Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

Reklam

Modereklam är Emmas baby

Publicerad: 21 oktober 2010, 14:42

I onsdags prisades Sveriges bästa reklamfilmer under Roygalan. För Resumés Tero Marjamäki berättar en av juryledamöterna, Emma Hvengaard, om årets startfält, tiden som regiassistent till Jonas Åkerlund och den märkliga trenden att hon alltid får som mest jobb när hon är höggravid.


Ämnen i artikeln:

Jonas ÅkerlundRoygalan

truefalse

Emma Hvengaard. Foto: Andreas Elgstrand.

Emma Hvengaard bär ett färgglatt träarmband, gröna­ gummistövlar och blå kavaj.

En något oväntad utstyrsel för en som har jobbat med mode i hela sitt liv.

Med andan i halsen – efter att ha sprungit sista biten för att hinna i tid, nöjer hon sig med ett glas vatten när vi slår oss ned.
– När jag hade pluggat klart, säger Emma Hvengaard, var jag säker på att jag ville bli regissör. Men det var inte en klar tanke från allra första början.

Hennes första filmprojekt kammade hon hem Kycklingpriset för nykomna talanger med.

Yrkesmässigt blev det sedan direkt in i hetluften. Som regiassistent till Jonas Åkerlund (regissör som bland annat har arbetat med storheter som Madonna, Roxette och H&M), med lite flytande gränser mellan att regissera själv och regiassistera för honom, fick hon slita hårt, ett slit som senare skulle bära frukt. 
– Jonas Åkerlund var, när det begav sig, inte riktigt etablerad som ett stort namn då, utan han skulle precis slå igenom. Men det var oerhört givande och roligt att jobba för honom. Och jag bär fortfarande många nyttiga råd med mig från honom.

Yrkesmässigt har hon vuxit upp med ena foten i Sverige och den andra i utlandet. Det kreativa har hon minst sagt i blodet, med en mamma som textilkonstnär och en pappa som bildlärare.
– Jag minns när pappa byggde en båt i vardagsrummet och vi hade drejskiva i sovrummet, det var fritt kreativt tänkande och skapande hemma, haha.

Efter jobb med bland annat H&M tillsammans med Gary Oldman på Pettersson Åkerlund bar det av till London.
– Min pojkvän jobbade där, vilket bidrog till att jag drogs dit. Sedan hade jag också lite tur, för när jag flyttade, runt 2000, blev det en rejäl dipp i ­reklambranschen i Sverige och många svenska ­regissörer här fick det tufft.

Som nytt namn på en ny marknad fick hon stor frihet och via London fick hon också jobb i Japan, bland med annat ett reklamprojekt för Tokyo Beauty­ Center, med paret Beckham i huvudrollerna.
– Det var en helt galet intensiv inspelning där vi skulle spela in sex filmer på två dagar, med två timmar på oss om dagen. Det blev jäkligt jäktigt med mycket spring.

Men trots storprojektet med paret Beckham som har närmast kultstatus i Japan, slog hon inte igenom där och blev aldrig ”big in Japan”.
– Nä, tyvärr fick jag inte göra uppföljaren, fast till och med David Beckham har frågat efter mig. I stället fick en fransman göra jobbet. Projektet föll också lite bort i och med att vi inte fick prata med någon press över huvud taget.

Bland de senaste verken som hon har gjort i hemlandet finns varumärken som Marabou Premium och ACO. Innan dess har hon bland annat arbetat för SAS och IKEA. Men med över totalt 50 reklamfilmer i cv:t till trots, har hon ännu inte tävlat i Roy.
– Mina filmer kanske inte är typiska Roygalefilmer. Roy premierar ofta idén och utförandet och nyskapande, de filmer som hamnar utanför är mode­märken och då filmer som är mer stämningsfilmer. Mycket av det jag har gjort är åt ett sådant håll. Filmer som har med mode att göra har en annan uppgift, mode kan tillåtas vara lite friare och mer bygga på känsla, än koncept och idé som har en tvist. Jag tror att det blir lite svårt att ta på och tävla med i reklamfilmssammanhang.

Du satt i juryn i år, hur var startfältet?
– Jag tycker att det fanns ett antal filmer som ligger i ett toppskikt, sedan finns det ett stort glapp till nästa skikt, och det känns, med handen på hjärtat, som att det kanske inte är de mest spännande tiderna­ just nu. Det är många som satsar på mer konkreta säljfilmer än varumärkesbyggande filmer, säger Emma Hvengaard.

Förra året var tre regissörer och tre fotografer ­nominerade till Roy, ingen kvinna.

I år – lika många män, och lika få kvinnor.
– Det är synd, men det går inte heller att bedöma filmerna utifrån om en kvinna eller man har regisserat. Vi i juryn får ju inte heller reda på detta under bedömningsprocessen.

Men känns det ensamt att jobba som kvinnlig regissör, med tanke på att det inte finns så många i branschen?
– Jag tror att det är lika ensamt för alla regissörer, oavsett kön. Och visst, det finns fler män än kvinnor som är regissörer, ja. Men jag vill samtidigt bli bedömd för det jag gör, inte vem jag är, eller vilket kön jag har.

Märker du på något sätt av att kvinnor är en minoritet i din bransch?
– När det handlar om att få uppdrag har det, som jag upplever det, de senaste tio åren gått mot alltmer pitchande, på både gott och ont. Men det sker också en nästintill lobbyverksamhet där man fortfarande får en hel del jobb vid sociala tillfällen eller för att man känner rätt människa.
– Det händer också att vissa får jobb för att man är en ”skön snubbe att hänga med”, den sköna snubben kan man aldrig vara som kvinna. Det blir direkt att man hamnar i annan situation om man är kvinna.

Sedan drygt ett år tillbaka jobbar hon utan representation från ett filmproduktionsbolag och driver den egna firman Emma Hvengaard Produktion.
– Just nu känns det bra att få ha min egen utgångspunkt, när man är på ett bolag blir man förknippad med vad hela det bolaget står för. Nu får jag mer styra själv, och utgå ifrån mig själv.

När gör du långfilm?
– Det längsta jag har gjort är en halvtimmes­dokumentär för H&M vid deras 50-årsjubileum, som senare, i branschpress bland annat hos er, beskrevs som ”tv-kuppen som SVT köpte in”. Men för att svara på din fråga känner jag ingen längtan efter långfilm, utan jag trivs och tycker det är kul att göra reklamfilm.

Vad händer för dig i höst på jobbfronten?
– Det finns en del produktioner på gång, som jag tyvärr inte kan eller får prata närmare om. Sedan så har jag märkt en trend i att antalet jobb jag får går upp och ner med antalet barn. Faktum är att varje gång jag ska ha barn, vilket jag ska i mars nästa år, får jag alltid många jobbförfrågningar. Så jag ser fram emot en hektisk höst och vinter när jag är som mest höggravid.

Hela namnet: Emma Katarina Cecilia Hvengaard (släkten härstammar från ön Hven, därav efternamnet)
Yrke: Regissör
Född: 1971 i Karlstad
Bor: Gamla Enskede
Tjänar: Hemligt (41 085 kronor, tax.ink -09)
Familj: Mannen Patrik Söderstam och barnen Ona, 7 år, och Biba, 4 år. Samt bebis i magen
Favoritreklam: ”Knullträdet” regisserad av Mikael Marcimain är riktigt bra
Dold talang: Duktig på att meka med bilar
Fordon: Volvo V70
Äter gärna: Fisk och vegetariskt
Dricker gärna: Te
Senast lästa bok: Birgitta Stenbergs ”Eldar och is”
Senast sedda film: ”Tootsie”
Förebild: Personer som följer sin magkänsla och sin instinkt
Last: Tittar en hel del på tv
Motto: Jag vill att det ska hända något nytt hela tiden – gör det inte det så hittar jag på något.

Tero Marjamäki

Ämnen i artikeln:

Jonas ÅkerlundRoygalan

Dela artikeln:


Resumés nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.