Dela sidan:

Bilden på Aylan, som flutit upp på en strand i den turkiska turistorten Bodrum sprids just nu i sociala och traditionella medier. Nyhetsbyrån Reuters köpte bilden från fotografen Nilefur Demir, men innan den kablades ut och blev en toppnyhet i traditionella medier har den cirkulerat på Facebook och Twitter. Frilansfotografen Sanna Sjöswärd såg bilden först på sociala medier för några dagar sedan.

– Det var helt fruktansvärt att se den. Snabbt dök det upp manipulerade versioner på Facebook så man visste först inte om den var äkta eller inte. När bilden med sjöräddaren som bär upp pojken publicerades så förstod jag att det var en riktig bild. För mig går bilden rakt in i hjärtat, den känns så brutal.

För dig som fotograf, varför är bilden så stark?
– Alla ser ett utsatt barn som ligger livlös och ingen tycks göra något. Man känner sig hjälplös. Min första reaktion var att bilden var extremt obehaglig. Det är inte första gången vi ser bilder på utsatta barn som flyr, barn är alltid extra känsligt.

Hur bedömer du bildens potential att bli ikonisk?
– Det är ett ämne som är väldigt omskrivet i medierna de senaste månaderna och den här bilden kan bli en symbol för flyktingkatastrofen. Om någon frågar mig kring exempel på starka bilder om fem tio år är det mycket möjligt att den här bilden dyker upp. Den kommer att etsa sig fast på näthinnan. Det är också en berättelse om en pappa som förlorar hela sin familj och man kan bara hoppas att bilden får politiker att reagera. Det finns ett antal bilder; den brinnande flickan och avrättningen i Vietnam, World Trade Center och pojken och gamen som lever kvar hos mig. Eftersom flyktingfrågan är så omdiskuterad har den här bilden alla möjligheter att leva kvar hos mig.

Varför ska en sådan här bild publiceras?
– För mig som fotograf ger en bild en helt annan effekt än texten. Det har skrivits väldigt mycket om flyktingsituationen i Europa men för att få folk att reagera behövs starka bilder som beskriver krigets mörkaste sidor. Ett barn gör dessutom att många kan relatera till den känslomässigt. Bilden går inte att undgå, den lyfter fram och tydliggör hjälplösheten som råder.

Hade motsvarande bild publicerats om pojken varit svensk?
– Nej, det ligger oss för nära och en helt annan hänsyn hade tagits. I samband med Estoniakatastrofen och Tsunamin publicerades bilder på döda kroppar, men de gick inte att identifiera. Publicister hade diskuterat en publicering av bilden, men jag tror inte att det hade gått igenom. Det hade åtminstone krävts ett godkännande från pappan.

Aftonbladets Niclas Hammarström reagerade med bestörtning över bilden på den livlöse Aylan Kurdi.

– Bilden visar krigets värsta sidor, det är därför det är rätt att publicera. Den visar hur sjuk situationen är. Styrkan i bilden ligger i dess enkelhet. Det känns i magen

Han tycker att det är för tidigt att bedöma om bilden kommer att bli ikonisk.

– Det har tagits många starka bilder från Syrien. Risken är att det bara blir en fluga. Att bilden sprids under några dagar för att sedan bli glömd. Jag hoppas att den lever kvar i minnet för bilden är stark. Just nu sprids bilden i sociala medier och flera tidningar har valt att publicera den.

Tror du att svenska medier hade varit lika villiga att publicera motsvarande bild på ett svenskt barn?
– Nej, absolut inte. Nu är inte Sverige i krig så det är en något haltande jämförelse. Däremot tycker jag inte att det är fel att publicera bilden. Det går inte att vända ryggen inför det hemska som sker.



Dela sidan: