Dela sidan:

Han började på Aftonbladet som reporter år 1993 och har sedan dess arbetat på tidningen fram tills nu, med avbrott för en avstickare som chefredaktör på Ålandstidningen. När Jan Helin nu kliver ut genom dörren på Kungsbron är det med blandade känslor. 

– Det har varit ett väldigt svårt beslut. Det allra svåraste är att jag tycker så himla mycket om alla som jobbar på Aftonbladet. Det är en känslomässig resa. Men jag kände: när man har den här typen av uppdrag så har man ett ansvar att förstå när det är dags att lämna över. Jag har känt under hösten att Aftonbladet står otroligt stabilt givet hur omvärlden för medier ser ut. Jag kände att det är möjligt att lämna över, och när jag fick det här erbjudandet stod stjärnorna rätt, säger han. 

LÄS MER: Jan Helin till SVT

Vad är du mest stolt över?
– Jag har inte riktigt hunnit summera allting än. Men på det stora hela är det att vi lyckats flytta Aftonbladet från en analog papperstidning, som vi fortfarande brinner för, till en helt digital nyhetsorganisation. Vi har lyckats befästa positionen som Sveriges primära nyhetskälla online. Det har varit mitt viktigaste uppdrag. Och att vi har lyckats utveckla annonsaffären digitalt till så pass kraftfull som den är idag. Det är inte en mans verk. Men teamet behöver inte darra på manschetten – det är få som kan mäta sig med det i världen.

Vilka ser du som de största utmaningarna för din efterträdare?
– På kort sikt att hålla ihop teamet som nu är extremt väloljat. Det är också viktigt att fortsätta utveckla användarupplevelsen. Framförallt i mobilen, och att fortsatt ha järnfokus på utecklingen av Aftonbladet TV. Det är övergripande punkter framåt men där känner jag en trygghet i att hela ledningen delar min uppfattning.

LÄS MER: Så reagerar branschen på Helins nya jobb

Det var förr-förra helgen som Jan Helin fick den skarpa frågan om att ta över som programdirektör för nyheter, sport, dokumentärer och minoriteter på SVT.
– Då kände jag att stjärnorna stod rätt. Jag bestämde mig då.

Hur har processen gått till? Hur länge har den pågått?
– Det är klart att det är mer än ett telefonsamtal. Det har varit en rekryteringsprocess, och för mig blev det skarpt för två helger sedan.

LÄS MER: SVT:s vd om värvningen

Hur har tiden efter det varit?
– En känslomässig hiss mellan väldig upprymd och nyfiken på det nya samt en känsla av sorg att lämna så pass fanatisk arbetsplats med så fantastiska arbetskamrater. Jag tycker verkligen så himla mycket om dem.

Sofia Olsson Olsén (ny tf. chefredaktör) berättade för oss att det är mycket sorg på redaktionen nu. Känner du dig som en svikare?
– Man brottas alltid med den känslan. Men jag hoppas att medarbetarna förstår att allt går i cykler och har ett slut. Det är så komplicerat det är - också jag åker hiss mellan känslolägena. Jag har jobbat hela mitt vuxna liv här och har så många goda vänner och kollegor i huset. Men de relationerna består, även om jag inte är chef längre. Det är vänner för livet.  

LÄS MER: Olsén: "Psykologiskt känner många att han har svikit gruppen"

Hur ser du på ditt uppdrag hos SVT – vad vill du göra? 
– Det måste jag få vänta med att svara på i detalj tills att jag träffat medarbetarna och pratat ihop mig med dem. Jag kan bara konstatera att de innehållsområden jag fått ansvar för är ämnen jag verkligen brinner för. Jag är också djupt ödmjuk inför den fanatiska professionalism och kompetens som finns på SVT. Jag ser fram emot att jobba med det.

Vad kan du främst bidra med givet din kompetens?
– Övergripande så är det en förståelse för vad en kulturförflyttning betyder från analogt till digitalt. Med det sagt är tv-kompetensen oerhört viktig. Jag ödmjuk inför det och kommer att ta god tid på mig att sätta mig in i det. Men jag är inte orolig för tv-kompetensen på SVT - den finns det gott om. Vad jag kan bidra med är digital förståelse och ett uppriktigt engagemang för de innehållsområden som jag får ta ansvar för.

Vad får du för lön?
– Det vill jag inte gå in på, men jag tar inte jobbet för att tjäna mer pengar. Jag går ner i lön. Men det är en lön som är i paritet med uppdraget. Jag byter jobb för att på riktigt utveckla innehållsområdena som jag brinner för.

Betalar du tv-licensen?
– Ja.

LÄS MER: Raoul Grünthal om att hitta efterträdare

Du har tidigare varit kritisk mot SVT:s agerande. Främst deras arbete med Facebook. Står du fast vid den kritiken nu?
– Till att börja med är det viktigt att diskutera public service roll. Jag har varit tydlig i olika debatter att public service är viktigt. Men att det finns olika uppfattningar om hur de bör agera hör till sakens natur. Jag ska med lust och glädje fortsätta att delta i diskussionerna. Det kan finnas områden där jag får anledning att ompröva mina åsikter, men i grunden har jag alltid tyckt att public service är viktig. Inte bara historiskt sett utan ännu viktigare i framtiden. Kärnvärden som opartiskhet och saklighet – alla sådana saker kommer bara att växa i betydelse i det snabbt ökande informationsflödet.

Hur kändes det att stå på Public service-kommissionens hearing i fredags med tanke på ditt nya jobb?
– Det var speciellt måste jag erkänna. Men jag försökte hålla mig ärligt till vad jag tycker och tror. Det blev ganska symptomatiskt att en sådan debatt i första hand handlar om plattformar och de amerikanska internetjättarna. Det är den stora förändringen.

LÄS MER: Thomas Mattsson: Klokt drag av Hanna Stjärne

Hur blir det att gå över från ett bolag med kvartalsekonomi till ett bolag som får finansieringen från licensbetalarna?

– Det är klart att det är en helt fundamental skillnad. Men det finns två genomgripande frågor för mediebranschen i stort. Den ena är att hitta nya affärsmodeller för journalistiken, och den andra är vad public service roll ska vara i det framväxande medielandskapet. Den första har jag slitit hårt med de senaste 8-10 åren, den andra får jag nu möjlighet att ägna mig åt. Men jag skulle inte säga att den ena är viktigare än den andra.

Och frågan alla ställer sig: vad händer nu med podden MattssonHelin?
– Den har jag inte tagit ställning till ännu. Men jag ska prata med Thomas om det och sen får vi se.


Dela sidan: