Dela sidan:

En ren slump. Så beskriver Renée Nyberg sitt intåg i programledarkarriären. År 1992 drev hon en liten butik på söder där hon sålde antikviteter. Då hade hon aldrig varit närmare en programledarroll än att leda en femkamp och hålla tal på fester.

Så fick en av Renées vänner ett jobb som producent på TV4. Han såg en programledare i henne och tjatade om att hon skulle gå på casting.

Det ville inte Renée. Till slut ringde Tomas Alfredson och bad henne komma på en programledartest. Hon gick dit och fick leda "Tur i kärlek".

– Jag kunde verkligen inte att se det som ett jobb. För mig var det en lek. Branschen var ung då, och varje sändning blev som en pilot, säger hon.

Renée fick förmånen att gå bredvid duktiga journalister och producenter och på det sättet lära sig yrket från grunden.

– Sen fick jag leda familjeunderhållningen "Stora famnen". Först då kände jag verkligen att det var på riktigt.

Sen började du på TV3 1996. Varför gick du över?
– Jag tyckte att det saknades en underhållande talkshow som lockade en yngre publik. Då fanns bara talkshows med allvarliga ämnen för en äldre publik. Jag presenterade min idé för TV4, men fick inget gehör. Efter det blev jag rekryterad av Casten Almqvist som då var vd på TV3 och fick talkshowen Renée, som blev väldigt omtyckt. Sedan stannade jag.

Och nu börjar du på TV4 igen. Hur känns det?
– Det känns jävligt roligt och finns alltid en härlig känsla i förväntan. Dagen före julafton är alltid mer spännande än själva julafton. Men det är en ny plattform som kan ge mig ny energi.

Renée har tidigare fått erbjudanden om kanalbyten. Erbjudanden hon övervägt men aldrig gjort slag i. Förrän nu. När tiden känns helt rätt.

– Att få komma till Sveriges största kommersiella tv-kanal är lockande, det kan jag inte sticka under stol med. De är extremt skickliga beställare och genom min man har jag förstått att det är en trevlig arbetsplats med stor gemenskap. I och med att TV4 har en egen nyhetsbevakning ökar också möjligheterna. Det innebär nya utmaningar för mig.

Men under karriärens gång har du ju lett väldigt stora program. Vad är egentligen en utmaning för dig?
– Min uppgift är att locka tv-tittare samtidigt som vi ska göra bra kvalitetsprogram. Därför blir varenda produktion en utmaning – oavsett vilken plattform man använder.

Hur blir det att jobba på samma kanal som din man, David Hellenius?
– Vi har tidigare jobbat tillsammans på produktionsbolagen och stött på varandra i korridorerna genom åren. På det viset blir det ingen skillnad. Men nu kan vi hjälpa och stötta varandra på ett annat sätt. Rent redaktionellt kan jag jobba för honom och han för mig.

Renée understryker fördelen med att vara tillsammans med någon som förstår sig på hennes arbete. Hur det är att ständigt bli bedömd, arbeta skeva tider och ibland helt gå upp i en produktion.

– Det hade varit mycket svårare om jag varit ihop med en lastbilschaufför eller en ekonom. David är en av de mest begåvade kreatörerna jag mött i mitt liv.

På vilket sätt?
– Jag har lärt mig mycket från honom och hans extrema förmåga att bara kunna köra. Jag måste veta och läsa på mer än så. Jag kan inte bara leverera.

Kan du inte?
– Jo, men det gäller att våga lita på det. Där har min man inspirerat mig. Jag är strukturerad på jobbet, men oerhört slarvig hemma. Tidigare har jag velat ha en planerad inledningspåa i mina program för att släppa nervositeten. Men man måste fånga publiken på en minut. Med en lång och texttung inledning finns det risk för att hela programmet sen blir stappligt.

– Jag fick ge råd till Carolina Klüft inför att hon skulle leda OS. Hon hade ägnat lika lång tid till att förbereda programledarskapet som när hon skulle vara med och tävla. Henne gav jag tipset att tänka kort, för att kunna koncentrera sig på det viktigaste, nämligen närvaro i stunden.

Många skulle säga att du är en
 av Sveriges främsta programledare. Varför tror du själv att du blivit populär?
– Det är svårt att svara på. Jag har verkligen inte suttit och tänkt ut min programledarstil. Istället har jag alltid tänkt att jag vill ha gästen i fokus. Det kanske är möjligt att det är därför i så fall. Många program är profilstyrda, och att de man möter kommer sekundärt. Men den typen av tv är helt främmande för mig. Jag tänker att vem fan ska bry sig om mig?

Hur har du utvecklats under din tid som programledare?
– Mitt första journalistiska program på TV4 skulle handla om 100 år av krig. Då satt jag på allvar och läste på om exakt alla krig som varit under de åren – det handlar om sjukt många. I dag skulle jag valt ut fem konflikter och förberett mina gäster på det. Men då var jag förberedd på precis allt. Jag har alltid velat kunna så mycket som möjligt för att sen kunna släppa kontrollen. Samtidigt är oförutsedda saker det bästa jag vet.

Som ett exempel berättar Renée om när hon och tv-teamet nyligen besökte Cleveland för att spela in ett avsnitt av "Renées rubriker". Hon skulle intervjua Charles Ramsey som räddat tre kvinnor ur en skräckkällare, där de suttit i tio år. Men han var hatad i området efter att ha antytt att grannarna borde känt till fångenskapen.

– När vi blev jagade av gangsters blev det verkligen på riktigt. Då är mitt jobb som allra bäst.

Blir du inte rädd?
– När jag var med Özz Nûjen i Irak blev jag rädd. Hela resan var väldigt obehaglig, eftersom han kunde bli gripen av militär. När vi körde till turkiska gränsen höll vi på att frontalkrocka med ett mötande fordon. Då trodde jag verkligen att jag skulle dö. Men vid sådana tillfällen infinner sig någon sorts professionalitet som är svår att förklara. Hade jag upplevt samma sak med min familj hade jag kissat ner mig. Man vill inte behöva risklera livet i jobbet.

I samma veva som Renée berättar om det här, i en fåtölj på Grand Hôtel, kommer Özz Nûjen förbi. De hälsar hjärtligt på varandra och Renée blir inbjuden till Özz nya show.

Som du var inne på tidigare blir man ständigt bedömd som programledare. Hur hanterar du det?
– Jag håller ofta med om den konstruktiva kritiken. Att jag kanske borde ha förberett mig mer inför en intervju. Privat är det en annan sak – jag vill till exempel inte bli kallad dålig kompis. Men det är skillnad på att göra tv och shower, som till exempel Özz. Under en liveföreställning blir kritiken avgörande för om folk kommer eller inte. Men när man gör tv-program får man oftast en ny chans veckan efter.

Hur hanterar du kändisskapet då, både du och David måste ständigt bli igenkända på stan?
– Det har aldrig besvärat mig. Jag tänker inte: "Här går jag omkring och är känd". Men David är ju väldigt igenkänd, så då kan det bli påtagligt på ett annat sätt. Folk kommer fram till honom och vill prata. Men kändisskapet är inte på något sätt en del av vår vardag.

Förutom att gå över till TV4 ska du också ingå i ett samarbete med Jarowskij. Hur känns det?
– Jag ska vara med och utveckla deras nya idéer, vilket känns jättekul. De är extremt starka på underhållning och genom att anställa Sveriges bästa producent i genren current affairs, Mikael Ekman, breddar man ytterligare kompetensen i bolaget. Jag ser verkligen fram emot att återvända till Jarowskij. Det känns lite som att få komma hem.

Fakta / Eva Renée Agneta Nyberg
Ålder: 47
Bor: Bromma
Är: Programledare och journalist
Familj: Maken David Hellenius, sönerna Leo, 8 år och Tom, 14 år samt dottern Emma, 19 år.
Karriär: Började på TV4 1992, har sedan varit programledare på TV3 i 18 år
Utbildning: Ekonomisk linje på gymnasiet
Drivkraft: Lust
Tittar på: Netflix och första avsnittet av alla nya program. Följer all lägerelds-tv som Melodifestivalen och stora sportevenemang. Följer också "Så mycket bättre" och "Let's dance", såklart.
Läser: Tidningar digitalt. Läser också maasin som Filter och Icon, men väldigt sällan skönlitteratur.
Lyssnar på: Alex och Sigges podcast
Förebild: Ellen de Generes
Bästa svenska programledare: Jessica Almenäs, Tilde de Paula och Gry Forsell



Dela sidan: