Dela sidan:

Under de senaste två åren har över 700 journalistjobb försvunnit i Sverige, enligt Resumés beräkningar. Minst hälften av nedskärningarna har skett inom dagspressen.

Antalet lokalredaktioner minskade med 36 procent och antalet
redaktionella tjänster med 25 procent under perioden 2004 till 2014, enligt en studie av journalistprofessorn Gunnar Nygren.

Resumé har granskat privatekonomin hos de åtta svenska familjer – 100 personer – som under samma period, de senaste tio åren, varit den svenska dagspressen största privata ägare, det vill säga familjerna Bonnier, Hjörne, Hamrin, Ander, Hörling, Ingemarsson, Michelsen och Sommelius.

Tillsammans har de under perioden, enligt Skatteverket, haft skattepliktiga inkomster på över 3,3 miljarder kronor bara i Sverige. Det motsvarar ungefär 9 000 dagspressjournalisters lön under ett år.
Några av ägarna är skrivna utomlands, betalar inte skatt i Sverige och finns därför inte med i statistiken.

Vår granskning av de största privata ägarna av svensk dagspress visar att åtta av dem under perioden 2004–2013 hade privata inkomster på över 100 miljoner kronor.

Allra mest tjänade Christina Hamrin, huvudägare i Hallpressen/Herenco, med en sammanlagd taxerad inkomst (tjänst och kapital) på drygt 431 miljoner kronor.

Det innebär att hon under de senaste tio åren i genomsnitt har tjänat 3 593 000 kronor i månaden. Det är 23 gånger mer än vad Sveriges statsminister har i lön eller vad en reporter på Hallpressens flaggskepp Jönköpings-Posten tjänar under tio–tolv år.

– De som har haft möjlighet att berika sig har blivit helt galna, säger Gunnar Bergdahl som fram till i höstas var kulturchef på Helsingborgs Dagblad.

Själv vill inte Christina Hamrin kommentera sina stora inkomster.

– Christina vill inte svara på några frågor, svarade Johanna Thorell som koordinator på Herenco när vi via mejl när vi begärde en intervju.
Av de övriga sju storägarna som under de senaste åren deklarerat för inkomster över 100 miljoner kronor tillhör fem familjen Bonnier och vardera en familjerna Hamrin och Hjörne.

Under perioden 2004–2013 trefaldigades den i dag krisartade Stampenskoncernens årliga aktieutdelningar, för att bara nämna ett exempel och Peter Hjörne hade en deklarerad sammanlagd inkomst på cirka 130 miljoner kronor i Sverige. Bara under 2013 – året då Stampeballong sprack och koncernen gick med 862 kronor i förlust – tjänade han 17 699 834 kronor.

Under de senaste decennierna har en rad ägarfamiljer försvunnit från den svenska mediekartan.

Familjen Sommelius i Helsingborg är den senaste. Vem som blir nästa är ännu oklart.

– Mediefamiljernas position om fem–tio år beror på hur väl de klarar sig i den pågående strukturomvandlingen, säger Journalistförbundets Ulrica Widsell.

Göteborgs-Postens kulturchef Gabriel Byström, som inom kort börjar nytt jobb som chef för Sveriges Radio P4 i Skövde, verkar inte var speciellt orolig för familjen Hjörnes och de övriga familjernas framtid. Däremot för journalistiken.

– För många svenska mediehus väntar år av omstruktureringar och samordning för att försöka hitta en långsiktigt hållbar lösning att finansiera kvalificerad journalistik. Jag är ganska pessimistisk om framtiden. Framför allt ur demokratisk synvinkel.
Trots kriserna och strukturomvandlingen har ändå många av tidningarna tjänat mycket pengar.

2014 gjorde Dagens Nyheter sitt bästa resultat på över tio år och gick med 173 miljoner kronor i vinst. Dagens Industri tjänade ungefär lika mycket och Aftonbladet var bäst i klassen med en vinst på 237 miljoner kronor.

De stora vinsterna är dessutom inget storstads- eller engångsföreteelse. Mellan 2004 och 2013 gick exempelvis NWT-koncernen med säte i Karlstad med nästan 1,5 miljarder kronor i vinst. Totalt tjänade den svenska dagspressen under perioden över 16 miljarder kronor.

– Ofta är dagens lönsamhetstal lägre än vad de var för några år sedan. Samtidigt ska vi inte glömma att lokala dagstidningar i Sverige har haft en lönsamhetsnivå som andra branscher varit avundsjuka på. Det har varit en väldigt lönsam bransch jämfört med andra delar av industrin och tjänstenäringarna. Nu anpassas lönsamhetsnivåerna till vad som är en global normalitet, säger Stefan Melesko som är docent i medieekonomi vid Internationella handelshögskolan i Jönköping.

Gunnar Bergdahl, tidigare kulturchef på Helsingborgs Dagblad:
– Om journalistik vore brandkårsverksamhet är vi på väg mot en situation där vi bara har råd att släcka bränder i Stockholm.

Mer läsning i tidningen om t ex familjerna Hjörnes, Bonniers, Hamrins och Anders inkomstutveckling.



Dela sidan: