Dela sidan:

Reaktionerna på Sveriges Kommunikationsbyråers (KOMM) mångfaldskampanj har verkligen spänt över hela registret. Är det ett friskt grepp och en öppning för politisk dialog?
En senkommen omvändelse under galgen?
En självcentrerad i-landsdiskussion?
Eller uttrycker kampanjen en onödigt negativ självbild, då ett flertal svenska annonsörer redan fått internationell uppmärksamhet för sina inkluderande kampanjer?

Mångfald är alltid bättre än enfald, men jag instämmer helt med Resumés chefredaktör som i sin blogg nyligen undrade vilka man egentligen vänder sig till. Är det till de egna medlemmarna? Vill de ha ännu mer mångfald i reklamen är det väl bara att fixa det.

Att ministrar tar tillfället i akt att göra politik av det hela förvånar ingen. Men frågan om vilka modeller en reklambyrå ska välja att anlita ligger dock miltals från det uppdrag som vi medborgare har gett politikerna.

Men, om KOMM ändå vill göra en kampanj, varför nöja sig med att upprepa vad reklamens kritiker har tjatat om i åratal? Varför inte lyfta fram de goda exemplen i stället? Det är ju inte bara IKEA och ICA som har gjort stora insatser för mångfald i reklam och i andra former av marknadskommunikation.

Som representant för annonsörerna, som i slutänden betalar hela kalaset, undrar jag dessutom om KOMM inte har missat det affärsmässiga skälet att verka för ökad mångfald.

Hur mycket skulle annonsörerna kunna tjäna på att många fler människor känner sig tilltalade, och kan identifiera sig med de människor som syns i reklamen? Den frågan borde vara en vital del av varje kommunikationsstrategi.

Ser vi dessutom kommunikation som en spegling av verkligheten, och som en integrerad del av verksamheten, blir det än mer relevant att lyfta fram de goda exemplen. ICA-Jerry som frontfigur för inkluderande rekrytering av hundratals nya medarbetare är betydligt mer inspirerande än politiskt korrekta, snyggt designade självklarheter.

Anders Ericson
Vd, Sveriges annonsörer



Dela sidan: