Dela sidan:

Rebecca Stella Simonsson – uppvuxen i byn Viskafors utanför Borås och stockholmsbo sedan åtta år – har efter perioden som popartist, extraknäcket som ”glamourmodell” och det tidigare jobbet som nattklubbschef på Stureplan seglat upp som en ny stor stjärna på den svenska modebloggshimlen.

Hon har en välbesökt blogg på Expressen.se, en podcast med Isabel Adrian och egna klädkollektioner på Nelly.com.

Även tv-bolagen har fått upp ögonen för Rebecca Stella. Det började med att hon gjorde en webb-tv-serie, sedan blev det programledarjobb för TV3:s Project Runway Eftersnack. Senare den här månaden är det dags för henne att leda programmet Studio Paradise – livesändningar på nätet för Paradise Hotel i TV6.

– De frågade och jag tackade ja, ha ha, svårare än så var det inte. Det ska bli svinkul.

Genom att läsa om och titta på det hon lägger ut som sig själv blir man inte särskilt klok på vem människan är som döljer sig bakom den välslipade ytan. Bloggen och podden är rätt opersonliga, och belackare har kallat innehållet för tomt och meningslöst. Det är är kritik som många inom Rebecca Stellas genre får utstå.

– Vet du vad, jag klandrar inte dom som tycker så. Det är en tom och innehållslös blogg för dom som inte har det intresset. Det är inte svårare än så. Jag skriver om kläder och dom som inte är modeintresserade har inget där att göra. Det är ingen jävel som tvingar dem att gå in på min blogg. Jag tappar hoppet om folk som inte förstår vad det handlar om.

– Jag får de reaktioner som jag alltid fått. Både folk som tycker att jag är en dålig förebild – folk är himla tuffa när de sitter bakom en dataskärm – och folk som verkligen uppskattar det jag gör. Men man väljer ju ändå att blogga och då måste man också kunna ta kritik.

I sina kanaler kan hon tyckas tuff och hård. Hon ler sällan på sina bilder, hon lägger på en professionell min som är kutym i modevärlden.

Före intervjun ringer Resumé upp hennes nära vän, kändisfrisören som hon går till – Marwan "Marre" Hitti, tidigare vinnare av Paradise Hotel – för att få ett hum om människan Rebecca Stella. Han ger en helt annan bild.

– Hon är en väldigt sprallig, varm och glad tjej som har väldigt nära till skratt. Hon är min bästa vän och hon är den mest drivna person jag har träffat, säger han.

När Resumé träffar Rebecca Stella – Stella är hennes mellannamn – visar det sig också att beskrivningen tycks stämma. Hon är avslappnad, skrattar ofta och är väldigt trevlig. Intervjun äger rum på lyxhotellet Nobis vid Norrmalmstorg i Stockholm, i samband med pressträffen för hennes nya klädkollektion för Nelly.com.

– Sa "Marre" så om mig, vad glad jag blir, vad gulligt sagt av honom!

Varifrån kommer din drivkraft?
– Jag har ju alltid förstått att man måste jobba på om man vill komma någonstans, men alltså, man drivs ju också av att det man gör går bra och uppskattas, och då vill man bara göra mer. Jag är van vid att jobba mycket, det har jag alltid gjort så det är ingen stor grej för mig. Jag tycker bara att det är kul att som nu och äntligen få prata om det som jag hållit på med ett tag, den här nya kollektionen.

Hur ser du på dig själv som person?

– Jag vet vad jag vill och är inte rädd för att säga det heller. Jag träffade min gamla lärare när jag spelade in min webb-tv-serie för några år sedan och hon sa ”Rebecca har alltid vetat vad hon vill och är inte rädd för att framföra det”, så jag antar att det alltid har funnits där. Jag är inte känslig för kritik från läsare och tittare generellt, men jag skulle bli väldigt känslig för kritik från någon som står mig nära. Det är en helt annan grej för mig. Jag har lärt mig att skilja på det i den här branschen, annars skulle man inte palla det.

Jag läste en intervju med dig där du berömde din vän, skådespelaren Fares Fares, och sa att ni ”syrianer måste hålla ihop”.

– Ja, ha ha, min pappa är syrian från Libanon och min mamma är grekinna, och jag och Fares skämtar alltid och säger att "nu håller vi ihop för vi båra är syrianer, det går bra för oss och vi ska minsann visa att syrianer också kan". Men det är mer på skämt, men man måste ju få vara lite patriotisk ibland.

Hur viktigt är yta för dig?

