Reklammannen Nils-Erik Lyberg har avlidit

Året var 1970. Som nybliven projektledare på reklambyrån Bates i Helsingborg satt jag och väntade på min blivande chef - en driven kommunikationsstrateg från Eskilstuna vid namn Nils-Erik Lyberg. Han kom, presenterade sig glatt som Nisse och en livslång vänskap var inledd. Nisse blev min förebild, min mentor och ledare under tidiga år i kommunikationsbranschen.

Vår relation utvecklades i alla avseenden genom styrelsearbete och
gemensamma projekt. Under tidigare del av 90-talet var vi kompanjoner i
reklambyrån Strömqvist/Lyberg, som sedermera blev en av beståndsdelarna i utvecklingen av B2B-byrån Hilanders från 1995. Nisse var då en av Sveriges mest etablerade strateger och reklampersonligheter. Från positionen som chef för Sveriges då största reklambyrå Bates, till vd för de framgångsrika Stockholmsbyråerna Lybergs och Stenström & Co.

Han arbetade med många av de ledande varumärkena i Sverige och bidrog i hög utsträckning till deras fortsatta utveckling och framgång. Findus, Marabou, Svenskt Smör och  Audi. Exemplen kan göras oändliga. Han lär inneha branschens rekord med  sina 30 år som projektledare på Bregott. Han är också en av de verkligt få reklambyråledare som prytt omslaget på Veckans Affärer.

Men Nisse var mycket mer än skicklig yrkes- och affärsman. Han var en sann vän. Familjen sattes alltid i främsta rummet. När barnen flyttat
hemifrån sökte sig Nisse och Lena åter till Skåne. Nisse blev "slottsherre"
på Balderup vid Arild. Men kort därefter avled dessvärre Lena. Efter en tid återvände Nisse till Stockholm där han sedan träffade  Karin, en tidigare arbetskamrat och vän. Kärleken till Karin blev en  vändpunkt i livet för Nisse och Karins döttrar blev också en del av den  stora, växande familjen runt honom.

Kärleken till Skåne fanns kvar. En av Mölles vackraste gamla skeppsredarvillor, Villa Afrika, förvärvades. Den gav också namn åt ett  av Nisses många affärsprojekt - en vinagentur. Med samma entusiasm och  engagemang som under åren i reklambranschen kastade han sig in i nya  projekt. Det var alltid lika roligt att träffas och höra om nya  satsningar. En del mer lyckade än andra. Kort efter Möllesejouren blev  Nisse och Karin helsingborgare och vårt umgänge intensifierades igen.

När Nisse ringde mig och berättade att han hade blivit sjuk, var det med
samma sorglösa tonläge som alltid. Det skulle säkert fixa sej. Vi
träffades i augusti för att äta lite kräftor. Nisse var märkt av sin sjukdom. Vi pratade om livet som varit och som väntade. Hoppfullt som
alltid. Ett nytt telefonsamtal för några veckor sedan. Han lät pigg och
glad. Två dygn senare gick han bort i kretsen av sina nära och kära. Det
fixade sej inte. Men livsinställningen, Nisses värme och karisma finns med oss. Det har varit ett privilegium att få vara hans vän i mer än 40 år.