Dela sidan:

Sanna Rayman hade semester och noterade sommartorkan i tidningarna.

– Många skrev på pressmeddelanden, och så såg jag att det dök upp några notiser om Migrationsverkets reviderade prognos. Jag gjorde en mental anteckning om att kika närmare på det efter ledigheten, säger hon.

Informationen från Migrationsverket om ökade kostnader på 48 miljarder kronor 2014-2018 för flyktingmottagande fanns där redan i slutet av juli, men inga medier hade ansträngt sig för att titta närmare på det.

När Sanna Rayman var tillbaka på jobbet gick hon igenom prognosen och satte sig för att skriva ledaren som kom att sätta agendan för valrörelsen i ett par veckors tid.

– Det Migrationsverket skrev var mycket uppseendeväckande, och i vissa fall låg det så illa till att verksamheten var i fara. Anders Borg hade glunkat något om "en påtaglig ökning av kostnaderna för asyl och migration", men det hade mötts av tystnad, säger Sanna Rayman.

I sin ledare förde hon resonemanget att "krona för krona"-politiken närmast blivit parodisk, som att exempelvis en försvarssatsning bland annat skulle finansieras genom höjda ordnings- och parkeringsböter.

I fallet med det stigande finansieringsbehovet för att möta den ökade asylinvandringen konstaterade Rayman att det varken är realistiskt eller önskvärt att stänga gränserna. Eftersom det finns en bred politisk enighet om migrationen och att ta emot nödställda menade hon att valrörelsens viktigaste besked borde vara vilka besparingar partierna planerar.

"Viktiga politikområden kan inte stå och falla med finansiering som bygger på hur många som felparkerar", skrev Sanna Rayman i sin ledare.

– Partierna är inte helt tydliga i hur man ska hantera det – de är ideologiskt olika i hur man ska bära sig åt. Jag ville gärna veta lite mer – det var det som var min ingång, att få fram besked om hur man ska prioritera.

Ledaren, som delades tusentals gånger, gjorde Migrationsverkets prognos till en riksnyhet.

Några dagar efter Sanna Raymans text lyfte statsminister Fredrik Reinfeldt upp siffran i sitt sommartal – knappast en tillfällighet, även om Sanna Rayman inte verkar vilja tro det.

–Jag utgår från att de läst rapporten oberoende av vad jag skriver.

Men Sanna Rayman konstaterar att hennes ledare fick mer uppmärksamhet än vad hon hade räknat med. Expressens politiske krönikör K-G Bergström menade att Sanna Rayman satt frågan på kartan – han kallade det för "48-miljardersbomben", och menade att det var en tankeställare.

– Men frågan har tyvärr redan hunnit försvinna lite nu, tyvärr. Det är ett behov som ligger där och väntar på att tillgodoses, säger Sanna Rayman.

Varför tog Reinfeldt upp det här ämnet i sitt sommartal, tror du?
– Jag tror inte att det finns någon dold agenda eller taktiska knep. Det är vad det ser ut att vara – man vill uppmana till tålamod. Här krävs att man plockar upp den här tråden för att den inte ska ligga och bubbla i undervegetationen.

Kritiker hävdar att det här spelar SD rakt i händerna, att ställa kostnaden för invandringen mot välfärden. Vad är din inställning i frågan?
–Allting här i världen är inte välfärd. Det har ställts mot biståndet och det är inte välfärd. Så jag tycker inte att det stämmer.

– Kritikerna säger ju att detta gynnar SD, men hittills har det inte hänt jättemycket om man ser till opinionsmätningarna. Det är inte rimligt att jag ska förhålla mig till SD när jag skriver. Det här är viktiga politiska frågor och man kan inte låta SD:s existens styra vad man bör och inte bör prata om.

Men det är ju vanligt att hävda att man ska vara försiktig med att ge SD bränsle?
– Jag gör en annan bedömning – det ständiga trippandet runt SD är fånigt .

Vad tycker du annars har varit utmärkande under valrörelsen?
– Tyvärr är det likheten mellan partierna. Alternativen ligger rätt nära varandra och det gör valrörelsen tråkigare.

Hur har valrörelsen varit att bevaka hittills?
– Jag har inte riktigt landat än, men det liknar tidigare valrörelser ganska mycket – med en bitvis polariserad ton i debatten som är ganska trist med snedvridna siffror som kastas fram och tillbaka. Vissa politiker tar ifrån tårna, som exempelvis Gustav Fridolin som kallade alliansmanifestet som ett svek mot Sveriges barn. Det blir överdrivet.

Vad anser du om de traditionella mediernas roll kontra de sociala medierna i denna valrörelse?
– Sociala medier blir något mer outhärdliga i valrörelsen – det blir ofta en hätsk ton. Jag tonar ner min närvaro i sociala medier för att jag inte riktigt orkar med det klimatet.

Samtidigt som det trillar in näthat i mejlkorgen vill Sanna Rayman slå ett slag för att det också finns positiva saker med den mer utvecklade dialogen mellan journalister och läsare.

– Det blir ganska ofta en vettig och bra diskussion, och det är upplyftande.

Hur tycker du att opinionsjournalistiken har utvecklats de senaste åren?
– Jag tycker mer att journalistiken i stort har blivit mer av opinionsjournalistik än att opinionsjournalistiken i sig har utvecklats så mycket. Men det har nog intagits lite mer extrema positioner som en följd av klick- och delningshetsen. Det riskerar att förvilla samtalet – att man hamnar på villospår.

Är du själv ett offer för delningshetsen?
– Det klart att man vill att saker man skriver ska delas och diskuteras, jag försöker tänka på det i rubriker och så, även om jag inte är så bra på just rubriker (skratt). Det här är ju mitt levebröd, men jag gör inte mina åsikter mer extrema för att få fler klick.

Du och Katrine Kielos på Aftonbladet var tidiga med webb-tv. Redan 2008 gjorde ni programmet ”Korseld” på Aftonbladet och SvD. Varför finns inte den satsningen kvar?
– Vi höll ju på så länge, vi hann intervjua alla kända namn.

Var ni före er tid med den satsningen?
– Ja, det kan man väl säga, även om det inte var helt banbrytande. Men jag kommer ihåg att jag märlkte att folk var ovana vid att se programledare som uttryckte åsikter. Tidigare hade det ju varit så viktigt och självklart att programledare skulle förhålla sig neutrala. Jag kommer också ihåg att jag fick jättemycket mejl om det, men inte Katrine. Jag tror att det berodde på att vänsterperspektivet var något man var van vid från public service. När en programledare, som jag, kom med högeråsikter fick det fler att reagera.

Tycker du att det finns ett vänsterperspektiv i SVT och TV4?
– Det ligger ju i journalistikens natur att göra "lille man-perspektivet" och det är ofta rättfärdigt, men kan också innebära att perspektivet på en fråga blir vänster snarare än exempelvis principiellt. Det är inte alltid bra.

Sanna Rayman har gått från att skriva för liberala DN, via centerpartistiska Sörmlands Nyheter till SvD vars ledarsida är obunden moderat.

– Jag minns att jag vid ett pressmöte en gång berättade om den resan för en moderat pressekreterare, vilket Fredrik Reinfeldt hörde och avbröt. "Men Sörmlands Nyheter är ju centerpartistisk?, sa han. "Ja, men det är ju en Allians nu", svarade jag. Han såg skeptisk ut. Men det är bra. Det ska inte vara omöjligt att byta tidning som ledarskribent. Tvärtom vitaliserar det debatten, tycker jag, när det inte finns en partibok på tidningen att förhålla sig till.

Sanna Rayman ser sig som "liberal och konservativ, i vissa avseenden".

SvD ledarsida kallades ett tag för bombhöger. Är du det också?
– Det beror helt på vad det handlar om. Jag kan tänka mig att bomba IS, det kan jag.

Hur går det i valet då, tror du?
– Gapet minskar lite grann nu, men det är motlut för Alliansen. Samtidigt har inte Socialdemokraterna det lätt heller. Det blir rörigt! Vi får se, det blir bråda dagar efter valet för en ledarskribent i alla fall.

FAKTA/SANNA RAYMAN
Ålder: 38
Född: Göteborg
Uppvuxen i: By i Skåne
Karriär i korthet: Från scenen backstage på Stockholms Stadsteater, via frigruppsscenen Moderna Dansteatern, med stopp för allsköns frilans till ledarsidan på Södermanlands Nyheter och vidare till SvD. Däremellan vik på bl a DN och Skånska Dagbladet.
Röstar på: Har inte bestämt mig
Tittar på: Backyardigans eller Agenda
Läser: Just nu Nalin Pekguls ”Jag är ju svensk". Läsvärd!
Förebild: Frank Zappa



Dela sidan: