Dela sidan:

Den stora motgången kom 2007. Då hade Navid Modiri tillsammans med Andrea Reuters precis tagit över spakarna på SVT:s "Filmkrönikan" efter Orvar Säfström.

De färska programledarna ville tänka nytt, eftersom konsumtionsmönstret hos filmtittarna förändrats i takt med all ny teknik.

Kritiken haglade över dem. Förutom att journalistkåren upprörts över att Navid Modiri inte sett en enda Ingmar Bergman-film, messade, mejlade och ringde folk in och spydde kommentarer över programledarna. Åsikterna handlade till största del om deras personlighet och utseenden.

Navid Modiri tror att det var kombinationen som retade upp folk. Dels det faktum att programmet förnyats, men också på grund av Andrea Reuters finlandssvenska och lite butchiga framtoning, samt hans egen göteborgsdialekt, tuppkam och yviga kroppsspråk.

– Det var en jobbig period. Till slut började jag ta åt mig. Det gör man – oavsett hur mycket skydd och motståndskraft man än har. Det sänker en till sist, säger Navid Modiri.

Efter ett halvår började han så gå i terapi.

– Jag hamnade i ett ganska mörkt hål, där jag slipade bort stora delar av min personlighet för att gynna publiken. Jag slutade prata göteborgska och satt på mina händer i studion, för att inte vara yvig. Till sist dör man lite inombords, när man måste spela en roll.

Trots motgångarna skulle han inte vilja ha den tiden ogjord. Det gav mycket energi att sluta på Filmkrönikan, och han bestämde sig för att aldrig mer sätta sig i en sits där andra berättar för honom vad han ska göra.

Förutom programledare kan också byråchef, kommunikatör, artist och samtalsaktivist läggas till listan. Dessutom ska Navid Modiri sommarprata i P1 i juli.

Enligt honom själv är den röda tråden tydlig – allt har att göra med kommunikation.

– Min dotter, som snart fyller fem, frågade häromveckan vad jag ville bli när jag var liten. Jag svarade att jag ville bli uppfinnare eller författare. Då sa hon: Jaha, uppfattare eller förfinnare? Jag gillar nästan hennes två ord bättre än mina egna. Uppfattare handlar ju om det inlyssnande, och förfinnare om att hitta nya stigar och sätt. Någonstans gör jag också det i dag. Jag hittar på och jag skriver.

Oavsett vad han sysslar med, är det viktigt för Navid Modiri att bidra till ett bättre samhälle. För honom handlar det om att antingen vara en person som hittar på eller en person som blir påhittad.

Han beskriver hela tillvaron som påhittad – kaffet man dricker, bläcket i pennan man skriver med, kungahuset och demokratin.

– Är man påhittad känner man att någon annan styr och skapar. Då är du ett litet får i strömmen. Eller så är du en person som hittar på, och ser att allt det andra bara är kod man kan gå in och hacka i.

Hur då?
– Det är viktigt att påminna oss själva om att alla rörelser, samhällsförändringar och samhällsförändrare – började ur en idé, som kom ur kreativitet. För att kunna känna att du är en sådan som hittar på, måste du först se att världen är påhittad.

– Det handlar inte om att starta ett företag, projekt eller att hitta på konst – utan om demokrati. Och demokrati är inte att gå och rösta vart fjärde år, utan insikten om att man kan hitta på – och därmed också ta makten över sitt eget liv.

Navid Modiri menar att många tror att kreativitet är synonymt med saker som att blogga, göra musik eller jobba med reklam och kommunikation – men för honom handlar det om att skapa lösningar.

– Kreativitet kan också vara att som ensamstående trebarnsmorsa få 500 kronor att räcka i en månad. Att påverka och inte vara offer för andras ideologi.

Dina föreläsningar handlar om det här. Hur kom du in på ämnet?
– Det har alltid funnits där, eftersom jag själv jobbat inom påhittade yrken där jag fått fritt spelutrymme för att hitta på saker. I dag är jag 31 och har bakom mig en hel radda av hittapå-poäng. Med det har jag också tappat respekten för mycket.

Vad menar du?
– Ett tydligt exempel är att när jag jobbade på Filmkrönikan. Efter att det kommit fram att jag inte sett Ingmar Bergman-filmerna, såg jag alla 52 filmer på lika många dagar under Göteborgs filmfestival. Sedan höll jag ett seminarium på festivalen där det under mitt namn stod: journalist, programledare och Bergman-kännare. Det gör att man mer och mer fattar hur påhittat allt är.

Du har en kommunikationsbyrå också. Berätta om den?
– Den heter "Doost" som betyder kompis på persiska. Storyn bakom är att jag började hjälpa mina kompisar, som många är eldsjälar, med kommunikation. Många av dem har lagt ned minst 10 000 timmar på att nörda företagsledning eller bergsklättring ...

Du tror på den regeln?
– Nej, det räcker inte. Men de har nördat ned sig mycket i det de gör – vilket ofta bidrar med att man blir lite blind när man ska prata om det. För utomstående personer används ofta samma ord som i det lilla labbet, med likasinnade kollegor. Det är inget som blir tillgängligt för den stora massan. Jag hjälpte dem och märkte vilken stor sprängkraft det gav.

– Men jag hjälper bara de som bidrar till en bättre värld.

Du skulle inte hjälpa företag eller personer du inte anser gör det?
– Nej. Vi har en drömlista, som vi uppdaterar kontinuerligt, med vilka vi vill jobba med.

Hur ser den drömlistan ut?
– En person jag verkligen skulle vilja jobba med är Hans Rosling som jobbar med Gapminder, även om han redan är en duktig kommunikatör. Han föreläser mycket om hur man kan skapa en bättre värld och skapar hopp med sina häftiga visualiseringar. Eftersom vi väljer våra kunder ser vår affärsmodell lite annorlunda ut. Vi vill inte växa och bli större.

Ni vill inte det?
– Nej. Vi vill fortfarande kunna vara värderingsstyrda, med vår kärna av tre medarbetare.

Vad skiljer er från andra?
– I tillvägagångssättet gör vi väldigt mycket baserat på kreativitet och aktivism. Studio Total jobbar också så – och är starka förebilder.

Är du en person som lätt tröttnar på dina projekt?
– Jag är väldigt rastlös och utmanar mig själv mycket i att inte bara sätta igång saker och strunta i att avsluta dem. Jag vill bli bättre på att förvalta, jobba i grupp och inte göra mig själv oumbärlig. Där handlar det om att jag ska ta ner mig själv på jorden, punktera mitt ego och inte få allting att kretsa kring mig. Det finns ett starkt kontrollbehov och jag har väldigt svårt att lita på människor.

Trots att du tror alla om gott?
– Ja, absolut. Jag tror fortfarande gott om folk, men jag är otålig. Är andra inblandade går det inte lika snabbt – de är många gånger 100 gånger bättre än mig, men är så noggranna att det går långsamt. Då vill jag göra det själv och punda känslan av fart som ger mig kickar.

Hur upplever dina medarbetare det?
– Mina medarbetare är grymma människor, och jag är tydlig i mina brister. De får mandat att bestämma över mig.

Du gör ju onekligen ganska mycket. Får du tiden att räcka till?
– Oftast, men ibland inte, och då får jag små kraschar. Då måste jag boka av allt i två dagar och kolla på någon actionrulle och käka pizza.

– Jag tar allt på mindre och mindre allvar – utan att förminska saker. Även om något är starkt, meningsfullt och seriöst, måste det finnas en glimt i ögat, trots att allt är påhittat. Jag känner mig relativt lugn i det, även om det blir mycket ibland.

Vad gör du om fem år?
– Samma saker, fast bättre.

FAKTA / Navid Modiri
Ålder: 31
Är: Kommunikatör, artist och samtalsaktivist
Född: Teheran, Iran – kom till Sverige som tvååring
Uppväxt: Göteborg sedan sex års ålder
Bor: Malmö
Familj: En dotter på fem år
Utbildning: Skrivarlinjen på Fridhems folkhögskola, trots att mamman ville att han skulle bli civilingenjör
Aktuell: Budade under Musikhjälpen 2013 hem en golfrunda med Jimmie Åkesson för 50 000 kronor.
Drivkraft: Att utmana normer, strukturer, borden och måsten.
Medievanor: Ja, mycket. Gillar skräp-tv, att punda actionrullar och paralelläser 4-5 böcker.
På nattduksbordet: Bok om kreativitet och kreativa processer.
Förebilder: Brené Brown som forskar om skam och sårbarhet inom kommunikation vid University of Houston
Hobbys: De olika projekten, musiken och skrivandet. Och att slappa.

Navid Modiri om ...

... Sverigedemokraterna
– Avstånd är en grogrund till främlingsfientlighet. Jag vill inte bidra till mer sådant i Sverige – därför vill jag öppna upp för samtal. Även om deras värderingar många gånger sticker i mig som knivar, vill jag prata och skapa mer närhet och förståelse. Ju mer jag förstår av deras människofientliga syn, desto större chans att kunna bidra till ett bättre alternativ än SD. Men jag gör det inte med tystnad, även om jag förstår varför människor vänder ryggen till, gör motstånd och känner frustration och ilska.

... Golfrundan med SD:s partiledare Jimmie Åkesson den 9 juni
– Jag är nyfiken på vem han är, vad som driver honom, vad det finns för mekanismer och hur det kommer sig att han har de värderingar han har. Jag är genuint nyfiken och väldigt utmanad. Det är intressant, utmanande och förmodligen jobbigt, både innan, under och efter.

... Sverigedemokraternas framgångar
– Deras politik är mycket baserat på missnöje, så mängden missnöje, frustration och oro har förmodligen ökat. Där ger SD en lätt utväg – de kopplar oron och rädslorna till att allt är invandrarnas fel. Precis som sossarna skyller på moderaterna och moderaterna skyller på sossarna, så skyller SD på blattarna. Det är en förenklad världsbild. Istället för att utmåla syndabockar behöver vi samarbeta. Men det blir svårt om vi inte snackar med varandra.

Navids tidslinje
2002-2003 – Gick skrivarlinjen på Fridhems folkhögskola
2004 – Startade bandet Navid Modiri & Gudarna
2005–2007 – Programledare på Sveriges Radio
2007 – Programledare på SVT:s Filmkrönikan, startade för första gången eget bolag, släppte diktsamlingen "Skrik om du brinner" och skivan "Jag kommer tappa det" med bandet Cobra Charlie
2007–2009 – Startade bloggen 365 saker du kan göra, där han under ett år gjorde en sak per dag han inte gjort tidigare. Under året hade bloggen nästan en miljon läsare och blev belönad med Stora Bloggpriset och Stora Kulturbloggpriset. Den blev sedemera också en bok
2010 – Skrev och medverkade i föreställningen "Det tredje rummet"
2012 – Släppte soloplatta och startade projektet Sverige 3.0 tillsammans med bland andra Kajsa Balkfors, Gustaf Fridolin och Timbuktu – efter att ha sett järnrörsfilmen med personer ur Sverigedemokraterna.
2013 – Startade "Doost"



Dela sidan: