Dela sidan:

Mest läst på Resumé under tisdagen var artikeln där Sydsvenskans Andreas Ekström sade "Brinn, motherfuckers" angående Mia Skäringers debattartikel. Samma morgon twittrade Calle Schulman: "Älskar inte när pr-byråer vill att man ska göra gratisgrejer för 'välgörenhet när de själva - utan att säga det - får betalt". Förra veckan twittrade Metros Kristoffer Rengfors: "Flash: Påläst trevlig och proffsig PR-människa ringde upp redaktionen".

Det är steg bakåt. Steg som jag tillsammans med Sveriges kommunikationsstudenter inte varit med att ta, men som vi likväl kommer att behöva kämpa för att kompensera i morgon. I varje samtal med nyfiken släkt och mindre nyfikna journalister.

Nu har jag inte varit med så värst länge men jag lever ju i civilisationen och möts allt som oftast av att de flesta inte vet vad det jag studerar – strategisk kommunikation och PR ­– innebär. Däremot tror de flesta att det handlar om att bluffa, dölja sanningen och trakassera journalister (jag är även f.d. journaliststudent, så jag har säkra källor på det sistnämnda). Ovan uttalanden, höstens debatter om PR-bluffar, samt tidigare års avhandlingar om PR-konsulters låga förtroende bevisar att det är allmänna uppfattningar.

Detta är ett problem som jag inte behöver förklara och jag kommer att presentera en lösning som inte är ny – men som student utnyttjar jag härmed min möjlighet att vara naiv och hoppfull. Det behövs ju uppenbarligen upprepas.

Att vi studenter kommer att bidra till stora steg framåt tvivlar jag inte på. Under året som student har jag träffat fantastiska föreläsare från branschen varav många pratat med oss om ansvar och respekt för såväl allmänheten som mediabranschen. Jag stöter ofta på kampanjer som med hjälp av kommunikation bidrar till en bättre värld. Jag ser dagligen studenter ifrågasätta branschen med viljan att förändra, förnya och förbättra. Det är en stor del av vår utbildning.

Men som sagt
: för varje steg bakåt krävs ännu fler framåt. Det blir ett stort antal i denna takt. Är de som tas och kommer att tas tillräckliga för att kompensera för stegen bakåt? Oavsett är det uppenbarligen dags att på individnivå och i större utsträckning än idag omsorgsfullt börja tänka på, och agera för, att undvika dem.

Lösningarna
, i plural, ligger i allas ansvar. Ett långsiktigt ansvar som bör tas i varje handling och kampanj. Idag, helst nu, av de som befinner sig i branschen. I morgon av oss studenter.

Så för branschen skull
, och för oss studenters skull, sänder jag ut en hoppfull vädjan och uppmaning att vi alla funderar flera vändor (uppenbarligen behövs fler än idag) innan vi gör något som kan skada branschens rykte.

För just den idén kan säkerligen inte vara den enda. Jag vet ju vad ni kan. Men viktigast av allt vet jag vad jag kan, nämligen att lova att göra detsamma när det är dags för relationer med allmänheten. Jag tror nog att alla vill kunna vara stolta över sin bransch. Låt oss hjälpas åt med det.


Sofia Österlöf, Student Strategisk kommunikation & PR, Berghs School of Communication



Dela sidan: