Dela sidan:

Hon hade lika gärna kunnat bli EU-byråkrat. I början på 2000-talet pluggade Lisa Irenius europeisk politik på College of Europe. En liten skola som på initiativ från Europarörelsen grundades efter andra världskriget.

Skolans vision är att fostra framtidens européer och politiska ledare. I den medeltida belgiska staden Brygge elittränas studenterna. De bor, pluggar och äter tillsammans innan många sedan slussas vidare till Bryssel och olika EU-institutioner.

Bland de utexaminerade trängs supernamn som Danmarks statsminister Helle Thorning-Schmidt, Finlands Europaminister Alexander Stubb och Storbritanniens vice premiärminister Nick Clegg.

Men det blev ingen EU-karriär för Lisa Irenius.

Efter examen flyttade hon hem till Sverige och blev sedermera kulturchef på Upsala Nya Tidning. Där utvecklade hon kulturjournalistiken, bland annat genom det hyllade projektet att lägga ut e-böcker med kritikernas understrykningar och anteckningar i marginalerna. Något hon också vann Stora Journalistpriset för.

– På sätt och vis blev jag en ganska misslyckad europé ur skolans perspektiv. Jag hamnade aldrig i EU-institutionerna i Bryssel och kände inte heller att det var något för mig, säger Lisa Irenius.

Hur kommer det sig?
– Jag hade hunnit bo i flera länder, jobba och utveckla det kritiska tänkande man får som kulturskribent. Jag insåg att det passade mig bättre att stå utanför systemet: att jobba inne på en institution och mest förverkliga andras idéer var inte riktigt min grej. Hade jag varit yngre hade det jag kanske påverkats mer av skolans miljö. Många där var runt 24 och jag skulle fylla 27.

Intresset för kulturen växte fram redan under barndomen. Lisa Irenius beskriver att hon som liten cyklade till kiosken om lördagarna och köpte en påse vingummin. Sedan klättrade hon upp i en trädkoja och plöjde böcker i lugn och ro.

Nu blir det inte riktigt så längre. Med en nyfödd bebis och två andra små barn räcker tiden inte till så mycket mer än att jobba och umgås med familjen.

– Båda mina föräldrar var lärare under min uppväxt. Jag kan verkligen inte säga att jag kommer från något högkulturellt hem, men det är klart att det påverkat att mamma till exempel varit skolbibliotekarie under en period.

Lisa Irenius har inte bara läst böcker, utan också skrivit en. Tillsammans med Madelaine Levy skev hon "Sedan gymnasiet har alla våra kompisar flytt utomlands" – en reportagebok där de grävde djupare i varför ungdomar lämnade Sverige.

Kan vi räkna med fler böcker från dig?
– Ja, det hoppas jag. Men de närmaste åren kommer jag först och främst fokusera på det nya, roliga jobbet.

Beskedet kom under en ganska dramatisk tid, har jag läst. Stämmer det att du fick samtalet om att bli ny kulturchef på Svenska Dagbladet under förlossningen?
– Nej, så gick det inte riktigt till, men det hände samma dag som vi fick vår lilla bebis. Chefredaktören Fredric Karén ringde mig när jag satt hemma och kände att det var på gång. Då hann vi inte prata så mycket. Jag visste att det handlade om ett jobb, men inte vilket jobb. Fem timmar senare föddes vår dotter. Sedan träffades jag och Fredric några dagar efteråt och då fick jag frågan.

Och då svarade du ja?
– Ja, det var ett ganska lätt beslut, men efter förlossningen behövde jag landa lite. Så det tog kanske någon vecka. Det är lustigt, sådant där. Allt händer på samma gång.

Hur känns det?
– Omtumlande, men jättekul. Svenska Dagbladet har en väldigt anrik kulturjournalistik, som det ska bli roligt att få vara med och utveckla. Jag är glad och hedrad.

Eftersom Lisa Irenius är mammaledig fram till årsskiftet börjar hon på sin nya tjänst i januari 2015.

– På sätt och vis är det skönt att det är ett tag kvar till jag börjar, utöver att vara med bebisen får jag tid att samla tankar och idéer. Jag tror att det är bra med perioder då man står utanför jobbet. Många säger att det är dåligt för karriären att vara föräldraledig, men jag tror att en tids distans från det dagliga arbetet också gynnar kreativitet och nya idéer.

Vad har de på UNT sagt om att du slutar?
– De har gratulerat mig och är glada och stolta för min skull, men många säger samtidigt att det är tråkigt. Det är faktiskt ingen som utropat att det är en skandal, vilket känns som en bra utgångspunkt, haha. Men jag är inte orolig för UNT. Det är en spännande arbetsplats och de kommer hitta en ny, bra person för jobbet.

Svenska Dagbladet går ju lite knackigt nu, det spekuleras i att papperstidningen måste läggas ned snart. Hur tänker du kring det?
– Papperstidningens framtid är en fråga för hela branschen. Men det viktigaste är att man gör bra journalistik. Hur man ska utnyttja olika kanaler och vad man har för tekniska möjligheter. Sen vet man inte vart digitaliseringen är på väg. Det är möjligt att vi om några år har digitala papper eller någon annan typ av innovation. Så man ska vara öppen för nya saker.

Svenska Dagbladet har haft fyra kulturchefer under fyra år nu. Någon beskrev posten som en katapultstol. Vad säger du om det?
– Om man kollar på varje specifikt fall är det ganska tydligt att allt bara beror på särskilda omständigheter och inget strukturproblem. Daniel Sandström och Martin Jönsson fick jättebra jobb och flera har pendlat. Men nu är det slut på det. Jag har ambitionen att sitta kvar längre.

Ja, du blir ju den första kvinnliga kulturchefen någonsin...
– Jag kan inte säga hur de resonerat tidigare angående det. Men det var väl på tiden att kulturredaktionen fick det nu. Fast organisationen har premierat kvinnor länge, de har haft väldigt många kvinnliga chefer på andra poster och även en kvinnlig chefredaktör.

Är det viktigt?
– Ja, det är viktigt för medarbetarna. Jag har haft bra, manliga chefer men hade nog inte varit här i dag om jag inte haft kvinnliga chefer.

Hur menar du?
– Då ser man att det är möjligt att själv bli en chef, det blir lättare att identifiera sig. Jag har lärt mig väldigt mycket av Hanna Stjärne på UNT, Åsa Beckman och Maria Schottenius på DN.

Hur ska en bra chef vara, enligt dig?
– Det finns inte ett recept på det. Man ska nog framför allt vara den man är. Det är viktigt att se medarbetarna för att på bästa sätt ta tillvara på deras kompetens och kreativitet. Sen behöver man vara ödmjuk och kunna delegera.

Som ny på Svenska Dagbladet vill Lisa Irenius först och främst lära känna organisationen och kulturredaktionen.

– Men sen är det en fråga om hur man ska ta kulturjournalistiken in i det digitala. Det kommer vi behöva jobba med och det ska bli roligt.

Vad tycker du om synen på kultur i Sverige i dag?
– Det finns en del att jobba på vad gäller den allmänna kännedomen. Under en period bodde och pluggade jag franska i Paris. Den staden blev en viktig skola för mig. Där finns det en annan kulturell bildningsgrad än i Sverige. Jag lärde mig om svensk kultur i Paris. Folk pratade om Ingmar Bergman och Stig Dagerman. Jag upplevde då att i Stockholm snackade man mobiltelefoner när man sågs och i Paris litteratur och film, men det beror såklart på sammanhanget.

Vi har en tråkig kultursyn i Sverige alltså?
– Nja, både och. Det finns en positiv och demokratisk syn på kultur, till exempel att alla barn ska få tillgång till böcker och läsning, men samtidigt finns ibland en nedlåtande syn på kultur och kulturutövare, även bland politiker. Det tycker jag är olyckligt.

Vad tycker du om svensk kulturjournalistik då?
– Allt går i trender, men just nu fylls sidorna av ganska mycket debatt – vilket jag tycker är bra. Men kultursidorna ska inte bara vara en fråga om att skrika högst och få mest klick.

Tycker du att det är så?
– Jag tror inte att redaktörer medvetet sitter och tänker att de ska utforma artiklarna för att få klick, men alla vill nå ut och det är omöjligt att inte påverkas. Provokativa texter som genererar starka känslor når ut, men det är också viktigt att få de mer reflekterande artiklarna att bli lästa. Det är en utmaning.

– För att göra det måste man våga testa nya former. Jag tycker att det är bättre att försöka och misslyckas än att inte försöka alls.

FAKTA / Lisa Irenius
Ålder: 36
Bor: Vasastan, Stockholm
Uppvuxen: Norra Ängby
Har bott: Frankrike, Italien och Belgien
Är: journalist och kulturskribent
Aktuell: Ny kulturchef på Svenska Dagbladet från och med januari 2015
Familj: Gift med Göran von Sydow, tre döttrar, 0, 3 och 7 år
Karriär: Frilansjournalist för diverse tidningar, redaktör på Axess, redaktör för Idé och kritik på DN Kultur och kulturchef på UNT sedan 2009
Utbildning: Kandidatexamen i samhällsvetenskap vid Stockholms universitet, magisterexamen i europeisk politik vid College of Europe i Brygge, Belgien
Drivkraft: Att förstå och förbättra
Medievanor: Dagstidningar och i synnerhet kultursidor, svenska och internationella tidskrifter, radiodokumentärer och Twitter
Tittar på: Filmer och tv-serier, senast var det Krigets unga hjärtan
Hobbys: Att resa, både i "fysisk och mental bemärkelse" och samla digitala bilder och filmer
Oanad talang: God hand med kaktusar, kanske eftersom hon ofta glömmer att vattna



Dela sidan: