Dela sidan:

– Det finns frågor som jag aldrig riktigt har ställt till farmor, säger Micael Bindefeld. Davidsstjärnan, som han fick när han som pojke firade Bar Mitzva, blänker till där det hänger runt halsen, omgiven av en välstruken skjorta.

Micael Bindefeld föddes i en judisk familj och har så länge han kan minnas alltid känt till Förintelsen under andra världskriget. Det var något hans familj pratade öppet och ofta om. Men i dag kan han ångra att han inte ställde fler frågor till sina farföräldrar, som i ett tidigt skede, 1932, flydde undan nazisterna och bosatte sig i Göteborg. Farföräldrarna försökte få sina syskon till Sverige, men förgäves. Nästan alla föll offer för grymheten.

Människor lever inte för alltid. Varken Micael Bindefelds farmor och farfar eller Förintelsens överlevare. Men andra och tredje generationen, eller den som vill för den delen, kan ta vid. Frågorna kan fortsätta ställas, trots att det snart inte finns några överlevare kvar. Det är det stiftelsen är till för, den som bär Micael Bindefelds namn. Med lite ekonomisk hjälp är tanken att berättelser om Förintelsen ska kunna berättas och leva vidare. I böcker, foton, utställningar, projekt, filmer. Stiftelsen prisar ett brett spektra av kulturella uttryck.

– Som samhället och Europa ser ut i dag, så känns det inte som att vi lärt oss så mycket av händelserna för 71 år sedan. Många minoriteter har det svårare i dag än på många år. Samtidigt har jag personligen en plattform i samhället som jag kan använda för att sprida budskap. Jag har ett unikt kontaktnät, en kunskap i hur man berättar historier, inte några egna barn och, med mina mått mätt, någon typ av förmögenhet som jag kan använda till att göra bra saker av, säger Micael Bindefeld, som en del av förklaringen till att han startade sin stiftelse.

Fröet såddes för tio år sedan på en resa genom Polen. Tillsammans med SKMA – Svenska kommittén mot antisemitism – besökte Micael Bindefeld koncentrationslägren Auschwitz, Treblinka, Sobibor, Majdanek och det som finns kvar av ghettot i Warszawa. Väl hemma i Sverige igen infann sig en mycket stark känsla av att han ville engagera sig.

Några år senare drog han ihop en handfull vänner som han hyser stor respekt för. Under en lång lunch i växthuset vid lantstället på Värmdö berättade han om sina planer – att han hade en idé om att starta en stiftelse som skulle aktiveras vid hans bortgång.

– Det var Eva Swartz Grimaldi och Gunilla Herlitz som ställde sig upp samtidigt och sa att det var en dålig idé. Jag blev helt chockad. De menade att det i princip inte går att starta en stiftelse efter sin död. Det var så det började och jag blev där övertalad om att sätta igång och börja jobba med den direkt i stället, säger Micael Bindefeld.

Det var också i samtal med Eva Swartz Grimaldi, dåvarande vd för bokförlaget Natur & Kultur, som han fick ett kvitto på hur mycket hans stiftelse verkligen behövs. Han hade förtrollats av berättelsen i Elisabeth Åsbrinks bok "Och i Wienerwald står träden kvar" och fick höra hur boken kom till. En låda med 287 brev hade kommit Elisabeth Åsbrink tillhanda, skrivna på snirklig gammeldags tyska.

– Utan att veta om det skulle bli en eventuell historia ville Elisabeth få ekonomisk hjälp att översätta de där breven. Då insåg jag hur oerhört viktigt det är att kreatörer och skapare av kultur får hjälp med initial finansiering. Hade inte Natur & Kultur, Eva Swartz Grimaldi och Margaretha Zachrisson (dåvarande förlagschef reds.anm.) i det här fallet gett Elisabeth möjlighet att översätta breven, hade den fantastiska boken aldrig sett dagens ljus ... Året därpå fick den Augustpris. Jag undrar hur många liknande berättelser som ligger där ute och skräpar som ingen tänker på, har råd eller möjlighet att göra något av.

När vi möts på Micael Bindefelds kontor i gamla Generalitetshuset på Östermalmsgatan i Stockholm, blir pr-konsulten märkbart tagen för utmärkelsen till Superkommunikatör.

– Det hade känts roligt överlag att branschpressen uppmärksammar mitt och mitt företags sätt att arbeta på. När det dessutom rör min stiftelse som ligger mig så varmt om hjärtat och som jag tycker är så angelägen, blir jag alldeles extra glad och tacksam för att ni uppmärksammar mitt arbete.

Stiftelsens stipendier delas ut på Förintelsens minnesdag, den 27 januari varje år. Det här året valdes föreningen Zikaron, vars idé bygger på att erbjuda kostnadsfria föreläsningar i skolor, ut som pristagare bland de 72 sökanden.

Har du funderat på att själv skapa kultur av din släkts historia?
– Nej. Jag gör det som jag är bäst på, att hjälpa andra. Jag tror inte att jag har den begåvningen om jag ska vara helt ärlig.

Hur tycker du att medias rapportering av minoriteter är i Sverige? Är den tillräcklig?
– Så länge vi fortfarande har ett starkt utanförskap och så mycket hat mot olika minoriteter såsom romer, muslimer, judar och HBTQ-personer, så är vi bevisligen inte tillräckligt duktiga med information. Och då kan media göra ännu mer, säger Micael Bindefeld, och fortsätter:

– Men skolorna är också en oerhört viktig plats, där man tidigt implementerar en acceptans för det och dem som är annorlunda. Ungdomar är kanske inte stora mediekonsumenter. Därför går det inte att skylla allt på media. Det finns andra områden där vi måste bli betydligt mer effektiva. Skolan är definitivt en av dem.

Han riktar också kritik mot den bristfälliga kunskapen hos Sveriges politiker:

– Det görs ideliga övertramp, klantiga och okunniga uttalanden, vilket till och med lett till att ett statsråd fått lämna regeringen. Det är ju oerhört beklagligt att kunskapen om Förintelsen är så dålig.

Samtalet glider in på när Micael Bindefeld jobbade som stylist, på 80-talet. Det var då han utvecklade sitt tämligen breda kontaktnät, som sedan ledde till att han började arrangera fester.

– Det sägs att människor ofta har en välutvecklad hjärnhalva, antingen höger eller vänster. Den ena är bra på logistik, strukturer, ekonomi och Excel. Den andra är mer konstnärlig och med sinne för färg, form och språk. Ingen av mina hjärnhalvor är speciellt välutvecklade, men de är jämbördiga. Jag har alltså förmågan att utnyttja båda på ett hyfsat bra sätt.

Är du nöjd med det du har åstadkommit fram tills i dag?
– Äh! Nöjd är ett tråkigt ord, den som är nöjd är också mätt. Och mätt är samma sak som att man är trött, det vill säga inte har någon drivkraft eller hunger kvar. Jag har en otrolig längtan efter att göra mer och bättre. Det betyder inte att jag inte kan titta tillbaka på det jag gjort och vara stolt över delar.

Vad är din största drivkraft?
– Det vet jag inte riktigt. Jag har fått uppmärksamhet, beröm och pengar så att jag klarar mig och mer därtill. Det är inte det, utan något annat. Jag vill och har kraften att förverkliga idéer, drömmar och visioner i såväl stort och smått. Drömmar som jag försöker beta av successivt. Jag är projektdriven och metodisk och kan inte komma till ro förrän jag har omsatt mina idéer till handling. Det gäller även projekt i min trädgård.

Bra egenskap?
– Ja, det vet jag inte. Det är klart att jag har tyngd på mina axlar av krav som jag ställer på mig själv. Jag är en "doer", vilket innebär ett visst mått av otålighet. Jag vill ha tempo i det jag gör och kräver snabba resultat. Det är självfallet inte de bästa egenskaperna när man ska jobba med trädgård. Jag har fått förverkliga de flesta av mina drömmar. Gjort ett antal fina böcker, haft min egen tv-serie ... Jag kan själv fascineras av att ha fått göra så mycket saker utan att egentligen kunna någonting riktigt bra.

Det kan du ju visst.
– I så fall har jag lärt mig med åren.

---

Micael Bindefeld placerar sig på tredje plats på Resumés lista Näringslivets 150 Superkommunikatörer. I kategorin ideell sektor hamnar han i topp.

Motiveringen lyder:
"I dag är det mer angeläget än någonsin att minnas Förintelsen, inte minst för att de som överlevde snart inte längre finns kvar hos oss. Tack för att du håller berättelserna vid liv!"

Här är alla vinnare i kategorin ideell sektor:

Micael Bindefeld grundare Micael Bindefeld stiftelse
Amanda Lundeteg vd AllBright
Aron Andersson föreläsare, multisportare och äventyrare
Caroline Andermatt vd Myrorna och ordförande i ISH
Gunhild Stordalen läkare, filantrop, vd EAT Forum och GreeNudge
Seher Yilmaz ordförande Rättviseförmedlingen
Hédi Fried författare, föreläsare, överlevare
Hélène Benno Generalsekreterare Min Stora Dag
Lars Lalle Jansson grundare Kalmar FC Inter, seriespel med asylsökande
Nisha Besara journalist, debattör och vd Unga Klara
Magnus Ling generalsekreterare på STF, uppdragsgivare ”The Swedish number”


Dela sidan: