Succéregissören Daniel Hallberg om ”Eat a Swede”-filmen: ”Ett lekfullt kaos”

Reklamkreatör, instagramstjärna och en show på SVT med Kristian Luuk.

Men att ha regisserat filmen som knep ett Grand Prix i Cannes får Daniel Hallbergs gamla reklamhjärta att dunka lite extra starkt.

– Så är det ju verkligen. Efter åtta år som AD känns det som vår branschs VM. Jag vet precis hur hög konkurrensen är, godtyckligheten i juryarbetet, paketeringen i casefilmer osv. Det är så många saker som ska stämma för att nå till Grand Prix., säger han och tillägger:

– Och det absolut viktigaste är såklart byråns idé. Som kunden har gått med på. Jag hade aldrig vågat drömma om ett Grand Prix, men när jag läste idén från byrån kände jag direkt att det här är annorlunda och jättekul att pitcha på.

Vill du prata lite om processen kring mockumentär-genren? Hur annorlunda är det från andra kampanjfilmer du har gjort?

– Det är helt väsensskilt. I traditionella 30 sekunders-filmer är varenda liten detalj genomtänkt, det är otroligt mycket fin-pill. Och du regisserar skådespelarna tagning efter tagning för att få precis den specifika leverans du vill ha, säger han. 

Regiprocessen med ”Eat a Swede” beskriver han istället som ”ett lekfullt kaos” med många situationer som var svåra att kontrollera. Något som ställde helt nya krav på honom som regissör. Han var bland annat tvungen att jobba mycket mer som en improviserande tv-producent.

– Det är annorlunda även för byrån och kunden, som ju också är vana att ha detalj-specifika idéer och önskemål. Det har byggt på att vi alla litar på varandra och har roligt tillsammans, vilket jag måste credda byråns kreatörer och kunden för, säger han.

LÄS OCKSÅ: Oväntade supersuccén för McCann – ”Eat a Swede” vinner grand prix i Cannes Lions

Daniel Hallberg ville heller inte jobba med skådespelare, han beskriver det som för riskfyllt att få fram en äkthet i skådespelarens resonemang kring odlat människokött. Därför letade de uteslutande efter forskare inom celler eller biologi.

– Castingen blev mer som en intervju, där jag bad forskarna resonera kring att labb-odlat människokött rent rationellt är den mest etiska och hållbara produkten. Och det går ju faktiskt att argumentera för, om man helt bortser från allt form av kultur, säger han och tillägger att klippningen är helt annorlunda än när man gör traditionella kampanjfilmer:

– Där spikas ju ett narrativ. Vi hade helt galet mycket material, för vi filmade allting Henrik gjorde när vi var med honom. Om han åt en hamburgare på Manhattan filmade vi det, och bad honom säga att hans människokött är godare. Så det var inte få darlings som rök i klipprummet

Scen ur ”Eat a Swede”.

Foto: Pressbild

Vad var svårast i skapandeprocessen?

– Situationer jag inte kunde förutse, oväntat mänskligt beteende. Till exempel när vi prankade den första gruppen människor att medverka i en fokusgrupp. Jag bad Henrik förklara för fokusgruppen att han arbetar med en ny produkt, ett alternativ till kött. Sen serverade han tacos och lät folk prata om smakupplevelsen. Och när alla ätit färdigt berättade Henrik att det var människokött, säger Daniel Hallberg.

– Reaktionerna var fascination och nyfikenhet. Artiga reaktioner. Människor tog mer mat, smakade igen. Förmodligen blir man chockad och reagerar med att behålla ansiktet. Och att i en grupp inte reagera annorlunda från någon annan. Gruppen blev lugn. Det var förstås intressant, och hjärtskärande, men materialet var oanvändbart i mokumentären. Det blev enklare när vi gjorde om pranket med en individ i taget, fortsätter han.

Huvudpersonen i filmen är forskare till vardags, var det svårt att jobba med en person som aldrig skådespelat tidigare?

– Det var såklart annorlunda. Vi behövde ju hitta en forskare som kunde skådespela och improvisera i Borat-artade situationer utan att avbryta eller komma av sig. Och när jag träffade Henrik kände jag att han hade den förmågan, att han är en naturbegåvning. 

Daniel Hallberg beskriver att en stor del av hans uppgift blev att vinna hans förtroende för att kunna ”leka” men honom, som han beskriver det. Att ha kul tillsammans och att kunna lita på varandra. Han hjälpte honom också att inte känna nervositet – att kameran är helt ofarlig.

– Han fick en snäcka i örat i dolda kamera-situationer, så jag kunde ta ansvar för att ge honom komiska repliker i dom olika situationerna med investerar-möten och så vidare, säger han och passar på att hylla honom:

– Henrik var otrolig. Den enda gången han visade nervositet var när vi filmat klart scenen med Alexander Skarsgård. Då pustade han ut och sa: ”Jag sa inget förut, men jag har ju aldrig skådespelat mot någon någonsin, så att börja med Alexander Skarsgård har jag faktiskt varit rätt nervös över”.

Jag har förstått att det finns en story om hur ni fick Skarsgård att medverka i filmen, berätta.

– Haha, nu blir jag lite osäker på vad den storyn är. Eftersom det var så länge sedan. Men det var reklambyrån som fick med Skarsgård på tåget. Deras creative director, Josefine (Richards, reds. anmärkning), känner Alexander. Jag minns det som att hon ringde och berättade idén för honom, och att han skrattade åt absurditeten i att man skulle sälja ett Alexander Skarsgård-kött i butik. Han har ju humor och tyckte det var roligt. Men om inte Josefine haft hans nummer hade nog mejlen till en av alla hans agenter inte ens nått honom. Det där känns som en sån fråga man får ett blankt nej på av Hollywood-agenter, säger Daniel Hallberg och skrattar. 

Om jag har förstått det rätt var projektet klart och låg i princip på en server 2019, hur kändes det att det tog nästan tre år innan kampanjen lanserades?

– Ja, det stämmer. Det var förstås tråkigt när projektet pausades, men i ärlighetens namn har jag inte tänkt så mycket på det sen dess. Man blickar framåt. Så, i måndags när jag fick samtalet att kampanjen fått 7 nomineringar blev jag chockad. ”Jaha vår gamla kannibal-film”. Typ så. Om tolv timmar skulle jag sitta på ett flygplan, sen fick jag följa med byrån på prisutdelningen där trailern visades. Det var typ som att se trailern för första gången, jag hade glömt bort den. Väldigt konstigt. Och kul!