Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

Lördag28.03.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Reklam

Kvinnor i reklambranschen vittnar om utbredd sexism

Publicerad: 27 Oktober 2017, 13:12

Foto: Illustrationer: Andreas Elgstrand.

I kölvattnet av uppropet #Metoo fortsätter sexuella trakasserier och övergrepp att avtecknas. Nu berättar kvinnor i reklam- och kommunikationsbranschen om sina erfarenheter.


Ämnen i artikeln:

Reklambyråer#MeTooReklambranschen

Mediebranschen har de senaste veckorna skakats av flera vittnesmål om sexism, trakasserier och våldtäkter i spåren av #Metoo. Men hur ser det ut i reklambranschen, som traditionellt varit väldigt mansdominerad?

För en vecka sedan lade Resumé ut en artikel där vi uppmanade kvinnor i reklam- och kommunikationsbranschen att berätta för oss om de varit med om sexuella övergrepp och trakasserier i yrkeslivet.

Vi har fått in 22 vittnesmål som vi har samlat i den här artikeln. Här är kvinnornas egna berättelser:

"Sprack du mycket i fittan?"
Sprang på en reklamare på privatfest efter att ha fött barn. Han: "Sprack du mycket i fittan eller?".

***

"Rakad fitta eller kör du med jävligt mycket hår?".
Dagen efter en AW som jag inte gick på grund av jobb. Jag var ny på arbetsplatsen och kontorschefen ropar till mig, över frukostbordet där alla är: "och vart var du igår, din SLAMPA?" Sen kom första julfesten för mig, byråns dåvarande creative director och en av de högsta hönsen på byrån, står med mig och fyra andra killar och pratar. På tal om absolut ingenting frågar han mig om jag har "rakad fitta eller kör med jävligt mycket hår". Inför alla. Min chef. Min kollega fick också höra av en annan högre uppsatt man på jobbet att hon var "för snygg för att kunna respekteras".

Den objektifierande marknadschefen
När jag var 23 år hade jag mitt första reklambyråjobb som operativ projektledare. Huvudkunden var en 20 år äldre marknadschef och familjeman på ett bolag inom en av Sveriges största koncerner. Alla möten inledde han med att prata om mitt eller någon av mina kollegers utseende och klädsel. Ungefär som en recension. En gång sa han till receptionisten på väg ut att han var besviken på att jag såg så "slafsig" ut med synligt BH-band. En annan gång kom han in när jag var ensam på mitt rum och sa att han att det skulle vara häftigt att se mig i högklackat nästa gång vi hade möte. I slutet av vår arbetsrelation skröt han för mig om hur många tjejer i min ålder som ville ha honom på krogen. Hans objektifierande av mig och andra kvinnor var känt men tyvärr skrattade min chef bara bort det. Jag fick ju i alla fall fakturera.

***

Handen mellan benen
Jag var anställd som junior copywriter när vd:n på en julfest går förbi mig samtidigt som han passar på att greppa tag i min rumpa. Jag tittade såklart upprört efter honom, men han vände sig inte ens om för att ge någon korkad fyllekommentar, utan fortsatte helt iskallt rakt fram som om ingenting hänt. Det visade sig en stund senare att min kompis på byrån som även hon var provanställd blivit utsatt samma kväll men då med en hand mellan benen. Dagen efter berättade vi för byråns ägare. De satte sig direkt och hade ett snack med vd:n och läxade upp honom, men han fick inte sparken. Jag minns att jag då blev förbluffad hur ett sådant svin, rent ut sagt, kunde få behålla jobbet.

***

Blondinskämt, sexmetaforer och tafs
En av de mest obekväma situationer som jag hamnat i är när en marknadschef och projektledare drar blondin-"skämt" när det bara är vi tre i ett möte. Männen sitter länge och hö hö:ar medan jag, 24-årig blond tjej sitter skruvar på mig.

En annan händelse rör en marknadschef som mycket gärna använder detaljerade sex-metaforer för att exempelvis tydliggöra en brief.

Jag har också varit med om manliga kollegor som daskat på rumpor på personalfest utan repressalier eller någon som helst åtgärd.

Slick på benen
Julfest. En av byråns mer meriterade och cirka tio år äldre kreatörer meddelar att han gärna skulle vilja vara ensam med mig och att han då skulle vilja slicka på mina ben från fotknölarna och uppåt längs låren. Jag som ville att han skulle tycka jag var en duktig kreatör kände mig objektifierad och billig. Varför sade han så till mig? Respekterade han mig inte? Det gjorde mig ledsen. Han bad inte om ursäkt.

