Svag regering gör jobbet svårt för lobbyisterna

Han får delvis medhåll av Jesper Strömbäck, professor i medie- och kommunikationsvetenskap vid Mittuniversitetet i Sundsvall.
– För den som vill påverka regeringen har det alltid varit enklare att förhindra ett beslut än tvärtom. Dagens parlamentariska läge har gjort det ännu enklare. Å andra sidan har det blivit svårare att försöka gå igenom beslut. Det räcker ju inte att bara övertyga ansvarig minister.

Under de senaste decennierna har antalet lobbyister ökat rejält. Med hur mycket beror bland annat på vem som definieras som lobbyist, det vill säga professionell påtryckare. Häromåret beräknade tidningen Dagens Samhälle att antalet lobbyister i Sverige under de senaste 20 åren ökat från 100 till 700 stycken.

Ökningen har flera orsaker, bland annat de senaste decenniernas avkorporatisering. Intresseorganisationer och folkrörelser har i dag inte alls samma ställning i den offentliga beslutsprocessen som förr. Formerna för påverkan är mer informella än tidigare. Ökningen beror också på att en allt större del av den offentliga verksamheten numera sköts av privata aktörer. Många företag kan tjäna pengar på att det fattas "rätt" politiska beslut.
– Jag skulle absolut säga att antalet som arbetar med lobbying har ökat. Samtidigt vet vi väldigt lite om vad de egentligen gör. Lobbying, pr och informationsverksamhet flyter samman.
– En del arbetar mot det politiska systemet, andra mot den allmänna opinionen och ytterligare några internt, till exempel med organisationsförändringar. Framför allt har lobbyverksamheten ändrat form, säger Jesper Strömbäck.

Finns det en övertro på pr- och pa-byråernas betydelse?
– Det tror jag. Byråerna har ett intresse att visa att man gör skillnad. Men även de som är väldigt kritiska till den här verksamheten har intresse av att måla upp en bild av att detta är något väldigt stort och omfattande som på något sätt hotar det svenska folkstyret. Både förespråkare och motståndarna har incitament att överdriva.

Oavsett vilket, har dagens osäkra politiska läge och regeringens svaga ställning ökat kravet på lobbyisterna. Det menar åtminstone professor Tommy Möller.
– De måste i dag jobba lika mycket mot riksdagen som regeringen. Att få över regeringsföreträdare på sin sida är bara en halv seger. Även riksdagen måste övertygas och den består av många partigrupper.

Vad betyder det att regeringen består av två partier?
– Ur lobbyisternas synvinkel är det så klart enklast om det bara är ett parti i regeringen och att det dessutom finns ett tydligt maktcenter i regeringen, till exempel en stark finansminister. Då vet man var makten finns.
– Nu är det mycket mer uppsplittrat. Maktförhållandena kan dessutom variera väldigt mycket beroende vilket politiskt område det handlar om. Inte sällan finns makten i riksdagsutskotten.

Har lobbyisterna inflytande ökat sett över en längre tidsperiod?
– För några år sedan gjorde jag en enkätundersökning bland riksdagsledamöterna om deras inställning till lobbying. Enligt svaren ansåg en stor del av dem att riksdagsledamöter i allmänhet, alltså deras kollegor, inte hade tillräcklig integritet och kunskap för att kunna värdera påtryckningar och påverkan från lobbyister på ett tillräckligt bra sätt. Man upplevde att de flesta var lätta att påverka.
– Man gjorde också bedömningen att man själv hade svårt att värdera all den information som från olika håll sköljde över dem som beslutsfattare.

Vilket betyder?
– Bland mycket annat bör en riksdagsledamot ha en god förmåga att kunna sätta sig in i ganska komplicerat material och självständigt bilda sig en uppfattning. Om väldigt många saknar den förmågan, är det ett demokratiskt problem. Det blir också mer lättjobbat för skickliga lobbyister i en sådan situation, säger Tommy Möller.

Bör det i Sverige – som i många andra länder – införas ett register över lobbyister?
– Jag tror att branschen, för att få ökad legitimitet, hamnar mer och mer i ett sådant läge. I Sverige är den här verksamheten helt oreglerad, vilket gör att vi skiljer ut oss. Det skulle inte skada om man tog tag i det här. Jag är dessutom lite förvånad över att man inte har gjort det. Samtidigt finns det stora invändningar mot en registrering.

Som?
– Vilka ska omfattas? Hur noggrant ska den här verksamheten regleras? Ska varje kontakt mellan en lobbyist och exempelvis en riksdagsledamot dokumenteras?

Professor Jesper Strömbäck är skeptisk mot en registrering av lobbyister.
– Ett grundläggande problem är vem och vad det är som ska registreras? Vilka kontakter? Vi är ett litet land. Många känner varandra.
– Innan man har svar på dessa och liknande frågor tycker jag att man ska vara försiktig. Jag tror inte att en registrering kommer att lösa speciellt många problem, om ens några. Däremot kan den skapa en massa sidoproblem, till exempel kopplat till gränsdragningar.