Protester mot Australien-kampanj

Australiensarna har svårt med sin självbild. Och ännu svårare med vilken bild de ska sälja till utländska turister.
Från början är det Crocodile Dundee/Paul Hogans fel. Efter sina filmsuccéer på 1980-talet fick Hogan profilera några reklamkampanjer för at locka turister till Australien.

Det var den okomplicerade, lantliga stilen med ett ”mustigt” språk som gällde. Alla i Australien uppskattar inte att bli jämförda med krokodiljagande bonnlurkar men turistorganisationen Tourism Australia byggde i mitten av 00-taet vidare på den här traditionen med kampanjen Where the Blody Hell Are You? (“We’ve poured you a beer. We’ve had the camels shampooed. We’ve saved you a spot on the beach. And we’ve got the sharks out of the pool. ... So where the bloody hell are you?”).

Efter två års protester och 180 miljoner australiensiska dollar lades kampanjen ned 2008.

Nu försöker Tourism Australia, med hjälp av DDB Sydney, sig på en ny global kampanj. There's nothing like Australia hade premiär i måndags och bygger på en 90 sekunder lång film där australiensare sjunger från olika kända landmärken i Australien.

Och nu rasar Australien. Åtminstone den del som vill uppfattas som något mer förfinad och civiliserad.

På Mumbrella.com, Australiens svar på Resume.se, fylldes med kommentarer om den nya kampanjen.  Det är vanliga kommentarer som ” This thing hurts my eyes and ears in equal measures.” och ”… the 1970’s called and want their jingle back” till konkreta påpekande att de flesta i filmen sjunger falskt och att det man i filmen kallar en björn är en koala.

Sammanfattningsvis går kritiken ut på att turistreklamen än en gång framställer australiensarna som ett gäng med bogans vilket är en australiensisk version av redecks.

Dagstidningen Sydney Morning Herald följer upp proteserna, med den mustiga runriken What the bloody hell were they thinking?, och låter DDB försvara sin film. Matt Eastwood, creative director på DDB förnekar att man använt ”bogans” utan autentiska australiensare.

Kulturhistorikern Tony Moore säger att filmen är fylld av stereotyper. Vilket inte behöver vara fel.
– Jag tror att det kommer att fungera, säger Moore.