Dela sidan:

Resumé har nyligen dragit initiativet #baramänniska för att lyfta frågan om att våga prata om när man mår dåligt.

Socialantropologen Raoul Galli har specialstuderat branschen och bland annat tillbringat ett år på TBWA år 2003.

Hans nedslag i reklambranschen ledde till en avhandling samt boken ”Varumärkens fält. Produktion av erkännande i Stockholms reklamvärld”.
– Min forskning bygger framförallt på året på TBWA, men även på dokumentstudier och besök hos reklamskolor, säger Raoul Galli.

Han valde att använda pseudonymer för personerna på byrån och slogs snart av hur man gör allt för att undvika att befatta sig med allt som andas negativitet.

TBWA hade rejäla framgångsår under året han tillbringade där. Raoul Galli såg tydliga tendenser till hur vissa personer blev överbelastade i takt med framgångarna.
Han tycker ändå att ledningen hade en viss medvetenhet om att vissa körde på för hårt och det fanns även en person i ledningen som tog timeout.

Han fick dock inget riktigt begrepp om hur byrån hanterade det hela rent praktiskt.
– Jag vet egentligen inte om man gjorde så mycket, säger Raoul Galli.

Framgångsåren gick över till motgångsår och byrån föll i stort sett ihop under 2006, enligt Raoul Galli.
– Man får en känsla av att det är svårt att ha långa karriärer i branschen, säger han.

Han anser också att långa karriär hänger ihop med makt över sin egen position och tid och den inkomst som är förenad med detta.

Här menar han att kreatörerna har det ganska kämpigt i förhållande till exempelvis strateger på byrån.
– Marknadsavdelningen hos kunderna befolkas av personer som är ekonomutbildade och då har man också lättare att kommunicera med byråns strateger, som ofta också är ekonomer i botten, säger Raoul Galli.

Han menar att kreatörerna mer betraktas som artister och konstnärer, vilket också avspeglar sig i den makt man besitter och därmed lönekuvertet.

– Reklamvärlden är lite av en miniatyr av hur det ser ut i den övriga världen. Samhällets eliter har ju olika kapital och makt beroende på vilken grupp man tillhör, säger Raoul Galli.

Hur mogen tycker du egentligen att branschen är när det gäller att hantera personal som mår dåligt?
– Jag tycker att man under senare år, inte minst efter att tjejerna har klivit fram lite mer, sett tecken på en lite mjukare kultur. Det är inte cowboys- och skjutjärnsattityd längre, säger Raoul Galli.

I slutet av 1990-talet gick ju många in i väggen och det var höga sjuktal i Sverige. Hur ser du på det som hände?
– Jag kan väl konstatera att frågan om facket var fullständigt borta på byrån och att även andra stödfunktioner lös med sin frånvaro. De anställda hade visserligen en del konsulter och liknande som man anlitade som exempelvis karriärplanerare. En gick till och med till en astrolog, säger Raoul Galli.

Han berättar också att TBWA stängde kontoret två gånger per vecka vid lunchtid för att folk skulle få tid att träna.

Personalen uppmuntrades överhuvudtaget till att göra andra saker för att få nya intryck.
– Det kan ju handla om alltifrån att plantera blommor till att gå i fjällen, men vem som kan göra vad är återigen en penning- och positionsfråga, säger Raoul Galli.

Han konstaterar också att produktionsledare många gånger hade långa dagar och inte alltför sällan arbetade under helger. Den gruppen överbefolkas av kvinnor, enligt Raoul Galli.
– Hos just produktionsledare ser man mycket slitage på människor, säger Raoul Galli.

Resumé har också dragit igång ett nytt initiativ #nofilter, vilket går ut på att berätta hur det verkligen är på sociala medier som Facebook och liknande.

Raoul Galli slås av hur människor lägger ut rena rama säljtexterna om sig själva på Facebook, vilket han också tror påverkar reklambranschen.
– Jag tror att det här gör det allt svårare för branschen att hävda sin kompetens och därför blir strategifrågan allt viktigare för byråerna, säger Raoul Galli.

Varför är det så fult att prata om att man mår dåligt?
– Det fanns en person på TBWA som hamnade i onåd och till slut fick sparken. Han anförtrodde sig till mig och jag hamnade i situationen om jag skulle umgås med en skadeskjuten människa eller grabbarna som är inne. Här väljer de flesta det senare alternativet.

Det är med andra lite Darwins lag över det hela med den starkes rätt?
– Jo, även många djur överger ju någon som är skadad, säger Raoul Galli.



Dela sidan: