I en intervju som nyligen publicerades på resume.se med rubriken ”De lever reklamdrömmen på Manhattan – jobbar till halv två på natten” beskriver två utvandrade reklamkreatörer sin tillvaro på en toppbyrå i New York. Det ges gliringar om en går hem före nio kvällen och duon jobbar ”i vanlig ordning” till sent på natten. ”Inga konstigheter, alla gör så”. Vilken härlig reklamdröm det låter som.

En något liknande beskrivning av kommunikationsbranschens verklighet lanseras av Johan Nordenström, vd för Kaplan, i ett debattinlägg med titeln ”Sex timmars arbetsdag är inte för alla”. Att en annan reklambyrå nyss infört kortare arbetstid har väckt Nordenströms ”gnagande känsla av att sanningen måste fram”. Sanningen, enligt Nordenström, är att vi jobbar för lite. Den som har ”förmånen” att jobba inom kommunikationsbranschen bör finna sig i att jobba efter det att kunderna gått hem för dagen. 40 timmars arbetsvecka räcker inte till för den som vill vara del i ”medierevolutionen” som pågår.

Att en arbetsgivare uttalar sig så om lagstadgad arbetstid kan jag tycka är anmärkningsvärt. I övrigt vill jag inte säga något ont om ambitionerna hos varken ovan nämnda kreatörsduo eller byrå-vd. I stället ser jag de två exemplen som en möjlighet att diskutera vår branschs syn på arbetsmiljöarbete.

Arbetsrelaterade sjukdomar har ökat med 70 procent i Sverige sedan 2010. 40 procent av alla sjukskrivningar är relaterade till psykisk ohälsa. Fackförbundet Unionen uppger att den psykosociala arbetsmiljön är sämre än någonsin medan Försäkringskassan betecknar utvecklingen som dramatisk.

Kommunikationsbranschen utgör knappast något undantag från statistiken. Småföretag i kommunikationsbranschen är sämst av alla när det kommer till arbetsmiljö. När Resumé 2013 lanserade initiativet #baramänniska uppgav 89 procent av branschen att de mått dåligt på grund av jobbet och nästan lika många (81 procent) uppgav att någon på arbetsplatsen gått in i väggen. Sju av tio sade att arbetsgivaren inte prioriterade HR-frågor. Alla var överens om att förändring krävdes. 

Trots det, hur många byråer är det egentligen som jobbar aktivt med arbetsmiljön idag? Min egen och flera branschkollegors erfarenhet säger att det fortfarande är få arbetsgivare som har en HR-funktion eller ens en nedskriven arbetsmiljöpolicy. Ännu färre samarbetar med ett fackförbund. Frånvaron av systematiskt arbetsmiljöarbete ger utrymme åt en orimlig arbetsbelastning och övertidskulturer att bli norm. Tro mig, även på svenska byråer kan en få gliringar om en går hem innan klockan nio. 

Brister i arbetsmiljön är dessutom oerhört dyrt. En utbränd medarbetare kostar företaget i genomsnitt 400 000 kronor. En anställd som upplever arbetsmiljöproblem har i genomsnitt ett produktionsbortfall på 15 timmar i veckan enligt Arbetsmiljöverkets senaste kampanj. En nota som alltså kan ticka på i flera månader innan den anställde sjukskrivs och de mer synliga kostnaderna blir aktuella. Hur har byråer råd med detta egentligen?

När nu en ny kull kommunikationsstudenter snart tar examen och får sina första jobb på landets byråer kanske vi kan passa på att reflektera över vilka mönster vi tvingar in den som är ung, hungrig och livrädd för att misslyckas? Vi kan väl börja med att döda myten om hur länge du måste jobba om dagarna. Det är nämligen inte alls nödvändigt att vara på kontoret till halv två på natten. Enligt flera studier gör övertidsarbete ändå ingen nytta (istället blir man sjuk och gör misstag). 40 timmars arbetsvecka räcker gott och väl till för att lösa kundernas problem.

Jag har till och med undersökt saken på egen hand. Sedan jag förra året blev frisk från en stressrelaterad sjukdom har jag inte jobbat över mer än någon enstaka gång och jag kollar aldrig jobbmailen efter klockan fem. För den som undrar har det fungerat utmärkt, med både löneförhöjning, reklampriser och återkommande kunduppdrag som konkreta resultat.

Det finns inga ursäkter för kommunikationsbranschen att låta arbetsmiljöarbetet stå åt sidan. Det är ohälsosamt, ineffektivt och dyrt. Den lavinartade ökningen av arbetsrelaterade sjukdomar är något som kommunikationsbranschen måste ta på allvar. Den kräver att arbetsgivare avsätter tid och pengar för att skapa och upprätthålla sunda värderingar på sina arbetsplatser. Glädjande nog har KOMM valt prioritera HR-frågan de kommande två åren. Om ni inte vet hur ni ska börja – hör av er till dem. Under tiden kan ni säga åt era anställda att gå hem i tid. Alla tjänar på det.

Joakim Ohlsson
PR-konsult