Ursprunget till tvisten, som valsat runt i rättssystemet sedan våren 2002, är en reklamfilm där en servitör med erbjuder restauranggästerna "lite gift på maten". Filmen gjordes av Lowe Brindfors och anmäldes omedelbart av en förening för spannmålsodlare som inte odlar ekologiskt till tingsrätten. SpmO krävde också ett interimistiskt visningsförbud, vilket tingsrätten inte godkände. Filmen gick flitigt i tv under våren 2002.

Den första versionen av "giftfilmen", som den kom att kallas i folkmun, fälldes på grund av en detalj i copytexten, men i övrigt ansåg domstolen att filmen var att betrakta som opinionsbildning, vilket var KF:s linje i domstolen.

Andra enheter som togs upp var hyllkantsskyltar och ett interaktivt spel på webben. Enligt tingsrätten var spelet så grovt att ingen rimligen kan ta det på allvar.

Marknadsdomstolen gör en annan bedömning. Domstolen anser att spelet lyder under marknadsföringslagen eftersom det har tydliga kopplingar till varumärket Änglamark och Coops kundprogram Med mera. Marknadsdomstolen anser också att spelet är misskrediterande mot bönder som inte odlar ekologiskt.

KF förbjuds därför vid vite på 400 000 kronor att använda spelet eller en "liknande framställning" i sin marknadsföring av Änglamark-varumärket.

Men i den andra delen av målet vinner KF över SpmO, som Spannmålsodlarnas organisation heter. SpmO ska fortfarande stå för KF:s rättegångskostnader i tingsrätten på 800 000 kronor.

De klagomål som SpmO hade på butiksmarknadsföringen, dvs hyllkantsskyltar med påståenden om ekologiska effekter av olika brukningsmetoder, lämnar marknadsdomstolen därhän då den varit utformad av Naturskyddsföreningen i samarbete med KF:s dotterbolag KDAB som gjort skyltarna.