– Lika viktigt som djupet – jag älskar båda delarna. Men jag ska inte sticka under stol med att min karriär handlar om yta. Men det betyder ju inte att jag inte kan få fram saker och ting som jag står för som inte bara handlar om smink och kläder. Genom kläder och smink får jag min röst hörd och då kan jag få ut budskap via det.

Känner du att du bidrar till utseendehetsen?

– Visst, jag bidrar väl lite jag med. Med tanke på att vissa bilder är så fixade som dom kan bli.

Hur tycker du att du är som förebild för unga tjejer?

– Jag har så himla svårt att ta ordet förebild och lägga det på tungan. Och jag är väldigt försiktig med att göra det också, för jag gör en miljard grejer som inte anses vara bra för unga tjejer och killar. Jag röker, jag dricker och jag är ute och festar till morgonen, och allt vad det kan vara. Jag är väl inte så ansvarsfull alla gånger.

– Men däremot – något jag alltid försöker kommunicera ut i allt jag gör är att tjejer ska tro på sig själva och göra vad fan dom vill och inte låta någon ställa sig i vägen för dem, utan bara köra. Blir det fel är det bara att köra vidare.

Via sina kläder sänder hon ut små budskap som ska peppa unga tjejer.

– I min förra kollektion namngav jag kläderna efter mina tjejkompisar som jag tycker är drivna och duktiga. Jag hade Marie Serneholt-shorts, till exempel. Löjligt, men gulligt och ändå lite härligt, tycker jag. Och den här nya kollektionen så heter alla plagg ord som who, they och will, och de orden bildar sen en mening som är mitt lilla budskap till unga tjejer, främst. Jag försöker göra små roliga grejer som ger en extra kick.

Hur tänker du kring ditt varumärke?

– Jag tycker att det är så intressant när folk, vissa artister till exempel lämnar sitt skivbolag för att de känner att de sågs som en produkt för dom är minsann människor, och så vidare. Men lite av det jag gör handlar ju om att mitt varumärke är min produkt. Och det är Rebecca Stella som jag säljer, oavsett vad det är jag gör. Och jag tycker inte att man ska vara rädd för att säga det, eller för att göra det. Jag säljer mina kläder som präglar mig, som präglar Rebecca Stella, och gör musik som präglar mig, och väljer att göra de tv-program som är intressanta för mig. Det är det min grej är. Sen försöker jag göra det så bra som möjligt.

Vad står varumärket Rebecca Stella för?

– Det står för girl power. Jag hoppas att när folk tänker på Rebecca Stella Simonsson så tänker de på en stark tjej, med egna åsikter som gör vad hon vill och som försöker få unga att hoppa på det tåget.

Hur noga med att försöka kontrollera hur du själv framställs? Jag läste någonstans att man inte får ta bilder på dig utan att du bara vill ha dina egna.

– Jag är väldigt noga, men just det där med bilderna stämmer inte. Det låter ju som att jag är värsta superdivan. Det jag tror att du har läst är från en intervju som jag gjorde för modemagasinet Daisy Beauty – en omslagsgrej. Där skrev dom att jag var den första personen som fått pryda deras omslag som har bett om att få godkänna deras bilder. Så det är inte en större grej än så.

– Men jag vill ha hundra procent kontroll. Jag har ju ingen som jobbar med allt sånt för mig. Så för mig blir det ju extremt viktigt att skydda mig själv, eftersom det är mitt egna varumärke som jag jobbar med. Så jag kontrollerar allt innan det publiceras och jag tycker inte att det är så jäkla konstigt – det skulle vilken smart människa som helst göra. Det är ju mitt arbete, det är min konst, det är det jag gör. Om inte jag ska godkänna grejerna innan har jag ju ingen koll, då kan det ju bli hur som helst.

Får du hjälp med pr och varumärkesbyggande?

– Nej, jag har haft lite hjälp till och från beroende på vad jag gör för projekt. Men jag sköter det mest själv, men gör jag till exempel tv-program så är det ju någon som sköter pressfrågor där. Men när det gäller varumärket har jag skött det mesta själv.

Med anledning av ditt varumärkestänk, du har även ett förflutet som glamourmodell, eller utvikningstjej som det också brukar heta. Är det något du ångrar eller känns det okej?

– Jag är väldigt fine med det. Det är en del av mig, och något som tagit mig dit jag är idag. Och så hade jag jävligt kul.

Resumé körde tidigare i höstas kampanjen #nofilterweek som en motpol mot alla perfekta bilder som folk lägger ut i sociala medier.

Skulle du kunna ha ”verkliga”, oglamorösa bilder från den osminkade vardagen på dig själv i bloggen?