***

Chefer som inte kan värja sig
På min tidigare arbetsplats upplevde jag mycket som jag inte trodde att jag skulle behöva göra med kollegor i min egen ålder. Den manliga vd:n var absolut värst. Vid en workshop med kund närvarande kom budfirman Ryska Posten, i form av en tjej som såg bra ut. När hon lämnat lokalen säger vd:n "henne skulle man ha på alla fyra". Jag blev så chockad att jag blev stum!

Vid ett annat tillfälle vid anställningsintervju för ny produktionsledare frågade vi anställda "Hur var hon?" Chefen svarade "Hon var snygg!" Som om det är en kompetens att anställa ...

***

Frågor om händelser i sängkammaren
Jag satt med vid en middag i Cannes när en kreatör frågade en kollega varför hon och hennes kille aldrig skaffade barn: "Försöker ni i fel hål eller?". Jag såg hur otroligt kränkt tjejen som fick frågan blev. Mig veterligen har han alltid hållit på så när han blir alltför berusad, men det tycks inte ha hindrat honom att avancera till CD på en stor byrå.

"Det där är en knullvänlig säng"
Den här historien utspelar sig på ett svenskt medieföretag med grabbig kultur. Jag hade förmånen att få åka på många roliga resor. Under den allra första resan tillsammans frågade han rakt ut "när ska vi ligga då? Det är många som vill sätta på dig". De sexuella övertrampen under flera år. Utspel som "du gillar väl stora svarta kukar?", "det där är en knullvänlig säng" haglade och vid ett tillfälle drog han ut byxorna på mig och sa "inga trosor ser jag". Medieföretaget backade mannen, HR tystade ner händelserna och det slutade med att jag fick gå. Jag har sett hela trojkan, det vill säga ledningsgruppen, i så många sammanhang där de beter sig som svin. Men så länge de sitter i ledningsgruppen kommer ingen åt dem.

***

Skräckbyrån
En 20 år äldre art director på byrån jag jobbade på hälsade på mig i Cannes med en blöt nafsning i örat. Samma man kommenterade mig när jag gick förbi honom på jobbet med orden "Vilken kvinna du är..." samtidigt som han scannade min kropp tydligt från topp till tå. Jag upplevde det som att han njöt av att uttala dessa ord och visa hur han bedömde min kropp/kvinnlighet. Jag kände mig väldigt äcklad av honom.
På samma byrå fanns en kille som ett flertal gånger utbrast: "Those knockers!!" när jag gick förbi ("Vilka pattar!"). Jag kände mig inte respekterad såklart. Vem säger en sådan sak om man respekterar någon tänkte jag givetvis.

När jag var mammaledig och bar på in bebis så stötte ihop med en manlig kollega ifrån byrån på en restaurang. Han utbrister då: "Jävlar vilka fläskiga pattar!" (Jag vet - helt sjukt - men det är sant att han sade så!) Jag finner mig turligt nog denna gång och hälsar på hans bordskollega med orden: Hej, XX heter jag, det är jag med de fläskiga pattarna som du hörde!"

På den här byrån fanns också en CD som inte klarade av om man tyckte annorlunda än honom. Då blev han mycket kränkt. Han väste "bitch" bakom min rygg när vi vid ett tillfälle haft en skarp diskussion. Vd:n konfronterade honom men killen påstod då att jag ljugit. Han fick kvinnor på byrån att börja gråta på löpande band. Men ledningen gjorde inte ett smack åt detta under alla år jag var där. Han genererade ju pengar åt dem.

Läraren krävde dejt
Efter att ha läst en kvällsutbildning på en reklamskola bestämde jag mig för att året efter söka in till en heltidsutbildning på samma ställe. På en av alla skolfester berättade jag detta för en av de huvudansvariga. Jag var 25 år och han var i femtioårsåldern, men vi hade en ganska så trevlig pratstund där i baren. Ett par veckor senare, efter att jag skickat in antagningsproverna, fick jag ett meddelande på telefonsvararen. Det var han som ville bjuda ut mig på bio och middag.
Jag blev ganska ställd. Någonstans i bakhuvudet tänkte jag att om jag tackade nej, kanske det skulle påverka mina chanser att komma in på skolan. "Dejten" blev en pina, där han flera gånger försökte ta min hand trots att jag ryckte bort den, och överhuvudtaget uppträdde väldigt flirtigt. Till slut lyckades jag ta mig därifrån, med en dålig smak i munnen.

Dagen efter svarar jag inte när han ringer, utan lyssnar istället på hans inspelade meddelande. Där gör han klart för mig att om jag verkligen vill komma in på utbildningen jag sökt till, bör jag gå ut med honom igen. Jag svarade aldrig på hans meddelande, utan jag bestämde mig istället för att aldrig mer sätta foten på skolan.

***

Hotellrummet
På väg till Berns där en reklamtävling hölls påpekade jag för vår personalchef att det vore kul om vi skulle ha byråfest i en stor hotellsvit, för jag hade nyligen varit på en lyckad fest i just en stor svit. Men min personalchef - samma person jag skulle förhandla min lön med - föreslog att bara han och jag skulle ta in där istället. Han sade det en smula skämtsamt, men det är svårt att inte ta det som ett sorts maktutövande. Att han - som var 20 år äldre än jag och satte min lön - tog sig rätten att säga en sådan sak till mig.

***

Filmproducentens "gåva": en dildo
En känd filmproducent som varje gång han såg mig tjatade om att han ville se mig onanera.

Han gav mig en dildo och en penisformad tvål framför ett helt filmteam. Och fortsatte tjata. Han struntade i vem som hörde. Alla runt omkring honom skrattade varje gång. Han tafsade alltid och struntade i vem som såg. Han gjorde alla möten outhärdliga med sitt fokus på mig och vad han ville göra med min kropp. Folk runtomkring sa att det där fick man köpa i den här världen. Det är bara så.

En annan chef i filmbranschen sa följande på min första arbetsdag (jag var fast anställd som projektledare): Det är tur för dig att du inte är min typ för annars hade det blivit åka av.

Han hade leopardmönstrade stringkalsonger i skrivbordslådan som han viftade med ibland när han kände för det. Det trillade ofta ut porrbilder ur lådan. Sinnessjukt skrattretande egentligen. Fast fan inte kul på något sätt. Det var bara han och jag som jobbade på kontoret.

Min chef var otrogen mot sin fru varje gång vi reste någonstans. Han satt också och berättade för mig exakt vad han gjort med alla dem han raggat upp.

I rummet bredvid hade två äldre gubbar kontor, de satt i bolagets styrelse. En vår skulle vi åka på konferens till Tallinn. Min chef och de båda gubbarna skröt framför mig hur de brukade köpa prostituerade i Tallin. De berättade gärna vad de brukade göra och vad olika saker kostade.

När jag berättade att jag inte tänkte följa med på nån sån resa ringde min chef full hem till mig på kvällarna och hotade mig att inte säga något till någon. Sen fick jag sparken.

När ingen gör något
En kollega till mig säger upp sig för att en annan kollega konstant går och tar på henne. Hon vågar inte säga något. Vi är senare på Kick off och han drar sin hand längs hela mitt ben när kollegorna tittar på. Ingen av kollegorna gör något. Jag kräver att han ska få en skriftlig varning vilket han sen fick.

***

Bröstfrågan
Mingel på Moderna Muséet utanför jobbet. Jag stöter ihop med en reklamkille som undrar: "Hur är det att ha så där stora bröst?".

***

"Jag skulle posera med en gurka i munnen och mellan brösten"
Jag var i 20-årsåldern och jobbade som receptionist på en av de hetaste byråerna. Vid ett tillfälle skulle jag vara med på en plåtning. Fotografen som vi hade anlitat bad mig att vara med på ett par bilder. Han ville att jag skulle posera med en gurka i munnen och mellan brösten. Det skulle se ut som att jag sög av den. Jag vägrade, sa rakt ut att det kändes sjukt obekvämt, men han fortsatte tjata. Då sa produktionsledaren högt inför alla att jag skulle "skärpa mig" och "inte vara så pryd". Jag stod på mig och vägrade konsekvent, men i efterhand fick jag höra att jag inte var samarbetsvillig.
Det ironiska är att produktionsledaren som kallade mig pryd håller på och pratar om jämställdhet hela tiden. Det är sådan dubbelmoral att hälften kunde vara nog.

***

Hon varnade mig – sedan berättade hon att vd:n våldtagit henne
Vd:n hade jag träffat på bokmässan och när han hörde av sig några veckor senare och erbjöd mig jobb blev jag oerhört glad - men något kändes lite fel. Han hade varit väldigt flirtig och närgången när vi i ett större sällskap ätit middag och druckit vin under bokmässan. Tyvärr fick jag rätt. Redan under första AW:n på mitt nya jobb gjorde han obehagliga närmanden. En kvinnlig kollega tog mig avsides och sa allvarligt att "Undvik att vara i samma rum som honom när du är ensam". Jag förstod att hon delade mina erfarenheter och jag undvek honom allt jag kunde. I samband med ett event strök han sin hand över mitt bröst. Jag blev jättechockad, kände mig oerhört illa till mods. Jag gick sedan till en kollega och berättade vad som hänt, hon sa någonting i stil med att "åh nej, är det din tur nu". Efter detta följde ett stort jämställdhetsarbete då det kom fram att han varit på fler kvinnor på arbetsplatsen och att alla kände sig obekväma med honom. Jämställdhetsarbetet ledde ingenstans och allt fler kvinnor sa upp sig.

Några år senare ringde min vän som varnat mig för att vara ensam i samma rum som vd:n. Hon sade att han hade våldtagit henne, igen, och hon hade nu tagit mod till sig och bestämt sig för att anmäla. Hon undrade om jag kunde berätta om mina upplevelser för polisen, vilket jag såklart kunde göra. När jag berättat allt för polisen frågade de om jag vill göra en anmälan för sexuellt ofredande. Våra anmälningar ledde till en ganska omfattande rättsprocess, med oerhört drivna, fantastiska advokater och åklagare, men han friades.

Men jag har lärt mig detta: det är så himla mycket värt att anmäla vartenda litet tafs. Nån gång kommer den där anmälan vara droppen som får bägaren att rinna över för någon av alla dessa vidriga as som våldtar och tafsar. Jag är övertygad om att vi inte är de enda som råkat ut för honom, (en av hans gamla kollegor har vittnat om att de på fest måste "hålla koll på honom så han inte gör något dumt"). Han är en gränslös man som inte respekterar andras kroppar och integritet. Och jag tänker att om alla han tafsat på (eller våldtagit) sedan anmält hade han kanske blivit fälld.

***

"Du är min lilla slampa"
Mannen som satte stämningen för hur människor behandlar varandra på den här byrån är en av ägarna och arbetar mycket nära den kvinnliga chefen. Jag vill beskriva honom som extremt egocentrerad och manipulativ. Men det visste jag inte när jag med öppna sinnen och höga ambitioner klev in på byrån.

Jag fick snabbt reda på att många av byråns tidigare anställda haft komplicerade relationer med mannen i ledningsgruppen. Han arbetar alltid med en kvinnlig assistent som får lära sig av honom genom att lyda hans minsta vink. De olika assistenterna har haft samma arbetstitel som jag hade när jag jobbade där. Jag får också reda på att min chef och mannen har en sexuell relation, trots att de båda har familjer och partners.

Meningar jag har komma ut ur hans mun är till exempel "Här står byråns snyggaste medarbetare ensamma i ett rum" om mig och en kollega. Ett annat är gången då han tog tag i axlarna på en äldre kvinnlig kollega och framför hela arbetsgruppen sa "Du är min lilla slampa". Eller då han högt och med säker stämma säger att "tjejer med din bakgrund är tillknäppta, men alltid vilda i sängen. De behöver bara sättas igång." Han har också flera gånger påpekat min intelligens, mitt sätt att prata, min bakgrund eller mitt utseende utan att det har med någonting med arbetet att göra.

Eller då han av en ren händelse placerade en bok om porr på det gemensamma arbetsbordet. Så att alla skulle se den när vi jobbade.

I julklapp fick jag en bok om en grupp människor som har sexuella relationer utanför sina äktenskap. Han gjorde det tydligt att han valt ut alla böcker med stor omsorg. En annan kvinnlig kollega fick en bok som skildrar kvinnliga städerskor.

Under flera tillfällen har han och resten av ledningsgruppen glatt berättat om mannens besök på porrklubbar. Hur han bara försvunnit från resten av gruppen utan förklaring, under tjänsteresor. Han har vid flera tillfällen pratat om sitt behov av att få ut energi, syftande till detta.

Mannen är uppbackad av kollegor och ledningsgruppen som ofta ursäktar hans beteende eller skrattar åt hans olämpliga kommentarer. Då han till exempel utan förklaring plockade bort mig från ett projekt förklarade min chef att det va helt naturligt att jag inte längre var med i projektet, som en dag tidigare hade varit mitt. Detta för att den här mannen inte var helt nöjd med mig. Han själv förklarade inte vad jag hade gjort för att plockas ur projektet, utan hänvisade till komplexiteten i uppdraget.

Äckliga män på galor
Jag har inte utsatts för något allvarligt övergrepp, men det finns tusentals exempel på situationer där män har gått över gränsen. Tänker på alla Guldäggsgalor genom åren där gubbar har tagit mig på rumpan. Alla kunder som vi var tvungna att gå ut på middagar med som gärna blev fulla och pratade om att jag hade stora bröst, eller att de ville hångla med mig.

***

Porrfilm i konferensrummet
På en av byråerna som jag jobbade på tidigare i karriären var det okej att se de kvinnliga anställda som ägodelar. Delägarna brydde sig inte ens om att smussla med sina konstanta älskarinneaffärer. De skedde helt öppet, och var man inte med på noterna hamnade man i kylan. Vid ett tillfälle skulle det ses på porrfilm i konferensrummet under en firmafest. En "kul grej" som man garanterat hade blivit stämplad som humorbefriad om man ifrågasatt. Tyvärr var jag för ung och osäker för att sätta ner foten.

Över huvud taget präglas reklambranschen av en tystnadsnorm, man berättar inte om oförätter och fulspel av rädsla för att det ska slå tillbaka på en själv. Hämndaktioner ligger nära till hands och det hotet är alltid närvarande. Vilket naturligtvis inte är en slump. Detta har inte varit bra för byråkulturerna, speciellt inte med tanke på hur sällsynt det är med verkligt kompetenta ledningar på byråer. Hur många har exempelvis sett något som liknar en HR-funktion på en svensk byrå? Inte jag i alla fall.

***

Porrfilmsmejlet
Vd:n på byrån mailar ut en porrfilms-sekvens där en kvinna idkar oralsex mellan skinkorna på en man som slutligen fiser henne i ansiktet. Ingen vågade uttrycka hur illa de tyckte det var. Jag blev extremt chockad och besviken. Det kändes extremt förnedrande att som kvinna på en arbetsplats få denna film mailad till sig där man satt bland en massa män. Men ingen sade något. Det var tydligen en jargong man fick lov att acceptera. För mig är det stor skillnad på vad man kan skicka till sin bästa vän och vad man som vd kan maila ut.

***

Den sexistiske kreatören
Jag var en färsk junior kreatör på en av de stora byråerna och blev skickad till Paris med en äldre manlig kreatör. Redan vid klockan sju på morgonen på planet dit började säga olämpliga kommentarer om att han tyckte mina läppar var så vackra. Sedan fortsatte det beteendet när vi kom fram. Han kom och knackade på mitt hotellrum sent på kvällen innan jag skulle sova och ville komma in. Jag minns att jag ringde hem till min pojkvän och grät för jag visste inte hur jag skulle hantera det. Hans kommentarer och beteende under den här resan gjorde mig otroligt obekväm. Jag kunde inte slappna av när vi skulle jobba ihop för jag var tvungen att vara på min vakt och hela tiden. Inget jag sa eller gjorde skulle på något sätt kunna uppfattas som att jag uppmuntrade hans beteende. Så jag var en sjukt dålig kreatör på den resan.

Hans beteende fortsatte på byråfester och jag har hört att han fortsätter än idag mot juniora kvinnliga kreatörer. Som ny junior kreatör vågade jag inte heller berätta för någon eftersom han var prisbelönt senior kreatör och jag var ny och rädd om mitt jobb.

Min strategi har alltid varit att försöka få det att försvinna, byta ämne, dra sig undan utan att göra en grej av det. Men jag önskar verkligen att jag hade känt att jag var i en position eller på en byrå där jag hade vågat ta upp det utan att vara rädd för att det skulle få konsekvenser för mig.

Men för mig har sexistiska strukturer som är mer tight relaterade till ens jobbmöjligheter alltid varit de värsta. Den här branschen gjorde mig till feminist.

***

Tvångskysst av creative directorn
År 2005 hade jag precis börjat söka jobb som copywriter på byråer i Stockholm. När jag bokat in en mappvisning med en CD på en av byråerna avslutade han vår mailkonversation med att bjuda in mig till deras fredagsöl samma vecka. Det vore "ett bra tillfälle att träffa lite folk”, skrev han vänligt. Jag kände ingen i byråvärlden vid det här laget, men gick såklart dit; ung, rånervös och förhoppningsfull. Nån timme in i fredagsölen tryckte CD:n upp mig mot en vägg och försökte forcera in tungan i min mun. Jag knuffade bort honom och sa nåt lamt i stil med ”Vad gör du? Jag söker ju jobb här”. Han svarade ”Men det är ju mig du ska imponera på.”

Fotnot: Kvinnorna har berättat historierna för Resumés reportrar Thomas Nilsson, Julia Lundin, Fredrik Thambert, Andreas Rågsjö Thorell och Yasmine Winberg som sammanfattat dem. Bilderna i artikeln har inget med händelserna att göra, utan ska ses som illustration.

Yasmine Winberg

Redaktör Resumé Insikt

yasmine.winberg@resume.se

Dela artikeln:


Resumés nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.