SVT Play-serie skapad med hjälp av sociala medier

Inför resan runt om i Europa uppmanade man folk att tipsa om  inspelningsställen runt om i Europa, erbjuda teamet sovplatser, tipsa om  intressanta personer, ta med dem på hemmafester och sedan skapa musik  tillsammans med huvudpersonerna som även de är musiker.

Skådespelarna fick inte heller se manus innan utan det hela formades  efter de personer de träffade på vägen, och de situationer de fick vara  med om.

Roozbeh Behtaji har skrivit manus till och regisserat "Bastian", vilket är hans första uppdrag efter filmskolan.

Hur kom det sig att du gjorde denna serie?
– Själva historien började jag att skriva redan på manusutbildningen  2004-2005. Just frågor kring identitet ligger mig nära som andra  generationens invandrare. Som svensk från Iran har jag brytning i alla  språk jag pratar, som jag brukar säga!

– Sedan låg manuset i byrålådan i några år och det var först när jag  gick ut regilinjen som jag plockade upp det igen. Jag kämpade i fyra år  för att få ut den, två somrar i  rad trodde jag att jag skulle få spela in utan att det blev så och jag  har sökt om alla pengar flera gånger tillsammans med Götafilm. Men trots  det, med facit i hand var det skönt att det fick ta lite tid.

Var det självklart att det skulle bli en webbserie?
– Från början var det en långfilm, men efter ett tag kom jag på att den  skulle passa bättre som webbserie. Den mesta rörliga bild jag och mina  vänner ser på är på datorn. Man kan ha olika längd på avsnitten och får  större utrymme att testa något nytt. På nätet tar man heller inte upp  någon annans plats och det ger mig en möjlighet att göra det på mitt  sätt.

Vilken är målgruppen?
– Folk som är på väg att bli vuxna. Förut var det väl 15-25 är, men nu är det väl 15-35 år, haha!

Varför valde ni att använda sociala medier för att hitta personer och skapa innehållet?
– Det är en lågbudgetproduktion och i stället för att skicka någon som  ska kolla upp inspelningsplatser och liknande, annonserade vi efter  musiker, inspelningsplatser, boende och allt genom sociala medier. Vi  bodde hemma hos folk, hittade skådespelare och allt på den vägen. Alla  som ville vara med fick vara med var min filosofi.

Hur gick det?
– Det varierade i gensvaret. När man inte har gjort sig ett namn ännu  blir det svårare. Men vi fick tillräckligt många att medverka och vi  spelade in i bland andra Göteborg, Oslo, Warzawa, Berlin, Amsterdam,  Paris och Barcelona.

Var det stor skillnad mellan länderna?
– Man märkte att vissa länder som har varit populära för svenskar att  plugga i eller som många har bott i gjorde att var fler som tipsade.  Warzawa var till exempel svårare då det inte är lika många svenskar där.

Kände du en otrygghet som regissör inför att aldrig veta förhållandena?
– Det var väldigt kul och lekfullt, men också väldigt uppstressande. Att  två dagar innan inte veta att jag har det jag behöver stressade upp en.  Men vi var också extremt flexibla och eftersom vi filmade kronologiskt  kunde vi ändra i manus längs vägen. Som när vi fick punka på bilen, då  skrev vi in det.

– Det gensvar vi fick formade produkten. Hela serien har utvecklats i  sin karaktär på ett organiskt sätt på grund av att låta verkligen komma  in och styra lite. Att nå ut och be om hjälp via sociala medier, så  kunde man inte ha jobbat för 15 år sedan.

Vad hoppas du på för reaktioner?
– Det svårt att svara på då jag inte har gjort någit liknande innan, men  jag är väldigt stolt över den. Jag hoppas att folk hänger med och  kollar på avsnitten från början till slut.