– Ja, jag lägger ofta upp osminkade bilder. Det är ingen grej för mig.

Känner du inte ibland att det kan bli en konflikt mellan varumärket Rebecca Stella och dig som person?
– Nej, jag gör bara grejer som ligger mig varmt om hjärtat och som jag själv tycker är kul, och tycker jag att det skulle bli fel så gör jag väl inte det då. Det klart att man testar på grejer och kommer på "shit, det där var inget för mig", men man kan ju inte göra mer än att bara ställa sig upp och gå vidare.

– Jag ser inte saker och ting som en så stor grej – jag tar mig inte själv på så stort allvar.

Har du haft en medveten strategi för att nå dina mål?

– Nej, jag tror att min styrka ligger i att jag vet hur jag ska få folk att snacka om saker och ting, och hur jag ska få ut grejer på bästa sätt. Jag borde kanske jobba med pr, men jag tycker inte att det är så himla kul så jag sätter det på mig själv i stället.

Rebecca Stella är en profilerad bloggare på Expressen. Kvällstidningen sköter annonsörerna och ger henne en bra slant.

Kan du leva enbart på bloggen?

– Ja, jag skulle kunna leva på bloggen, men jag vill inte det. Jag vill ha ganska mycket mer, men min blogg är väldigt stor och det är väldigt kul.

Varför hamnade din blogg hos Expressen?

– Det började med att jag skulle göra podden för dem och dom undrade om jag ville blogga också. Då kände jag att jag hade varit på Stureplan.se i så många år och jag hade någonstans tagit mig därifrån, med mitt tänk och hur jag levde – jag gick inte ut så mycket längre. Och jag var inte så mycket Stureplan längre överhuvudtaget. Så för mig kändes det som ett naturligt steg att lämna Stureplan, och när jag fick erbjudandet från Expressen kände jag ”varför inte?”. det är ju en av landets största tidningar.

Många modebloggare har kritiserats för att göra smygreklam i sina inlägg. Hur gör du i din blogg?

– Jag skriver bara om det jag gillar. Jag skulle aldrig skriva om något som jag tycker är sådär. Mina tips är från mig. Jag känner mig lika töntig varje gång jag tipsar om något, men det är det som folk vill ha. Folk frågar mig om vilken foundation som är bäst eller vad det är för trender som gäller, och det vorde dumt att inte ge det de vill ha. Men det är mina åsikter – hundra procent.

Är du sponsrad?

– Både och.

Hur då?

– Det klart att varumärken vill att jag ska ha på mig deras kläder, men det är så det funkar, det är ju på det sättet de får ut sina kläder. Jag får mycket erbjudanden, men nu försöker jag göra mer kampanj-jobb. Om ett varumärke vill synas med mig gör vi en större grej av det, en plan och en plåtning.

I den här tuffa och kanske lite kalla branschen, är det svårt att veta vilka som är dina riktiga vänner?

– Det var jäkligt jobbigt i början när jag jobbade som nattklubbschef. Vissa hade ju aldrig snackat med mig om jag inte hade haft den positionen. Jag var inte så himla ball då, jag var en tjej från Borås. Men nu kan jag spelet mer än någon annan, och jag väldigt selektiv med vem som får komma mig nära. Jag har kanske varit för hård med det och jag försöker mjukna upp lite i alla fall. Gränsen blir ganska märklig och lite läskig, man vill inte stänga in sig för mycket heller.

Rebecca Stella säger att hon inte är ute i nattklubbsvimlet lika ofta längre.

Rebecca Stella lägger även ofta ut träningsbilder på bloggen, som denna.

– Nej, jag festar inte lika mycket längre. Alltså, jag vet inte vad som har hänt med mig helt ärligt. Helt plötsligt är man 28 bast och tycker att det är härligare ett dricka en green juice än att gå ut och dricka drinkar, men jag antar att jag är inne i en period. Jag tycker bara att det är härligare just nu att träna och må bra och äta rätt och sånt där tråkigt. Men visst är det kul att gå ut också.

Flera svenska modebloggare har testat en karriär utomlands, exempelvis Elin Kling, och Sofi Fahrman har sin bas i New York. Har du några liknande planer?

– För mig ser det ut så att jag jobbar några månader, typ dygnet runt. Men det gör också att jag kan ta några månader off och åka till USA och hänga med mina kompisar där och ta det lugnt. Och det trivs jag bra med just nu. Sedan vet man ju aldrig vad som händer i framtiden, men jag älskar verkligen Stockholm.

Fotnot: Bilden i mitten av texten är en pressbild tagen av Johannes Helje.



Dela sidan: