Dela sidan:

Splay-kontoret är oväntat sterilt. Clara Henry är oväntat lugn. De 360 000 personer som följer hennes vlogg – videoblogg – på Youtube är vana vid en extrem fart i vanliga fall. Videorna karaktäriseras av ständigt strilande ord i en klippning lika tajt som ett par slimmade jeans och ämnen som avlöser varandra i en härlig orgie av högt och lågt. Vardagsliv och jämställdhet blandas med kroppsideal och funderingar på hur det skulle låta om Christer Sjögren gjorde popmusik.

Men nu är det en oklippt version av Clara Henry som Resumé möter. Mindre kroppsrörelser och långsammare tempo – men med samma eftertanke som man märker ligger bakom hennes videos. Eller, som hon själv beskriver det i den senaste videobloggen: "tankarna bara fortsätter som en lång jävla bajskorv som när man är riktigt dålig i magen". Favoritämnet är först ut:

– Jag går och väntar på att någon ska såga boken totalt och inse vilken bluff jag är. Men ingen gör det. Det enda negativa jag hört är att folk som inte delar min feministiska syn tycker att det är onödigt att prata om kroppen och mens, för att det tar fokus från de "viktiga" frågorna. Jag håller inte med. Så det kan väl inte räknas som något negativt om jag inte ens håller med, säger Clara Henry.

Hur orolig var du innan boken släpptes?
– Jätteorolig. När jag fick första recensionen och den var bra, andades jag ut. Jag tycker själv att den är bra, men har inte jobbat med den på hela sommaren och läste in ljudboken för ett tag sedan. Då satt jag och tänkte: Vad fan vad jag skrivit? Jag är så jävla töntig. Jag har skrivit så dumma grejer, fan vad jag är dålig. Så jag hade jätteont i magen och kände att fuck, jag skulle vilja skriva om den.

Clara Henry säger att det var extra nervöst eftersom boken inte bara handlar om mens, utan lika mycket om henne själv.
– Den handlar om mitt synsätt. Och mina åsikter. Och mina tips och anekdoter. Sågar de boken, så sågar de mig. Och då måste jag tyvärr döda dem.

Med boken når hon utanför sin vanliga målgrupp Youtube-fans.
– Det är en hel del som undrar varför vi måste prata om mens, eftersom det är så naturligt. Det är en så skön paradox. Jag vill att de ska fatta att de bara är aktörer i det patriarkala samhället och gör precis det som de är tillsagda att göra. De lever ut den här rollen och är väldigt omedvetna om det.

– Jag skulle vilja fråga dem: "Okej, hur gör du när du byter binda? Beskriv händelseförloppet". Gömmer de den är det så tydligt att det är någonting som är skämmigt, pinsamt, skamfyllt, fult, fel, dåligt.

Att Clara Henry har engagerat sig så starkt för att få folk att våga prata om mens kommer sig ur att hon själv kände att det var en stor hemlighet när hon, 13 år gammal, först drabbades av lingonveckan. Hon la ut några videor i ämnet på Youtube och märkte att intresset var enormt.

Sedan blev det fler. I ett av hennes Youtube-klipp passar hon på att rikta en känga mot reklam för mensskydd.
– Här är en lista på vad reklamen säger att jag borde göra när jag har mens: Springa på ängar, dansa på bussar, hoppa på barn. Och här är en lista på saker som min kropp vill göra när jag har mens (lång tystnad). Alltså jag vet inte. Jag har ingen aning. Jag är exakt samma person som när jag inte har mens. Det är sant. Jag är ledsen, jag blir inte en lyckligare människa av att ha mens.

Ämnet förde henne samman med en given sponsor: Always. Samarbetet pågick fram tills i våras när kontraktet gick ut.
– Jag har bara samarbetat med Always. Det är det enda jag tycker passar mig, eftersom jag pratar om mens och Always gör mensskydd. Jag har fått förfrågan från andra, men inte velat. Det skulle vara väldigt onaturligt om exempelvis ett sminkmärke skulle vilja samarbeta. Min kanal handlar inte om smink. Det är inte relevant.

Borde Youtubers och bloggare tänka till mer vad gäller deras sponsorspartners?
– Nej, alla får göra precis vad de vill. Jag har turen att kunna göra många saker. Jag föreläser, jag har skrivit en bok, jag programleder och radiopratar. Jag har min inkomst och är inte beroende av samarbeten för att kunna gå runt. Hade jag bara gjort Youtube, hade jag inte haft lika mycket pengar. Vissa kanske inte alls har lika många följare som jag har, men ändå tjänar pengar på Youtube. De är kanske beroende av sponsorsamarbeten för att gå runt. Då ska inte jag vara den som säger att de måste tänka till med vilka de samarbetar med, för att annars kan de förstöra sitt varumärke. Det vill jag inte lägga mig i.

– Vill du samarbeta, så gör det. Det är skitkul. Och det är himla bra på cv:t med kreativitet och att kunna visa upp sitt eget content. Det är skitbra om man vill jobba på reklambyrå i framtiden.

På tal om framtiden – jag vet att du gör en del videos på engelska. Vill du slå internationellt?
– Vill och vill – klart att jag vill det. Det hade varit skitkul. Men jag kan inte bara göra klipp på engelska, för då kommer jag tappa så många följare. Jag tror inte att jag skulle nå ut till den engelsktalande världen. Det hade varit en enorm startsträcka och jag vill inte ta det steget nu.

Vad händer med programledarspåret – du körde ju Melodifestivalen för två år sedan och fick en del kritik för det. Dödade det ambitionen?
– Jag är min egen största kritiker. I samband med Melodifestivalen var det en tidning som smällde upp det kaxigaste citatet någonsin. Något i stil med: "Jag skiter i vad alla journalister tycker – det är inte dem jag gör det för". När jag tänker på det, var det verkligen den inställningen jag hade. Jag gjorde det främst för mina följare och fick bra respons. Min insats som programledare i eftersnacket blev inte kritiserad, det var klippen i själva programmen som blev det. Melodifestivalen är det roligaste och mest lärorika jag någonsin har gjort. Jag kände mig snarare som en fett bra programledare efteråt.

– Det var på riktigt en DN-journalist som skrev att jag borde ta mitt pick och pack och flytta till yttre Mongoliet, eftersom ingen ändå ville ha mig här. Det är så sjukt att säga så till en 19-årig tjej som gör debut. Men Melodifestivalen har inte dödat några drömmar, jag har bara utvecklats. Och lärt mig att hantera journalist-hat.

När blir du osäker?
– I bland litar jag inte riktigt på min egen förmåga, även om jag vill ge en bild av att jag gör det. I onsdags hade jag en föreläsning som enbart skulle handla om mens. Då blev jag jätteosäker. Jag tänkte: "Shit, tänk om de tycker att det är dåligt". Jag har föreläst om Youtube innan, men det är så självklart för mig. Nu skulle jag prata om mens i en timme för sjuksköterskestudenter. Jag blev rädd för att antingen ta det så basic så jag dumförklarar dem, eller bli alldeles för avancerad och en rabiat feminist som ska förklara sambandet mellan normkvinnan och varför mens inte går ihop med henne. Det var jättesvårt att hitta en nivå, och då blev jag osäker.

För fyra år sedan började Clara Henry vlogga. Då var hon 17 år och gick på gymnasiet. En dag la hon ut ett klipp om julmustmärket Apotekarnes – om att hon äntligen kommit på att märket var Arnes. Alltså Apotek-ARNES och inte "Apotekarens". Klippet blev en viral bomb och över en natt hade hennes videos 10 000 visningar i stället för 50.

I ditt sommarprat nämner du att du verkligen ville slå när från att du var typ tio. Varför?
– Det är en märklig känsla. Det var inte viktigt att nå ut. Men jag hade en inneboende känsla av att det kommer att hända något. Att jag kommer att bli någon, även om det låter jävligt ego. Jag har tänkt att jag ska skriva en bok eller bli krönikör, så att folk tycker om ens åsikter. Men jag har aldrig velat bli kändis som andra i min klass ville när vi var små. Jag var aldrig den populära tjejen i skolan, men tänkte: "Ta det lugnt. Det kommer ordna sig".

Samtidigt berättar Clara Henry att hon är en introvert person – och tycker att det är jobbigt med folk som pekar, viskar och stirrar – eller om det är många som kommer fram till henne samtidigt.
– Då vill jag bara smita undan på toa. Jag har aldrig varit den som har tyckt om att prata inför klassen heller. Jag hatar uppmärksamhet, jag tycker fortfarande inte om det. Jag hatar när folk sjunger för en på ens födelsedag. Vissa hatar broccoli. Jag hatar att stå i centrum.

– Folk tror att introvert är lika med antisocial. Det är det verkligen inte. Antingen så får man energi av att umgås med folk. Eller så ger man energi. Jag ger energi och då tar mitt batteri slut.

Fakta / Clara Henry
Ålder: 21
Uppvuxen: Gökskulla
Bor: Kungsholmen
På nattduksbordet: Gone girl
Medievanor: "Läser nyheter via Twitter. Där delas nyheter jag är intresserad av, eftersom jag följer människor vars åsikter jag gillar. Aldrig inne på Aftonbladet och läser. Tittar aldrig på tv. Lyssnar på radio. Sitter mycket framför datorn. Slänger gratis-papperstidningen".
Klär ut sig till på Halloweenfesten: Köpte en 70-talsklänning, tänkte vara Twiggy.
Video hon är mest nöjd med: "Jag har skaffat Tinder" Jag skrattar åt mina egna reaktioner – och det gör jag aldrig. Den fångar min humor. Och "Summer/Autumn menswear". Hade mensblod i byxan, tamponger i öronen.
Drömmer om: Att skaffa en katt.
Tre tips för succé på Youtube: Använd humor, lär dig klippa och våga vara värdelös de första gångerna. Du kommer inte att vara perfekt första gången, det kommer krävas ett antal klipp för att du ska våga bjuda på dig själv. Man blir bättre.
Youtubers hon inspireras av: Grace Helbig och Hannah Hart.
Tjänar: "Det vill jag inte svara på".

Bonus:
Robyn gör mig starstruck. Jag var konferencier en gång på ett gig med Charli XCX. Det var många som kom, som Loreen, Zara Larsson The Fooo och Markus Krunegård. När jag skulle upp och påa henne stod hon och pratade med Markus på en smal liten trappa och jag gick förbi. Då vänder sig tjejen som står med ryggen emot och säger "Oj, förlåt!". Det var Robyn. Vad fan gör hon här, hon ska vara i USA, tänkte jag. Hon är så jävla cool!

Snackade du med henne?
– Nej, jag blev så starstruck. Men när folk frågar om jag har snackat med Robyn så säger jag ja. För att jag sa "ursäkta" och hon sa "oj förlåt".



Dela sidan: