Igår fick Expressen kritik för sin publicering av filmen på Mikael Persbrandt som sniffar kokain. Bland annat från skådespelarens fru Sanna Lundell, som menar att chefredaktör Thomas Mattsson behöver förklara varför ”han anser att den här filmen har ett sådant stort allmänintresse, på vilket sätt den "hjälper" folket att inse kokainets skadliga konsekvenser".

PO Ola Sigvardsson vill inte uttala sig om den aktuella publiceringen. Men genrellt sett är han bekymrad över mediernas allt vidare tolkning av begreppet ”offentlig person”.

– Jag menar att det finns ett problem kring hur man tolkar begreppet offentlig person i den svenska pressen. För att vara offentlig och tåla en mer närgången granskning måste man ha en mer samhällsviktig roll. Exempelvis som politiker, ledande tjänstemän, företagsledare och militärer. Men även grova brottslingar. Alltså antingen människor som är samhällsbärare eller samhällsförstörare, säger han och fortsätter:

– Det finns en annan typ av offentliga personer – de som agerar på en offentlig arena. Som artister, konstnärer och idrottsmän. De gör det av kulturella skäl eller för att underhålla oss. Men de kan inte räknas in i den första gruppen, och det är inte rimligt att granska dem lika hårt. På senare år räknar man in allt fler personer som ska tåla hårdare granskning, och det är ett problem.

Men de personerna har också stort inflytande över människor i rollen som förebilder. Motiverar inte det hårdare granskning?
– Jag menar generellt att det inte är lika starkt som att vara samhällsbärare. Men det finns alltid gränsfall och varje ärende ska bedömas för sig.