Dela sidan:

Tony Flygare, med 30 pojk- och juniorlandskamper, ansågs som mer lovande än sin barndomsvän, jämnårige Zlatan Ibrahimovic. Båda spelade i Malmö FF. Men en sumpad straff från Flygare skickade ur MFF ur allsvenskan och banade i stället väg för Zlatan.

Tony Flygare petades, hamnade ute i kylan och repade sig riktigt aldrig – karriären gick i kras. Han blev djupt deprimerad, hamnade i spelmissbruk och bor fortfarande kvar i barndomskvarteren där han växte upp med Zlatan som sin bäste kompis. Detta medan Zlatan haft en sagolik karriär.

I helgens släpps Tony Flygares biografi, med titeln ”En gång var jag större än Zlatan”. Det är en av Norstedts största satsningar i år – och medieintresset är stort.

I går gästade Flygare SVT:s Skavlan, och kvällstidningarnas sportsidor fylls av material från boken som har unika bilder på dödspolarna Flygare och Zlatan från uppväxten.

Även internationella medier har rapporterat om boken vars Hollywood-liknande story anses ha en större sprängkraft än David Lagercrantz Zlatan-bok.

Boken är skriven av Daniel Nilsson-Padilla – lika gammal som Zlatan och Tony Flygare – med ett förflutet på Resumé, Expressen, lokaltidningar och SVT:s Rapport.

Till skillnad från Zlatan-författaren David Lagercrantz, som haft det väl förspänt, har Daniel Nilsson-Padilla aldrig fått något gratis.

– Nej, jag har kämpat så in i helvete. Det är på samma sätt som Zlatan beskriver det i sin bok – när du har ett invandrarnamn då får du jobba tio gånger hårdare och vara tio gånger bättre för att få chansen.

Han har tagit sig fram via korta vikariat i branschen – och nu står han inför sitt genombrott.

– Farsan flydde på 1970-talet från diktaturen i Chile och träffade min mamma som är från Sverige. Det tuffa som farsan gick igenom har speglat av sig på alla oss i familjen. Att växa upp i Rättvik där det inte finns så många invandrare – vi kände oss alltid annorlunda. Det blir också drivkraften för mig, som när när jag tog mig ner till Malmö och gjorde research ett år innan jag träffade Tony. Jag känner igen mig i de här killarna, Tony och Zlatan – att ha föräldrar från ett annat land, det andra sättet att tänka och prata, och hela den biten.

Efter en praktikperiod på Resumé 2010 bestämde han sig för att satsa på journalistiken. Han drivs hårt av starka värderingar.

– Med den bakgrund som jag har förstår man att man inte ta demokratin för givet. Man måste hela tiden bevaka demokratin. Vi har haft det bra i Sverige. Det är viktigt att komma ihåg att det grundläggande för journalistiken är att försvara demokratin. Det är därför jag brinner så mycket för journalistiken.

Hur gick det till när du sökte upp Tony Flygare?

– Jag kom ner som ett blankt blad till Malmö. Jag intervjuade deras klassföreståndare, klubben Malmö FF och flera olika personer runt Zlatan och Tony. Det fanns så mycket att berätta. Det gjorde att jag fortsatte. Men en person som var omöjlig att få tag på var just Tony Flygare. Det skulle krävas att hans bank bröt banksekretessen för att jag skulle få kontakt med honom.

– Jag ringde upp honom och vi stämde träff på ett kafé. Vi satt i en timme och snackade. Det var en speciell kemi. Det är svårt att beskriva, men vissa människor klickar man med. Vi kände igen oss i varandra. Jag fick hans förtroende och vi kom överens om att göra den här boken.

Kort därefter tog Daniel Nilsson-Padilla kontakt med Per Faustino, förläggare på Norstedts som hade jobbat med Patrik Sjöberg-boken. En vecka senare satt Daniel Nilsson-Padilla och Tony Flygare på Norstedts och skrev på kontraktet.

– Komplexiteten i att skriva den här boken har varit stor. Tony var i ett djupt trauma när jag träffade honom, efter allt han gått igenom. Han kom upp till Stockholm och bodde hos mig. Vi gick och la oss och sov, och när jag vaknade upp på morgonen var han borta, han hade dragit. Han var inte redo just då.

I stället åkte Daniel Nilsson-Padilla ner till Malmö och bodde hemma hos Tony Flygare i flera veckor.

– Vi kämpade tillsammans. Första tiden handlade om att vara en medmänniska. Ibland grät han och ibland grät jag. Det var så jäkla starkt. Han berättade helt öppet och kämpade, men ibland blev det alldeles för känslosamt.

– Tony gav mig en cykel. Han och Zlatan cyklade överallt som barn. Vi cyklade runt och tittade på alla platser där Tony och Zlatan lade alla tusentals timmar på spontanfotboll och inövning av fotbollskonster. Han visade var de tränat fotbollsscirkusnummer i vattnet vid Ribersborg, var de snodde avlagda fotbollsskor, var de gick hem från krogen och trixade med ölburkar och allt det där.

I takt med att Tony Flygare fick berätta sin historia läkte såren mer och mer. Det blev som en lyckosam terapi.

– Vi har haft kontakt varje dag i ett och ett halvt år. Och han har låtit gladare och gladare. Boken blev hans räddning, det är häftigt att vara med och uppleva det.


Daniel Nilsson-Padilla och Tony Flygare. Foto: Norstedts

Förstärktes hans depression av att det gick så bra för Zlatan?

– Han har aldrig missunnat Zlatan något, tvärtom. Jag vet att det största traumat var att bli utfryst från MFF. Han har ett himmelsblått hjärta. Att som 18-åring kliva fram och ta en straff som ingen annan i laget vågade och sedan utses till syndabock, det var grymt.

– Många av ungdomsledarna har i efterhand tagit åt sig äran för Zlatans framgångar, men de gjorde inte ett skit för honom eller Tony. Det var mer: "Vem släppte in den där blatten". På den tiden klarade inte MFF att hantera två "invandrare". Och den stora stjärnan som byggde Zlatan var Tony Flygare, som sedan förpassades bort.

Tony Flygare och Zlatan var som bröder, och Tony Flygares okända gamla bilder på dem båda, upphittade på en vind under arbetet med boken, finns med i biografin. 

– Zlatan firade jularna hos Tony, åt hos Tony, åkte med på sommarsemetrarna med Tonys familj. Zlatan ville vara som Tony och sög åt sig kunskap av honom. De triggade varandra. Om både de här grabbarna hade fått chansen hade de kunnat spela tillsammans i landslaget.

Intresset för boken är bland det största som setts i faktagenren på svensk nivå.

– Det har skrivits spaltmeter på spaltmeter. Inte bara svensk, men även utländsk media. Det är kul, för vi vill att så många som möjligt ska läsa – om vi fångar upp nya läsare som normalt inte läser böcker, precis som Zlatan-boken gjorde, är vi jätteglada.

Har du haft någon kontakt med David Lagercrantz, förresten?

– Jag har varit hembjuden till honom, och han har även skickat lyckönskningar på mejl och skrivit att han håller tummarna för boken.

Hur rik blir du på det här?

– Det är inte det som det här handlar om. Tony har fått berätta sin berättelse och har läkt under den här processen, det är den största vinsten. Pengar tänker vi inte på. Under den här processen har Tony tagit sig tillbaka till samhället och fått jobb, det är fantastiskt.

Varför har inte Tony och Zlatan kontakt med varandra längre?

– Det är som det kan bli mellan barndomsvänner när de blir vuxna. De lever i olika världar. Zlatan är nästan världens bästa fotbollspelare, och Tony lever kvar i ungdomskvarteren och är nu resurslärare.

Vad tror du att Zlatan kommer att säga om boken?

– Jag tror att Zlatan kommer att gilla boken, det blir nog ett klassiskt Zlatan-leende. Boken ger en ny dimension till myten och berättelsen om Zlatan. Tony tillägnar Zlatan boken. Det är ingen skandalbiografi utan en mycket kärleksfull bok som också speglar det nya mångkulturella svenska samhället.

FAKTA

Namn: Daniel Nilsson-Padilla
Ålder: 33
Uppvuxen: Rättvik
Bor: Stockholm
Familj: Mamma Christina, skolkurator, pappa Eduardo, ekonom, och systern Anna, dokumentärfilmare.
Yrke: Journalist och författare.
Utbildning och karriär: Södra Vätterbygdens Folkhögskola, journalistlinjen, Resumé, Expressen, SvD, Jönköpings-Posten, Dalarnas Tidningar och SVT:s Rapport, och bokkontrakt hos Norstedts.
Medievanor: Aftonbladet, Resumé, Expo och SVT:s nyhetssändningar.
Kuriosa: ATP-coach åt svenske tennisspelaren Andreas Siljeström.
Aktuell:
Med boken "En gång var jag större än Zlatan" (Norstedts).



Dela sidan: