Dela sidan:

I dag är Erik Hörnfeldt presschef på mobiloperatören 3. Tidigare har han drivit IT-konsultbolag, varit informationschef på internetkonsulten Icon Medialab och var med underuppbyggnaden av Postens, och Sveriges första stora, internetprojekt Torget.

Men det var som redaktör och reporter på Expressens Pop-sida i slutet av 1970-talet som Erik Hörnfeldt kom in i kvällspressen. Under 1980-talet jobbade han som redaktör och med bilagor. Expressen stod på toppen och uppfattningen bland journalisterna var att de jobbade på en ointaglig medieborg.

– Under 1980-talet var Expressen bäst i världen på att göra Expressen. Men så fort man skulle göra något utanför ramarna gick det sämre.

– På papperstidning har man sällan framförhållning i sitt arbete. De viktiga på en redaktion är att göra nästa tidning. Och hotet från andra medier var inte stort. Tv var inte längre ett hot utan man hade i stället anpassa sig, börjat skriva om tv och fått ännu fler läsare. Det fanns inget behov att jobba närmare eller samarbeta med tv.

Pelle Wendel (legendarisk politisk reporter på Expressen, red anm) var den ende som ville att vi skulle samarbeta med kommersiell tv. Alla andra ville fånga Palmes mördare.

Framgångarna byggde upp självsäkerheten till problematiska nivåer. Eftersom framgångarna var monumentala fanns det ingen anledning att bekymra sig om framtiden. Framtidsfrågor fick därför låg prioritet.

– Det blev ofta projekt för misslyckade chefer eller utarbetade redigerare.

Därmed inte sagt att man var blind för tekniska förändringar. Det fanns redan under tidigt 1990-talet insikt om att digitala medier skulle få stor betydelse. Men ingen visste på vilket sätt.

– Var det uppringda BBS:er eller interaktiv kabel-tv? Den akademiska tekniken internet var mer något som kom in lite från vänster.

– Runt 1993 fanns det en övertygelse om att digitala medier var framtiden. Men vad innebar digitala medier då: var det uppringda BBS:er eller interaktiv kabel-tv?

– Den akademiska tekniken internet var mer något som kom in lite från vänster.

Vid det laget hade Erik Hörnfeldt lämnat kvällstidningen för att bli redaktör på magasinet Z som i slutet blev z.mag@zine, en svensk variant av amerikanska Wired.

På Expressen satsade man på BBS:en Stingnet riktad mot den yngre publiken och det dröjde ganska länge innan Expressen fanns på internet. Samma sak med grannen Dagens Nyheter. När man väl satte igång blev de digitala projekten gigantiska.

– Media kan sällan teknik och därför blir tekniska projekt ofta för dyra, för stora och för konsultberoende.

– DN tog fram sitt eget publiceringssystem som blev väldigt bra men det kostade.

– Bonniers har en tendens att bygga projekt av Sovjetiska format.

På annonssidan gick det inte mycket bättre. Annonssäljarna hade fokus på att sälja hel- och halvsidor medan eftertextannonser var ointressant.

Det gick bättre för Aftonbladet. Där såg man mer till vilka affärer som gick att göra med det digitala mediet. En förklaring är att en annorlunda struktur på produktionen.

– Jag tror det har att göra med att på Aftonbadet förstod man affären lättare eftersom redaktion och marknads satt tillsammans och arbetade. På Expressen var redaktion och marknad helt avskilda.

Generellt tycker Erik Hörnfeldt att tidningarna inte gjort bort sig i sina digitala satsningar. Inte jämfört med många andra länder. Men i dag är det Aftonbladet som tagit position som den ledande nyhetssajten och det är ledaren som tar hem affären.

För nya aktörer gäller det att hitta en egen unik position. Och det finns flera exempel på som lyckats dra en stor publik.

Kenza funkar. Och utan att på något sätt dela grundvärderingar kan man konstatera att Avpixlat har, precis som Aftonbladet Kultur, hittat sin plats i det mediala landskapet. Men Avpixlats problem är att man inte kan sälja några annonser.



Dela sidan: