv, bra ‘expat scene’. Väldigt intressant jobb, kunder, ekonomisk utdelning, osv. Jobbigt med folk som dör, paranoia, hot, damm, begränsad och temporär vardag, cynism, konspirationsteorier etc. Att åka dit var det bästa beslutet jag någonsin tagit I mitt liv, men jag kan verkligen inte tänka mig att återvanda.

Du är född och uppvuxen i Göteborg. Kan du berätta lite kort om din utbildning och karriärbana i Sverige och vad du gjort sedan dess.
– Jag borjade ge ut mina egna tidningar när jag var 7. När jag var 14 började jag arbetade som musikjournalist på Magazine Groove. När jag var 15 hoppade jag av skolan och rymde hemifrån, till Frankrike. Jag började frilansa som formgivare där, och startade en reklambyrå/ café/ art gallery när jag var 18. När jag var 20  flyttade jag tillbaka till Sverige och arbetade som lärare I marknadsföring på en gymnasieskola i Göteborg, och senare som lärare på Göteborgs Universitet for kvällskurser för studenter i olika designprogram, och frilansade vid sidan av som konsult i branding, marknadsstrategi, osv. När jag var 22 flyttade jag till Afghanistan och tog jobb som art director för psychological operations-kampanjer för amerikanska armén, och gjorde det i ett år, plus några månader i Kina, Shenzhen, för att sourca material.

– När jag var 24 startade jag mitt f d företag Wise Strategic Communication. Jag stannade I landet i ytterligare två ar för att starta upp företag, drog in kontrakt på några miljoner dollar, anställde hundratals personer, osv. Jag lämnade Afghanistan för ca ett ar sedan, för att köpa fastigheter och skriva en politisk science fiction-novell, men fortsatte att äga företaget fram tills för ett par veckor sedan då jag sålde företaget till ett amerikanskt contracting-företag. Och nu Libyen…

Du bor normalt i Washington DC och i Brasilien har jag förstått, är det på grund av jobb?
– Jag har en havsvilla utanfor Rio de Janeiro dit jag åker for att koppla av. Jag är i Washington därför att jag behöver kontaktnätet där, och därför att det ar en fantastisk stad att spendera tid i – väldigt internationell, vacker och gångvanlig stad, och det är världens politiska centrum.

Hur ser du på Sveriges nu planerade insats i Libyen med Jas-plan? Ingår på något sätt information om utländska militära insatser i ditt kommunikationsarbete?
– Jag har inte varit insatt i debatten i Sverige, sa jag kan inte riktigt kommentera, men från ett generellt perspektiv sa tycker jag det är bra, om än sent, att dom deltar.
– Information om utländska militärer ingår inte i mitt arbete för tillfället, men om Sveriges försvar eller något annat försvar skulle vilja att jag informerar libyer att dom gör en insats, sa gör jag gärna det.

Fotnot:  Susanne Tarkowski Tempelhof  kommer och berättar sin historia den 13/4 på Komms seminariepass "Guldägget inspirerar".

Magnus Helander

Dela artikeln:

Resumés nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.